... för nu har jag ingen röst alls längre.

I fredags vaknade jag upp helt stum. Jag skrev lappar på jobbet och var mer eller mindre helt värdelös. Varför säger man bland annat att en blick (eller är det en bild förresten?) säger mer än tusen ord? Det är inte sant. Utan en röst är man helt maktlös. Igår kväll var jag på premiären av Lovisas pjäs och sen somnade jag när jag kom hem. Fredagar är inte min starka sida längre.

Nu ska jag gå hem till Jojan och försöka kommunicera med henne genom hennes dator. Att skriva på lappar tar för lång tid. Dessutom måste jag be henne köpa snus åt mig, för jag vägrar gå in i en affär och skriva en lapp till personen som sitter i kassan.