Jaha, då var jag plötsligt en hund

Ofelia: "Du... Löper du? Du vet, precis som Nellie gör."
*Sjukt lång tystnad*
Jag:
"Jag är inte tillräckligt mogen för detta.
Gå till mamma, hon får förklara det."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0