5 september ´16 - och i din port har ingenting förändrats utom just på din för bredvid ditt namn står ett namn till

Egentligen hade jag behövt en riktigt lång Pokemonpromenad, för det är det enda som kan lugna ner mig nuförtiden. Men vi löser varje problem bit för bit.
 
- När jag och Marcus flyttade ihop och ingen orkade ta tag i flyttlådorna gjorde vi små labyrinter så att man kom fram i lägenheten och sen började vi smått packa upp lite varje dag tills allt var klart.
 
- För att orka med småsituationer har jag kommit på en lek. Ganska värdelös egentligen, men den fungerar på mitt psyke. Varje gång man ska göra något eller står utanför ett ställe man ska gå in och göra något på ska man sätta igång sin Pokemonapp och den Pokemon som kommer upp är ens styrkepokemon för stunden. När jag skulle till sjukhuset för mitt sexmånadersåterbesök blev det en Pidgey och det var väl inte så peppande. Men veckan därpå när jag skulle röntgas igen (vilket jag hatar) blev det en Magmar på över 1000 cp och sjukt dåligt iv, så det blev lite blandade känslor, men bättre än dom vanligaste iallafall.
 
- För några dagar sedan vaknade jag upp med världens förkylning och hade inom två dygn smittat ner Marcus, så vi ligger och gnäller i sängen och turas om att diska, laga mat och ta hand om den andra. Någon natt bestämde jag mig tydligen i sömnen att Marcus måste utrotas och har lagt mig över honom och puttats och slitit i honom. Jag vaknade upp nästa morgon och kände mig riktigt utvilad och det var nära att Marcus inte vaknade upp alls.
 
- Inatt har vi legat och tittat på Netflix och låtit Bellatrix springa fram och tillbaka i sängen. Idag är jag täppt som fan, men har inget halsont så imorgon ska jag gå tillbaka till jobbet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0