Ibland tänker jag...

... På det här med näsblod.

När jag var liten fick jag jämt näsblod. Om jag blev arg eller ledsen fick jag galet mycket näsblod. En gång när jag blött oavbrutet i fyra timmar fick vi åka in till sjukhuset och bränna näsan. Av all smärta jag kännt under mitt liv ligger "bränna näsan" väldigt högt upp på listan. Efter att ha fått det gjort sa läkarna att jag inte skulle kunna få näsblod igen. Ändå fortsatte jag att blöda efter det. Eftet att ha blött ytterligare några år fick jag bränna näsan igen. Denna gången sa dom att det skulle vara omöjligt för mig att kunna blöda näsblod. I gymnasiet började jag må dåligt och varje gång jag blev ledsen blödde jag. Jag vägrade bränna näsan igen, men efter ett tag var jag så otroligt trött på att blöda att jag gick med på det iallafall. Nu sa läkarna att det är fysiskt omöjligt för mig att blöda igenom näsan. Det skulle helt enkelt inte kunna gå.

Idag är min ena näsborre halvt förlamad. Jag kan andas igenom den, men jag kan inte röra den. För några veckor sen när jag satt och pratade kände jag hur det rann blod längst halsen och in i munnen. Jag kastade mig mot soptunnan och spottade ut blodet i den. Efter att ha fått tag på papper och stoppat blodet upptäckte jag att jag spottat blod på min nya bh. Jag har aldrig fått in ett klädesplagg i tvättmaskinen så fort och den överlevde.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0