Jag blev väckt halv nio av pappa som sa att jag skulle skjutsa ner min syster till Falkenberg. Jag hann inte äta något, utan bara slänga på mig det som låg närmast och sen hoppa in i bilen med pappa, båda småsystrarna och hunden. Väl nere i Falkenberg fick jag skjutsa pappa till Steninge för att han skulle klippa gräset på våran sommarstuga. Dom hade stängt av värmen inne i stugan så där satt jag som en gammal tant med en filt runt mig och stickade samtidigt som jag tittade på ett matlagningsprogram medan jag väntade på att pappa skulle bli färdig.

Två timmar senare fick han för sig att vi skulle ta en promenad med Nellie ute i skogen. Medan han klampade på för fulla livet i geggan hoppade jag runt i mina kritvita converse och försökte få bort dom taggiga grenarna från min sammetskavaj. Vi gick i ungefär 45 minuter tills vi kom till en hage där det var en stege man måste klättra över, som både jag och Nellie hade lite problem med. Sen gick vi i världens brantaste uppförsbacke bara för att komma upp till toppen och sen gå ner igen. När vi skulle gå över stegen igen sprang Nellie upp och när hon var högst upp trillade hon med huvudet före i marken. Jag tror aldrig jag klättrat så fort. Nellie ställde sig dock upp igen som om ingenting hade hänt och traskade vidare.

Vid det här laget började jag bli på lite bättre humör eftersom jag visste att vi skulle hem igen. På vägen hem får pappa syn på ett museum med gamla bilar och flygplan... Där inne var han fast i lite mer än en timme.

Nu är jag hemma. Stan har stängt för flera timmar sen -.-



Gammal bild på mig och Nellie 2007