Filmtips - Avatar (2009)
Jag har aldrig tyckt om blått. Så, jag ville bara ha det sagt. När jag såg trailern för den här filmen för några månader sen blev jag både pepp och opepp. James Cameron (Regissören, producenten, manusförfattaren, you name it till Titanic) är tillbaka! Med honom kan det inte gå fel. Men så visar reklamen en gigatisk blå varelse och jag kunde inte överhuvud taget förstå filmens handling. Sen går det en tid, filmen får världpremiär och hela facebook är fullt av "Någon som vill se Avatar med mig?", "Jag har sett Avatar!" och "Jag måste se Avatar igen!". Alla jag pratade med var helt galna och youtube fylldes med videos som beskriver hur man gör om sig själv till en Na’vi. Så jag bestämde mig för att inte se den. Mina förväntningar hade blivit högre än någonsin och det var inte värt att bli besviken. Sen fortsatte tjatet och jag ändrade mig och ville se den. Sen såg Anton den och sa att trots priset (130 kronor) skulle han se den igen och det hade varit värt att se den igen om den så skulle kosta 200 kronor. Då ändrade jag mig ännu en gång. I eftermiddags hade pappa bokat biljetter till mig och min syster utan att ha bestämt något med mig, så det var ju bara att tacka och tillbringa hela bilresan ner med att försöka sänka varenda förhoppning jag hade.
Ännu en gång: jag har aldrig tyckt om blått och jag är inget fan av stringtrosor. Men att vara en människa nu efteråt känns ganska surt. Jag vill vara en Na’vi. Jag vill vara blå och springa runt i skogen i enbart stringtrosor. Jag ska söka igenom youtube och photoshoppa en bild på mig själv. Detta kanske var en blå film.
Men det var en jävligt mäktig och vacker blå film.
Jake Sully är en före detta marinkårssoldat som efter strider på jorden blivit förlamad från midjan. Jake blir utvald till att delta i Avatar-programmet, genom vilket han ges möjligheten att åter kunna gå. Genom Avatar-programmet reser Jake till Pandora, en måne täckt av grönskande djungel, fylld av fantastiska livsformer - vissa vackra, men många skrämmande. Pandora är även hem för Na’vi, en humanoid ras som anses primitiva, men som är fysiskt kraftfullare än människor. Na’vi har svansar, blå hud och en längd på tre meter och lever i harmoni med deras oförstörda värld. Då människorna tränger djupare in i Pandoras skogar på jakt efter värdefulla mineraler tvingas Na’vi att strida för sin överlevnad. Jake har ovetandes blivit rekryterad för att fortsätta med övergreppen. Eftersom människor inte kan andas luften på Pandora har människan genetiskt skapat Avatarerna, vilket är hybrider av människor och Na’vi. Genom sin Avatarkropp kan Jake åter gå och han sänds in i Pandoras djungel som spanare för de soldater som kommer att komma efter honom. Där upplever han Pandoras skönhet och faror och möter en ung Na’vi-kvinna, Neytiri. Med tiden blir Jake allt mer införlivad i Na’vi-klanen och han förälskar sig i Neytiri. På grund av det finner han sig vara fångad mellan det militär-industriella styrkorna från jorden och Na’vi och han tvingas välja sida i en strid som kommer att avgöra Pandoras öde för alltid.
Fortfarande: James Camerons första film på tolv år sen 1997 (Oh my God, jag kan räkna!) då Titanic skapades. Även om idén om Avatar redan fanns i hans huvud då, så fanns det inte tillräckligt med pengar. Avatar är filmhistoriens fjärde dyraste film på cirka 237 miljoner dollar. Och ja, filmen är mer eller mindre exakt som Pocahontas som jag läste nånstans.
Ännu en gång: jag har aldrig tyckt om blått och jag är inget fan av stringtrosor. Men att vara en människa nu efteråt känns ganska surt. Jag vill vara en Na’vi. Jag vill vara blå och springa runt i skogen i enbart stringtrosor. Jag ska söka igenom youtube och photoshoppa en bild på mig själv. Detta kanske var en blå film.
Men det var en jävligt mäktig och vacker blå film.
Jake Sully är en före detta marinkårssoldat som efter strider på jorden blivit förlamad från midjan. Jake blir utvald till att delta i Avatar-programmet, genom vilket han ges möjligheten att åter kunna gå. Genom Avatar-programmet reser Jake till Pandora, en måne täckt av grönskande djungel, fylld av fantastiska livsformer - vissa vackra, men många skrämmande. Pandora är även hem för Na’vi, en humanoid ras som anses primitiva, men som är fysiskt kraftfullare än människor. Na’vi har svansar, blå hud och en längd på tre meter och lever i harmoni med deras oförstörda värld. Då människorna tränger djupare in i Pandoras skogar på jakt efter värdefulla mineraler tvingas Na’vi att strida för sin överlevnad. Jake har ovetandes blivit rekryterad för att fortsätta med övergreppen. Eftersom människor inte kan andas luften på Pandora har människan genetiskt skapat Avatarerna, vilket är hybrider av människor och Na’vi. Genom sin Avatarkropp kan Jake åter gå och han sänds in i Pandoras djungel som spanare för de soldater som kommer att komma efter honom. Där upplever han Pandoras skönhet och faror och möter en ung Na’vi-kvinna, Neytiri. Med tiden blir Jake allt mer införlivad i Na’vi-klanen och han förälskar sig i Neytiri. På grund av det finner han sig vara fångad mellan det militär-industriella styrkorna från jorden och Na’vi och han tvingas välja sida i en strid som kommer att avgöra Pandoras öde för alltid.
Fortfarande: James Camerons första film på tolv år sen 1997 (Oh my God, jag kan räkna!) då Titanic skapades. Även om idén om Avatar redan fanns i hans huvud då, så fanns det inte tillräckligt med pengar. Avatar är filmhistoriens fjärde dyraste film på cirka 237 miljoner dollar. Och ja, filmen är mer eller mindre exakt som Pocahontas som jag läste nånstans.
Kommentarer
Trackback
