Någon fredag i början av december gick jag och Emma ut och drack vin på en pub tillsammans med hennes bror. Vi hade en jätterolig kväll och när Emma gav upp till tröttheten satt jag och hennes bror kvar och snackade i några timmar innan han följde mig till bussen. Jag skulle gå upp klockan sju nästa dag för att åka till Borås och... se min första cheerleadingtävling.

 

Ofelia har bytt sportval för tusende gången i livet och nu är det avancerad gymnastik som gäller. Mamma och pappa hämtade mig lite före klockan åtta och jag sov hela vägen till Borås. Väl framme var det som att stiga rakt in i "Bring it on". Man gick in i en vägg av lukten av hårspray, musiken dunkade, det var småtjejer sminkade (ursäkta) som strippor och galna mammor.

 

Jag trodde jag skulle vara relativt uttråkad hela dagen, men istället satt jag med hjärtat i halsgropen och handsvett. Varje nummer var på cirka tre minuter och småtjejerna gjorde volter, kastade upp varandra i luften, tappade varandra, grät, kom ut från scenen med bandage och nackskydd. Men dom är så otroligt duktiga. Ofelia imponerade verkligen på mig.