10 juli ´10 - Skitdag

Idag har det varit typ trettio grader varmt och jag har gått ungefär fem kilometer. Först gick jag från Jay till Anton och hämtade upp min packning så fort jag kunde och sen fick jag bära ner den tunga skiten till stationen. Där satt jag och stirrade in i väggen i tre timmar. Jag tror inte att tiden någonsin har gått så långsamt.

Sen kommer det "komiska". Jag går på tåget, kan inte hitta min plats så jag bara sätter mig någonstans. Någonstans lyckades såklart bli brevid en pappa med sin bebisson som vägrade vara tyst eller sitta still under hela resan och var otroligt nyfiken på min packning och skulle peka eller slå på den hela resan. Efter ungefär två och en halv timme märker jag att jag sitter på fel tåg. Jag har knappt fått i mig någon frukost, jag har gått till Anton, svettats så mycket att det var löjligt, fått två blåsor på varje fot, bråkat med Anton, flytt med 100 kilo packning, trakasserats av en treåring och nu sitter jag på fel jävla tåg.

Tack gode jävla Gud (förlåt) så skulle detta tåget åka förbi Malmö, så jag kom fram till slut iallafall där mamma mötte mig på stationen. Det var länge sen jag blev så glad över att få se henne. Vi gick från stationen till lägenheten och det var längre än vad vi hade räknat med och med all packning blev det bara värre. Varenda blåsa jag lyckats skapa idag sprack och skorna skavde på såren.

Nu är jag hemma iallafall och vi har äntligen fått internet. Mamma kommer in med jämna mellanrum och ger mig ett glas isvatten för att jag inte ska torka ut i den här galna utomlandsvärmen. Det var även väldigt länge sen jag uppskattade en dusch så här mycket...


Jag vet bara inte vad jag ska göra nu. Vad ska jag göra med all skit? Ska jag stänga av mobilen eller blir det bara värre då? Samtidigt så vill jag inte att den ska vara på och skrika ut sin tystnad på mig. Imorgon vet jag iallafall vad jag ska göra. Jag ska underhålla mig med vad som helst hela dagen. Det får inte gå en sekund utan att jag gör något så att jag inte börjar tänka. Jag orkar inte det nu och dessutom bor jag på femte våningen. Vem vet vad jag kan få för mig att göra när jag får mina vardagliga sammanbrott?


Kommentarer
Postat av: Flickvall

Fy fan, låter som en mardröm. Själv har jag extrem lappsjuka, typ.

2010-07-10 @ 23:19:50
URL: http://flickvall.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0