Ibland tänker jag...
Allting var så jävla fel imorse. Jag kunde inte sluta gråta och när jag skulle gå in på toaletten för att hämta papper vägrade mina ben att hålla mig uppe så jag la mig ner på golvet och det var då jag slutade andas. Eller halvt iallafall, jag fick in luft i lungorna men inget kom ut. Mitt i paniken försökte jag komma på om det var astma eller en panikattack. Dock lider jag inte av astma, så jag försökte komma ihåg vad man ska göra om man får en ångestattack och då kommer den vanliga frågan: hur i helvete andas man i en fyrkant?
Varenda gång någon nämner en panikattack säger alla att man ska andas i fyrkant och varenda gång frågar jag hur man gör det, men har aldrig fått något svar.
Så där låg jag. Hela kroppen skakade, mina lungor var fyllda av luft, jag försökte andas i den jävla fyrkanten (eller ja, just för att jag inte visste hur man skulle göra så fortsatte jag bara att få in luft) samtidigt som paniken spreds sig. Orka dö på en toalett av syrebrist... Eller snarare för mycket syre. Efter ett tag gick pulsen ner iallafall och jag kunde börja andas ordentligt igen.
Och för att vara säker på att jag ska överleva nästa gång också har jag googlat lite.
För det första:
Du har fått en panikattack om du har...
Och det viktigaste av allt: Andas i den jävla fyrkanten.
Det går inte att tänka logiskt under en attack så att komma ihåg att andas korrekt och andas i "en fyrkant" goes out the window.
Jag försöker bara försöka sätta mig ner och tänka på något annat... försöka andas djupt och lugnt även om det är jättesvårt.
Att tänka "fan nu sabbar jag sminket" (om jag har nåt på mig) brukar få mig att ändra fokus men det är ett helvete >_<
Om du får en attack igen så kommer du inte dö av den. Inte ens av syrebrist eller vad man ska säga. Kroppen kommer ta upp syra/få ut syre även om det känns som allt stannar i kroppen.
Känner så väl igen det där om att man får in det, och det blir jäkligt tungt i bröstet av all luft.
Eller att man helt enkelt slutar komma ihåg att andas ett tag, men det är bara som det känns.
Det går över, och det är väl det man får banka in i skallen.
