... på det här med att man aldrig har energi när man verkligen behöver det.

Idag skulle det ske. Det som jag alltid vetat skulle dyka upp förr eller senare i livet, men jag har aldrig vetat när. Men idag kom dagen. Dagen då jag skulle ha mitt första tolvtimmarspass. En dag då man måste orka hålla igång. En dag när man inte får tappa humöret eller bli trött. Gud har alltid sina stunder då han vill ge mitt liv lite extra drama. Eller så kan jag inte skylla på honom och bara acceptera att allt var mitt fel. Eller någon annans...

Jag försov mig på morgonen. Missade tre bussar och kom försent. Skulle mata hästmamman och släppte istället ur fölet som sprang runt i hela stallet med mig bakom sig. Jag tappade en hink med vatten på mina ben så att mina gummistövlar fylldes med vatten. Jag gick in i hönshuset, pysslade och plockade ägg. Kom ut och blev anfallen av personalen som märkt att hela hönshuset var fullt av kvalster och slet av mig min tröja som var fylld av äckliga små grejer. Kliade sönder hela kroppen under frukosten. Hade halvdagsbesök med ovanligt jobbiga ungar som sket fullständigt i mig hur mycket jag än skrek. Tog hand om arga hästmamman som försökte skrämma livet ur mig. Hon lyckades. Skulle fota den nya bocken som även han rymde från boxen.

Kände på eftermiddagen att jag behövde en coca cola för att vakna till, men någon hade glömt att beställa in nytt till lagret. Började ha kvällsöppet med ungar med attityd, blev rökskadad av grillen med hamburgare, en unge nös mig rakt i ansiktet, en annan unge skvätte rått kött på mig och sen missade jag bussen. Väntade i en kvart tills den första kom och när jag kom fram till den andra hållplatsen för att byta buss missade jag den med en minut och fick vänta i 25 minuter på nästa. Kom hem och ville bara dö i duschen, men kom på att jag hade fått en tvätttid och skulle tvätta mina kvalsterkläder och då märkte jag att pappa fått med sig nycklarna till tvättstugan och att han inte skulle komma hem förrens vid elva.

Så nu ligger jag här i sängen... Nyduschad, förhoppningsvis har alla kvalster dött i min schampooattack, men inga kläder att ha på mig imorgon på jobbet. Tur att jag har sovmorgon i alla fall.