... eller snarare undrar när allting ska börja kännas bra igen.

Då var första lovet över. I Malmö, inte Varberg. Jag har inte varit "hemma" på två månader och var faktiskt ganska säker på att det skulle kännas okej, men det har det inte gjort. Första kvällen kändes det bra, men den känslan var borta dagen därpå. Ingen Luna eller Venus på ett halvår och nu inte ens Nellie. Varenda gång jag varit ute och kommit tillbaka och öppnat ytterdörren har jag väntat på att hon ska komma och hälsa på mig.

Jag vill inte vara kvar i Malmö längre, men jag vill inte tillbaka till skolan heller. Jag orkar verkligen inte gå tillbaka till dom människorna, anpassningarna och mattiderna. Speciellt helgerna, när alla åker hem och jag antingen måste plåga mig på skolan eller anpassa mig efter någon annan hemma hos den personen.

Ikväll rök jag ihop med mina föräldrar. Vi har inte bråkat en enda gång sen jag kom hit, så självklart var dom tvugna att förstöra min sista kväll här så jag har bokat en tågbiljett tidigt imorgon bitti till Varberg där Jay hämtar mig på stationen.


I somras lovade alla hela tiden att jag snart skulle vänja mig med den nya lägenheten, men det har gått sex månader och det känns fortfarande skit. Jag saknar hem. Riktiga hem.