Underlatmördaren
Mitt internet tog semester under helgen och vägrade komma tillbaka och mamma tog med sig min syster till Malmö, så jag har varit ensam hemma. Dessutom har jag varit sjuk sen i onsdags och när man ligger i sängen och bara vill dö är det inte roligt att behöva gå ut med hunden i alla dessa snöstormar som hållt på .___.
Som en fin avslutning på helgen skulle jag släppa in underlaten Ozzy i sin bur efter att han fått flyga runt i några timmar. När jag kommer in på rummet har Ozzy flygit in i min systers sänghimmel, fastnat med klorna och snurrat in sig. Jag stod och försökte få loss honom samtidigt som han visade tacksamhet genom att bita sönder mina fingrar. I mitt liv har jag blivit biten av hundar, katter, hamstrar och hästar, men inget slog den här underlaten. När jag väl fått loss honom kunde han inte stödja sig på benet. Sen dess har jag ringt till fyra olika djursjukhus och en sjuksköterska. Jag mådde så jävla dåligt och var säker på att han skulle dö. Men efter alla djur som haft oturen att bli skadade pågrund av mig har jag lärt mig att dom oftast är mer chockade än skadade. Efter en halvtimme hade Ozzy piggnat till och börjat röra benet mer och mer. När min familj var tillbaka mådde han mycket bättre. Han hade bitit lite mer på mig och dessutom bajsat på mig... När jag skulle åka till skolan betedde han sig som vanligt igen.
Jag längtar tills imorgon. Skolan ska till Göteborg och gå på Universeum (som jag iofs var på i oktober, men det är så underbart så det gör inget ^^) och bowla.
Som en fin avslutning på helgen skulle jag släppa in underlaten Ozzy i sin bur efter att han fått flyga runt i några timmar. När jag kommer in på rummet har Ozzy flygit in i min systers sänghimmel, fastnat med klorna och snurrat in sig. Jag stod och försökte få loss honom samtidigt som han visade tacksamhet genom att bita sönder mina fingrar. I mitt liv har jag blivit biten av hundar, katter, hamstrar och hästar, men inget slog den här underlaten. När jag väl fått loss honom kunde han inte stödja sig på benet. Sen dess har jag ringt till fyra olika djursjukhus och en sjuksköterska. Jag mådde så jävla dåligt och var säker på att han skulle dö. Men efter alla djur som haft oturen att bli skadade pågrund av mig har jag lärt mig att dom oftast är mer chockade än skadade. Efter en halvtimme hade Ozzy piggnat till och börjat röra benet mer och mer. När min familj var tillbaka mådde han mycket bättre. Han hade bitit lite mer på mig och dessutom bajsat på mig... När jag skulle åka till skolan betedde han sig som vanligt igen.
Jag längtar tills imorgon. Skolan ska till Göteborg och gå på Universeum (som jag iofs var på i oktober, men det är så underbart så det gör inget ^^) och bowla.
Ouppfostrade pizzatjuvar
Jag, Nellie och Luna äter pizza. Eller det var inte meningen att vi skulle göra det alla tre. Jag höll i en pizzabit och Nellie slet åt sig den och sprang iväg för att få äta den i lugn och ro. Jag springer efter (inte för att jag tänkt fortsätta äta på den, men för att hon inte ska äta sån mat) och när jag kom tillbaka hade Luna börjat tugga på den sista biten -.-
Rei
Naru
Betty Spaghetti-arm
Jag är fortfarande nyfiken på hur jag tänkte när jag målade armen.
Skuggorna på klänningen blev iallafall snygga.
29 januari ´10 - Desperate housewife
Jag skulle vara duktig och tvätta min egen tvätt för en gångs skull. Jag la allt i olika högar beroende på färg. En liten vit, något få plagg i en annan färg och en gigantisk hög med svarta kläder. Sen tog jag den stora högen med svart och la n allt i tvättmaskinen. Precis när jag skulle sätta på den såg jag något som inte såg ut att vara gjort av tyg i högen, så jag öppnade tvättmaskinen igen och plockade ut... min fucking kamera -.-
När jag kom tillbaka hade mitt rum invaderats av mina älsklingskatter ♥
När jag kom tillbaka hade mitt rum invaderats av mina älsklingskatter ♥
Copycat
Varför känns det som om alla som går in på min blogg för första gången nu kommer att tro att jag fått min headerinspiration från Foki nu? Jag var före henne med körsbärsblommor i bakgrunden >___<
Gaah, jag överreagerar... Men jag är så jävla trött på hennes "jag redigerar inte mina bilder eller kopierar andras blogginlägg och dessutom såg jag till att hotgossips blev nedstängt bara för att alla mina lögner blev avslöjade." Körbärsblommorna blev bara för mycket...
Ibland tänker jag...
... på det här med att det är de små såren som gör mest ont.
Dagens aj: Jag har en kaktus på rummet med överdrivet långa taggar. När jag skulle visa den kärlek genom att vattna den visade den mig hat genom att smyga in en av sina taggar in under min nagel. Vissa smärtor borde inte få finnas.
Dagens aj: Jag har en kaktus på rummet med överdrivet långa taggar. När jag skulle visa den kärlek genom att vattna den visade den mig hat genom att smyga in en av sina taggar in under min nagel. Vissa smärtor borde inte få finnas.
Lady Gaga
Jag lutar lite mer åt hata-Lady-Gaga-hållet, men Michelle Phan (som jag nämner pinsamt många gånger i den här kategorin) kan få mig att älska vad som helst. Den här sminkningen (dock inte med lika många lösögonfransar) ska jag prova nångång.
Välkommen till den nya tv-serien...
... How I met my dog.
Jag har lekt som ett barn ute i trädgården med grannens nya hund. En irländsk setter. Hunden sprang efter ett tag in i vårt hus och började lukta på allt. Precis när jag såg att hunden gick in på mitt rum berättade min granne att den bara var halvt rumsren. Den hade lärt sig att kissa utomhus, men bajsa gör den bara inomhus. Ibland blir jag förvånad över hur snabbt jag kan springa. Men ändå... Jag är så äckligt kär i den rasen. Om den inte hade krävt så sjukt mycket motion hade vi köpt en sån innan Nellie kom hit.
När jag och pappa kommit fram till att vi var mogna nog att ha en hund var jag tretton år. Han ville han ha en Boxer som han hade när han var liten. Båda två hade kommit fram till att vi skulle ha en stor hund. Jag funkar inte ihop med små hundar, jag hatar dom verkligen. Boxrar (Boxar? Vad heter flera?) är superfina och stora, men jag ville ha en mer elegant hund och med mycket mer päls.
Efter ett tag blev pappa helsåld på Shetland Sheepdogs. Jag blev väl inte direkt lika såld pågrund av storleken, men jag gillade utseendet och pälsen och efter ett tag hade jag vant mig vid tanken. Vi hittade en kennel som avlade fram Shetland Sheepdogs och Collies som verkade bra och ringde och berättade att vi ville titta på deras valpar. När vi kom dit sa dom att alla Sheltivalpar var bortlovade.
Efter att ha tittat på Lassie i några år är det ju klart att man varit lite småsugen på att skaffa en sån hårboll. Jag kilade över till Collievalparna och dök ner bland bomullstussarna. Ägaren berättade att det bara var en valp kvar som inte var bortlovad. Lilla Rose. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag minns att jag satt med henne i knät på en trappa och grät när pappa sa att vi skulle åka hem och att vi inte bestämt om vi skulle ha henne.
Väl hemma igen tillbringade jag en vecka med att sitta på biblioteket och läsa igenom varenda bok jag kunde hitta om Colliehundar. När veckan var slut var hon min. Jag döpte henne till Nemi som hon hann heta i några timmar tills mormor tog reda på att det betydde "olycksgudinna" och tvingade mig byta namn.
Att jag någon gång i framtiden ska ha en hund igen är ganska självklart för mig. Dock har jag tre olika raser att välja mellan som skulle passa mig i utseende och personlighet.
Collie. Jag blev helt kär i pälsen på hunden på bilden. Jag har aldrig sett en med så mycket vitt i pälsen.
Australian Shepherd. Hemma har vi en bok med alla hundraser i och när jag var liten brukade jag läsa om denna rasen för att jag så gärna ville ha en.
Sist, men inte minst: Berner Sennen. Jag blir alltid lika tokig varje gång jag ser den sån på stan.
Jag har lekt som ett barn ute i trädgården med grannens nya hund. En irländsk setter. Hunden sprang efter ett tag in i vårt hus och började lukta på allt. Precis när jag såg att hunden gick in på mitt rum berättade min granne att den bara var halvt rumsren. Den hade lärt sig att kissa utomhus, men bajsa gör den bara inomhus. Ibland blir jag förvånad över hur snabbt jag kan springa. Men ändå... Jag är så äckligt kär i den rasen. Om den inte hade krävt så sjukt mycket motion hade vi köpt en sån innan Nellie kom hit.
När jag och pappa kommit fram till att vi var mogna nog att ha en hund var jag tretton år. Han ville han ha en Boxer som han hade när han var liten. Båda två hade kommit fram till att vi skulle ha en stor hund. Jag funkar inte ihop med små hundar, jag hatar dom verkligen. Boxrar (Boxar? Vad heter flera?) är superfina och stora, men jag ville ha en mer elegant hund och med mycket mer päls.
Efter ett tag blev pappa helsåld på Shetland Sheepdogs. Jag blev väl inte direkt lika såld pågrund av storleken, men jag gillade utseendet och pälsen och efter ett tag hade jag vant mig vid tanken. Vi hittade en kennel som avlade fram Shetland Sheepdogs och Collies som verkade bra och ringde och berättade att vi ville titta på deras valpar. När vi kom dit sa dom att alla Sheltivalpar var bortlovade.
Efter att ha tittat på Lassie i några år är det ju klart att man varit lite småsugen på att skaffa en sån hårboll. Jag kilade över till Collievalparna och dök ner bland bomullstussarna. Ägaren berättade att det bara var en valp kvar som inte var bortlovad. Lilla Rose. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag minns att jag satt med henne i knät på en trappa och grät när pappa sa att vi skulle åka hem och att vi inte bestämt om vi skulle ha henne.
Väl hemma igen tillbringade jag en vecka med att sitta på biblioteket och läsa igenom varenda bok jag kunde hitta om Colliehundar. När veckan var slut var hon min. Jag döpte henne till Nemi som hon hann heta i några timmar tills mormor tog reda på att det betydde "olycksgudinna" och tvingade mig byta namn.
Att jag någon gång i framtiden ska ha en hund igen är ganska självklart för mig. Dock har jag tre olika raser att välja mellan som skulle passa mig i utseende och personlighet.
Collie. Jag blev helt kär i pälsen på hunden på bilden. Jag har aldrig sett en med så mycket vitt i pälsen.
Australian Shepherd. Hemma har vi en bok med alla hundraser i och när jag var liten brukade jag läsa om denna rasen för att jag så gärna ville ha en.
Sist, men inte minst: Berner Sennen. Jag blir alltid lika tokig varje gång jag ser den sån på stan.
Filmtips - Avatar (2009)
Jag har aldrig tyckt om blått. Så, jag ville bara ha det sagt. När jag såg trailern för den här filmen för några månader sen blev jag både pepp och opepp. James Cameron (Regissören, producenten, manusförfattaren, you name it till Titanic) är tillbaka! Med honom kan det inte gå fel. Men så visar reklamen en gigatisk blå varelse och jag kunde inte överhuvud taget förstå filmens handling. Sen går det en tid, filmen får världpremiär och hela facebook är fullt av "Någon som vill se Avatar med mig?", "Jag har sett Avatar!" och "Jag måste se Avatar igen!". Alla jag pratade med var helt galna och youtube fylldes med videos som beskriver hur man gör om sig själv till en Na’vi. Så jag bestämde mig för att inte se den. Mina förväntningar hade blivit högre än någonsin och det var inte värt att bli besviken. Sen fortsatte tjatet och jag ändrade mig och ville se den. Sen såg Anton den och sa att trots priset (130 kronor) skulle han se den igen och det hade varit värt att se den igen om den så skulle kosta 200 kronor. Då ändrade jag mig ännu en gång. I eftermiddags hade pappa bokat biljetter till mig och min syster utan att ha bestämt något med mig, så det var ju bara att tacka och tillbringa hela bilresan ner med att försöka sänka varenda förhoppning jag hade.
Ännu en gång: jag har aldrig tyckt om blått och jag är inget fan av stringtrosor. Men att vara en människa nu efteråt känns ganska surt. Jag vill vara en Na’vi. Jag vill vara blå och springa runt i skogen i enbart stringtrosor. Jag ska söka igenom youtube och photoshoppa en bild på mig själv. Detta kanske var en blå film.
Men det var en jävligt mäktig och vacker blå film.
Jake Sully är en före detta marinkårssoldat som efter strider på jorden blivit förlamad från midjan. Jake blir utvald till att delta i Avatar-programmet, genom vilket han ges möjligheten att åter kunna gå. Genom Avatar-programmet reser Jake till Pandora, en måne täckt av grönskande djungel, fylld av fantastiska livsformer - vissa vackra, men många skrämmande. Pandora är även hem för Na’vi, en humanoid ras som anses primitiva, men som är fysiskt kraftfullare än människor. Na’vi har svansar, blå hud och en längd på tre meter och lever i harmoni med deras oförstörda värld. Då människorna tränger djupare in i Pandoras skogar på jakt efter värdefulla mineraler tvingas Na’vi att strida för sin överlevnad. Jake har ovetandes blivit rekryterad för att fortsätta med övergreppen. Eftersom människor inte kan andas luften på Pandora har människan genetiskt skapat Avatarerna, vilket är hybrider av människor och Na’vi. Genom sin Avatarkropp kan Jake åter gå och han sänds in i Pandoras djungel som spanare för de soldater som kommer att komma efter honom. Där upplever han Pandoras skönhet och faror och möter en ung Na’vi-kvinna, Neytiri. Med tiden blir Jake allt mer införlivad i Na’vi-klanen och han förälskar sig i Neytiri. På grund av det finner han sig vara fångad mellan det militär-industriella styrkorna från jorden och Na’vi och han tvingas välja sida i en strid som kommer att avgöra Pandoras öde för alltid.
Fortfarande: James Camerons första film på tolv år sen 1997 (Oh my God, jag kan räkna!) då Titanic skapades. Även om idén om Avatar redan fanns i hans huvud då, så fanns det inte tillräckligt med pengar. Avatar är filmhistoriens fjärde dyraste film på cirka 237 miljoner dollar. Och ja, filmen är mer eller mindre exakt som Pocahontas som jag läste nånstans.
Ännu en gång: jag har aldrig tyckt om blått och jag är inget fan av stringtrosor. Men att vara en människa nu efteråt känns ganska surt. Jag vill vara en Na’vi. Jag vill vara blå och springa runt i skogen i enbart stringtrosor. Jag ska söka igenom youtube och photoshoppa en bild på mig själv. Detta kanske var en blå film.
Men det var en jävligt mäktig och vacker blå film.
Jake Sully är en före detta marinkårssoldat som efter strider på jorden blivit förlamad från midjan. Jake blir utvald till att delta i Avatar-programmet, genom vilket han ges möjligheten att åter kunna gå. Genom Avatar-programmet reser Jake till Pandora, en måne täckt av grönskande djungel, fylld av fantastiska livsformer - vissa vackra, men många skrämmande. Pandora är även hem för Na’vi, en humanoid ras som anses primitiva, men som är fysiskt kraftfullare än människor. Na’vi har svansar, blå hud och en längd på tre meter och lever i harmoni med deras oförstörda värld. Då människorna tränger djupare in i Pandoras skogar på jakt efter värdefulla mineraler tvingas Na’vi att strida för sin överlevnad. Jake har ovetandes blivit rekryterad för att fortsätta med övergreppen. Eftersom människor inte kan andas luften på Pandora har människan genetiskt skapat Avatarerna, vilket är hybrider av människor och Na’vi. Genom sin Avatarkropp kan Jake åter gå och han sänds in i Pandoras djungel som spanare för de soldater som kommer att komma efter honom. Där upplever han Pandoras skönhet och faror och möter en ung Na’vi-kvinna, Neytiri. Med tiden blir Jake allt mer införlivad i Na’vi-klanen och han förälskar sig i Neytiri. På grund av det finner han sig vara fångad mellan det militär-industriella styrkorna från jorden och Na’vi och han tvingas välja sida i en strid som kommer att avgöra Pandoras öde för alltid.
Fortfarande: James Camerons första film på tolv år sen 1997 (Oh my God, jag kan räkna!) då Titanic skapades. Även om idén om Avatar redan fanns i hans huvud då, så fanns det inte tillräckligt med pengar. Avatar är filmhistoriens fjärde dyraste film på cirka 237 miljoner dollar. Och ja, filmen är mer eller mindre exakt som Pocahontas som jag läste nånstans.
Antoinette<3
Inatt är det bara du och jag, Kirsten<3
(Det är inte konstigt att folk brukar fråga mig om jag är lesbisk...)
(Det är inte konstigt att folk brukar fråga mig om jag är lesbisk...)
Är jag den enda i hela världen som älskar den nya versionen av Marie Antoinette?
Vem jag än frågar så säger alla att originalet är bättre. Nu har jag ju inte sett den, så jag har inte så mycket att säga till om men jag blir på så bra tjejhumör varje gång jag tittar på den här underbara filmen.
♥
22 januari ´10 - Maaaaat
Igår kväll kände jag vid halv elva att jag var trött. Jag beslöt mig fort som fan för att utnyttja tillfället till att förhoppningsvis få en normal sömn för första gången på flera år. Jag har haft sömnproblem sen dagis, men den här veckan har jag sovit fyra till fem timmar och dessutom vaknat flera gånger mitt i natten. Jag tog bort sminket, satte på mig pyamasen, kröp ner i sängen och satte på mig hörlurarna till ipoden. Sist jag tittade på klockan var den tolv och sen minns jag inte mer. Jag vaknade kvart i nio och gick upp utan att det kändes jobbigt ^^ I skolan var jag väl inte sådär jättesnygg i ett par svarta byxor, Antons alldeles för stora tröja, skatboet till hår och osminkad, men jag var så utvilad och mådde super.
Sen började iofs problemen. Jag hade missat frukosten, sen var det sjukt äcklig mat i skolan (ni vet en sån där sörja som man bara ser på film?) så jag hade inte ätit sen igår kväll. Jag har mer eller mindre svält mig själv hela veckan och på måndag ska jag på ett möte med en av "mattanterna" som ska prata mat med mig och skriva ner maträtter som jag tycker om. Iallafall, jag fick skjuts av en lärare halvvägs hem när skolan slutat. Han släppte av mig på ett matställe mitt ute på landet där pappa lovat att hämta mig om en kvart. Jag gick in och satte mig och väntade. En kvart senare får jag ett sms av pappa där det stod att han missat tåget och skulle komma om en timme istället. Det var lugnt för mig, jag håller på att läsa världens bästa bok så det var bara skönt att få sitta och ta det lugnt samtidigt som jag läste sida efter sida. Dock hade jag inte räknat med att folk skulle komma in och beställa köttbullar, kyckling och andra goda saker. Lukten från all mat höll på att få mig att svimma ett tag. När jag kom hem hade mamma lagat tacos, pizza och köpt läsk, chips och andra tilltugg. Nu är jag äntligen mätt.
♥
Jag är en töntig tjej.
Imorgon är det ett år sen jag höll Anton i handen för första gången.
Imorgon är det ett år sen jag höll Anton i handen för första gången.
16 januari ´10 - 11
Att jag och Jay hade ett maraton igår var väl att överdriva. Vi pladdrade på som två tanter i några timmar, tittade på en film och pladdrade sedan vidare. Jag vet inte om pladdra ens är ett ord, men det lät bra.
Vi tittade på Studio Ghiblis senaste film: Ponyo On A Cliff By The Sea. Filmen vann ett antal priser, bland annat priset för årets anime. Jag tyckte den var skitdålig, tråkigt nog. Seg, uttjatad och hade jag inte vetat att det var Studio Ghibli hade jag aldrig kunnat gissa det.
"Imorse" vaknade jag duktigt nog klockan fyra på eftermiddagen. Nu ska jag åka ut till Antons stuga och fira våran elvamånadsdag.
The Hillywood Show
The Hillywood Show består av systrarna Hannah och Hilly Hindi som gör parodier på filmer, såsom The Dark Knight och Twilight-serierna.
The Dark Knight
Twilight
New Moon
(Scenerna är inspelade i Forks och La Push och det är även samma bil som dom använde i inspelningen av originalfilmen.)
The Dark Knight
Twilight
New Moon
(Scenerna är inspelade i Forks och La Push och det är även samma bil som dom använde i inspelningen av originalfilmen.)
Ibland tänker jag...
... på det här med mensvärk.
Vaknade imorse och upptäckte att jag blodat ner mina vita trosor. Bra start på första skoldagen.
Under första lektionen kände jag hur mensvärken långsamt satte igång. Tjugo minuter senare gick jag till toaletten för att spy. Under rasten tog jag en ibumetin på 600 mg och efter en halvtimme var mensvärken borta och jag fick tillbaka livslusten. Under lunchrasten (två timmar senare) kände jag hur värken kom tillbaka och mer eller mindre (kommer inte på vad det heter på svenska) lost my mind. Efter maten var mensen borta och har fortfarande inte kommit tillbaka.
Min kropp var tydligen tvungen att avsluta hela projektet då det skulle tagit livet av mig.
Vaknade imorse och upptäckte att jag blodat ner mina vita trosor. Bra start på första skoldagen.
Under första lektionen kände jag hur mensvärken långsamt satte igång. Tjugo minuter senare gick jag till toaletten för att spy. Under rasten tog jag en ibumetin på 600 mg och efter en halvtimme var mensvärken borta och jag fick tillbaka livslusten. Under lunchrasten (två timmar senare) kände jag hur värken kom tillbaka och mer eller mindre (kommer inte på vad det heter på svenska) lost my mind. Efter maten var mensen borta och har fortfarande inte kommit tillbaka.
Min kropp var tydligen tvungen att avsluta hela projektet då det skulle tagit livet av mig.
Internatångest
Jag vill verkligen inte åka tillbaka till internatet. Jag är så jävla trött på att packa upp och packa ner, åka fram och tillbaka. Komma hem, må bra och åka tillbaka och må dåligt. Speciellt nu när det varit lov och jag vant mig vid att vara hemma bland mina saker.
Det positiva är iallafall att jag har två rum nu xD Mitt nya rum ser ut som en Sex and the city-lägenhet. När jag fixat till det kommer det bilder. Eller ja, det kommer komma bilder på allting så att Jay kan få se hur det ser ut.
Det positiva är iallafall att jag har två rum nu xD Mitt nya rum ser ut som en Sex and the city-lägenhet. När jag fixat till det kommer det bilder. Eller ja, det kommer komma bilder på allting så att Jay kan få se hur det ser ut.
Beslutsångest
Jag blev supersugen på att beställa hem någon anime och hamnade i himlen och helvetet samtidigt. Jag hittade en box med en av mina favoritanimeserier Fruits Basket för 149 (!!!) kronor. Sen läste jag att den bara hade med japanskt tal och detta är faktiskt den enda animen jag inte tål att höra på japanska. Jag måste ha dom engelska rösterna. Jag sökte vidare och hittade en med engelskt tal och satte knäckebrödet i halsen när jag såg att den kostade 500 kronor.Så då har jag tre val.
1. Köpa den billigt och plåga mina öron varje gång jag ser den.
2. Köpa den dyrt och ångra att jag inte...
3. ... laddade ner den gratis med engelskt tal. Men jag vill ha den fina lådan .____.
Som om inte det räckte så hittade jag även ett mobilsmycke med min favoritkaraktär Kirara från Inuyasha för 92 kronor (är mobilsmycken seriöst så dyra?) och skor med
Princess mononoke-tema >___<
Jag är korkad...
Min älskade tjejkompis Louis slutade nu i julas på skolan, vilket innebär att jag bara har en tjejkompis kvar och hon går på musik, så henne har jag bara "nytta av" på fritiden.
Sista dagen i skolan satt jag i matsalen, psykopatglodde på alla tjejer som går min linje och försökte välja ut mitt nya offer. Min lärare kom fram och frågade varför jag såg så ledsen ut och jag förklarade problemet. Sen hur jag förklarade det är en annan femma...
Jag: "Alla tjejer behöver en tjejkompis."
Lärare: "Men du har ju massa killkompisar?"
Jag: "Jovisst, missförstå mig inte. Jag älskar killar. Klart man kan leka med en kille. Jag kan till och med leka med två samtidigt, men ibland behöver jag en tjej också..."
Det var inte förrens hans ansikte blev helt rött som jag förstod hur det där måste ha låtit -.-
Sista dagen i skolan satt jag i matsalen, psykopatglodde på alla tjejer som går min linje och försökte välja ut mitt nya offer. Min lärare kom fram och frågade varför jag såg så ledsen ut och jag förklarade problemet. Sen hur jag förklarade det är en annan femma...
Jag: "Alla tjejer behöver en tjejkompis."
Lärare: "Men du har ju massa killkompisar?"
Jag: "Jovisst, missförstå mig inte. Jag älskar killar. Klart man kan leka med en kille. Jag kan till och med leka med två samtidigt, men ibland behöver jag en tjej också..."
Det var inte förrens hans ansikte blev helt rött som jag förstod hur det där måste ha låtit -.-
Aaaaaahh!!!!!!!
Jag har varit lite småsur hela kvällen och efter att jag läst igenom de senaste inläggen från Lisas blogg var jag skitförbannad. Det finns så äckligt många korkade människor i världen.
1. En kvinna som jag vågar satsa lite kaffepengar på att hennes pojkvän varit otrogen och att hon försökt omvända det till något positivt och trodde så mycket på det att hon gav ut en bok om hennes korkade idé.
2. En man som förlorade sin fru och två barn i tsunamin och som en kort tid efteråt skaffat en ny familj och dessutom åkt tillbaka till Thailand tillsammans med dom.
1. En kvinna som jag vågar satsa lite kaffepengar på att hennes pojkvän varit otrogen och att hon försökt omvända det till något positivt och trodde så mycket på det att hon gav ut en bok om hennes korkade idé.
2. En man som förlorade sin fru och två barn i tsunamin och som en kort tid efteråt skaffat en ny familj och dessutom åkt tillbaka till Thailand tillsammans med dom.
Filmtips - Mononoke-hime - Princess Mononoke - Odjurens prinsessa (1997)
Jag älskar filmer, det är ingen nyhet. Det jag hatar med filmer är att när man sett en film som man blivit förälskad i är det så svårt att beskriva vad som är så bra med den. Jag säger oftast "den här filmen är så otroligt jävla bra att du måste se den, annars dör du." Jag tror jag skrämmer folk med den meningen ganska ofta. Jag måste verkligen utveckla mitt ordföråd...
För några år sen var jag riktigt dålig på engelska. Jag såg Mononoke hemma hos någon och förstod absolut ingenting, men det var något som jag inte kunde sätta fingret som fick mig att fastna för den. Jag glömde bort filmens titel och tillbringade hela sommaren tillsammans med Jojan och försökte hitta filmen. Det enda jag kunde komma ihåg var "Princess M". Ungefär ett år senare när Jojan och jag kommit in i våran historiska "animeperiod" hittade vi den och Jojan köpte den. Sen har jag sett den om och om igen och för varje gång har jag förstått mer och mer vad filmen handlar om. Idag förstår jag varje ord, vilket såklart gör filmen ännu bättre än vad den var för några år sen.
Jag hittade en kille som skrivit en filmrecension på filmen som fick till en väldigt bra mening: "... Som tur är lever det magiska över verkligheten och Princess Mononoke är utan tvekan en spännande och gripande saga. Japaner är aldrig rädda för att gå sin egen väg, visa det de vill visa och berätta den historian de tänkt sig utan att stryka eller ändra på grund av att vissa personer kanske inte riktigt förstår. Här behövs ingen förklaring till hur det kan finnas en skogsgud i form av ett magnifikt rådjur, det är liksom bara att acceptera."
Översättningen på titeln har alla lite olika uppfattningar om. Hime betyder "prinsessa" (första delen är iallafall rätt) men Mononoke (på ren översättning) betyder rastlös ande/själ, men kan också betyda monster. Personligen hade jag tyckt det varit bättre ifall dom använt det första ordet. En gud förknippas väl oftare med en ande än med ett monster? Men det är som sagt den svenska översättningen och hur ofta lyckas vi göra nånting rätt när det gäller anime?
Filmen är två timmar och en kvart lång och det gäller att verkligen hänga med och lyssna noga om man ska förstå vad som händer.
Ashitaka drabbas av en fasansfull förbannelse när han dödar en demon för att skydda sin hemby. Varje gång han känner vrede kommer förbannelsen att sprida sig i hans kropp tills han dör. Ashitaka reser hemifrån i hopp om att hitta ett botemedel och hamnar mitt i ett krig mellan människorna i Järnbyn, ledda av Lady Eboshi, och skogens andar, ledda av prinsessan Mononoke, en flicka som blivit uppfostrad av vargar. Människorna i byn vill åt järnet i bergen för att kunna överleva, andarna i skogen vill ha skogen orörd så att de kan leva vidare där.
En rolig detalj i filmen är att vargarna som prinsessan växt upp med har två svansar. I japan finns ett sagoväsen kallad Kitsune (demonräv) som ser ut exakt som en räv, den enda detaljen som skiljer den från en riktig är att den har två svansar. Djuret sägs ska ge tur till kvinnor.
För några år sen var jag riktigt dålig på engelska. Jag såg Mononoke hemma hos någon och förstod absolut ingenting, men det var något som jag inte kunde sätta fingret som fick mig att fastna för den. Jag glömde bort filmens titel och tillbringade hela sommaren tillsammans med Jojan och försökte hitta filmen. Det enda jag kunde komma ihåg var "Princess M". Ungefär ett år senare när Jojan och jag kommit in i våran historiska "animeperiod" hittade vi den och Jojan köpte den. Sen har jag sett den om och om igen och för varje gång har jag förstått mer och mer vad filmen handlar om. Idag förstår jag varje ord, vilket såklart gör filmen ännu bättre än vad den var för några år sen.
Jag hittade en kille som skrivit en filmrecension på filmen som fick till en väldigt bra mening: "... Som tur är lever det magiska över verkligheten och Princess Mononoke är utan tvekan en spännande och gripande saga. Japaner är aldrig rädda för att gå sin egen väg, visa det de vill visa och berätta den historian de tänkt sig utan att stryka eller ändra på grund av att vissa personer kanske inte riktigt förstår. Här behövs ingen förklaring till hur det kan finnas en skogsgud i form av ett magnifikt rådjur, det är liksom bara att acceptera."
Översättningen på titeln har alla lite olika uppfattningar om. Hime betyder "prinsessa" (första delen är iallafall rätt) men Mononoke (på ren översättning) betyder rastlös ande/själ, men kan också betyda monster. Personligen hade jag tyckt det varit bättre ifall dom använt det första ordet. En gud förknippas väl oftare med en ande än med ett monster? Men det är som sagt den svenska översättningen och hur ofta lyckas vi göra nånting rätt när det gäller anime?
Filmen är två timmar och en kvart lång och det gäller att verkligen hänga med och lyssna noga om man ska förstå vad som händer.
Ashitaka drabbas av en fasansfull förbannelse när han dödar en demon för att skydda sin hemby. Varje gång han känner vrede kommer förbannelsen att sprida sig i hans kropp tills han dör. Ashitaka reser hemifrån i hopp om att hitta ett botemedel och hamnar mitt i ett krig mellan människorna i Järnbyn, ledda av Lady Eboshi, och skogens andar, ledda av prinsessan Mononoke, en flicka som blivit uppfostrad av vargar. Människorna i byn vill åt järnet i bergen för att kunna överleva, andarna i skogen vill ha skogen orörd så att de kan leva vidare där.
En rolig detalj i filmen är att vargarna som prinsessan växt upp med har två svansar. I japan finns ett sagoväsen kallad Kitsune (demonräv) som ser ut exakt som en räv, den enda detaljen som skiljer den från en riktig är att den har två svansar. Djuret sägs ska ge tur till kvinnor.
Dumma Luna...
Igår fick jag en hjärtattack.
Luna sov i min säng och jag tyckte hon var så söt att jag tog ett kort på henne. När jag tittade lite närmare på henne kunde jag inte se att magen gick upp och ner som den gör när man andas. Jag sa "Luna?" och fick ingen reaktion. Jag upprepade hennes namn och hon reagerade fortfarande inte. Jag puttade till henne och hon rörde sig inte. Då blev jag helt iskall och puttade till henne väldigt hårt. Fortfarande ingen reaktion. Då lyfte jag upp henne, skakade henne och började skrika. Jag har aldrig sett en katt se så förbannad ut. Hon tittade på mig som om hon sa "Vad fan är det för fel på dig, människa?! Är du inte riktigt klok?!"
Jag la försiktigt tillbaka henne och bad om ursäkt.
Nästa gång jag tittade på henne hade hon ställt in sig på sin vanliga sovpose.
Inrullad som en boll med tungan utanför munnen.
Ibland tänker jag...
... på det här med hur annorlunda bönder och stadsbor tänker.
I tisdags skulle jag och Anton åka och hälsa på hos Anderas flickvän Rebecka. Hon bor på en bondgård och jag tror aldrig att jag förrens då har förstått vilken skillnad det är mellan bönder och stadsbor.
Mina katter har inte bara namn, dom har även mellannamn och får julklappar och firar sina födelsedagar.
Rebeckas katter har inga namn, dom har aldrig varit inne i huset utan bor i ladgården.
Min hund blir mer eller mindre behandlad som en prinsessa dagligen.
Rebeckas hund får bara vara i hallen och köket och den har det bra, eftersom den förra hunden bara fick vara i huset när den var valp och fick sen flytta ut i ladgården med katterna.
Dom har även 40 tjurar som dom köper som kalvar, har dom i två år tills dom säljer dom till slakteri. När jag fick höra det blev jag så sjukt upprörd. Visst, jag äter kött (hade jag ätit grönsaker hade jag blivit vegetarian för flera år sen) och vet att jag säkert äter tjurar dagligen, men jag skulle aldrig kunna vara en del av hur tjurarna går från att vara levande till döda. När jag såg alla tjurar stå och trängas och titta på mig gick jag sönder.
För övrigt var det en bra dag. Vi åt korv med bröd, spelade spel och satt och pratade hela dagen.
I tisdags skulle jag och Anton åka och hälsa på hos Anderas flickvän Rebecka. Hon bor på en bondgård och jag tror aldrig att jag förrens då har förstått vilken skillnad det är mellan bönder och stadsbor.
Mina katter har inte bara namn, dom har även mellannamn och får julklappar och firar sina födelsedagar.
Rebeckas katter har inga namn, dom har aldrig varit inne i huset utan bor i ladgården.
Min hund blir mer eller mindre behandlad som en prinsessa dagligen.
Rebeckas hund får bara vara i hallen och köket och den har det bra, eftersom den förra hunden bara fick vara i huset när den var valp och fick sen flytta ut i ladgården med katterna.
Dom har även 40 tjurar som dom köper som kalvar, har dom i två år tills dom säljer dom till slakteri. När jag fick höra det blev jag så sjukt upprörd. Visst, jag äter kött (hade jag ätit grönsaker hade jag blivit vegetarian för flera år sen) och vet att jag säkert äter tjurar dagligen, men jag skulle aldrig kunna vara en del av hur tjurarna går från att vara levande till döda. När jag såg alla tjurar stå och trängas och titta på mig gick jag sönder.
För övrigt var det en bra dag. Vi åt korv med bröd, spelade spel och satt och pratade hela dagen.
Jag hittade ett Disneyglas som jag drack mjölk ur när vi åt ^^
Mys
Thaimat
Jag hatar verkligen thaimat. Eller typ iallafall. Jag har varit i Thailand och där var maten god, men jag tycker inte om thaimat i Sverige även om den lagas av äkta thailänningar. Ikväll bestämde sig mamma för att beställa hem thaimat (vilket händer ofta) och som vanligt startar samma diskussion som alltid:
- Jag tänkte att vi skulle beställa hem thaimat ikväll. Det låter väl bra, gumman?
- Men mamma, jag äter ju inte thaimat!
*ser löjligt oskyldig ut* - Vaaaaa? Men det gör du väl?
- Nej!
- Men vi har ju varit i Thailand.
- Men vi har gått igenom det här tusen gånger. Du vet att jag inte tycker om thaimat.
- Men det gör du ju...?
- Det gör jag ju inte.
- Jo...?
- Aaaaah!!
Jag bestämde mig till slut för att ge maten från helvetet ännu en chans och började finkamma menyn. Jag var elva år när vi åkte till Thailand, men pappa kunde ändå komma ihåg några maträtter som jag tycker om då så jag beställde dom och nu får jag bara hoppas att jag kommer kunna få ner det. Annars blir det knäckebröd för mig -.-
När mamma och pappa åkte iväg för att hämta maten skulle jag kolla min helgon och råkade faktiskt snubbla in på ett dagboksinlägg från 2007 angående ännu en liknande situation.
"Mamma ringde min mobil och berättade att hon var nere på stan och skulle köpa thaimat och frågade vad jag ville ha. Jag blir arg som ett troll eftersom att jag är ashungrig och hatar thaimat och ber mamma köpa en hamburgare till mig från McDonalds. Mamma säger så snällt hon kan att hela världen inte kretsar runt mig och säger att jag antingen får tvinga i mig maten eller gå och lägga mig med tom mage och lägger sedan på. En kvart senare ringer hon tillbaka och muttrar att affären är stängd och frågar vad jag vill ha från McDonalds.
Ohja, hela världen kretsar runt mig, mamma! ^^"
- Jag tänkte att vi skulle beställa hem thaimat ikväll. Det låter väl bra, gumman?
- Men mamma, jag äter ju inte thaimat!
*ser löjligt oskyldig ut* - Vaaaaa? Men det gör du väl?
- Nej!
- Men vi har ju varit i Thailand.
- Men vi har gått igenom det här tusen gånger. Du vet att jag inte tycker om thaimat.
- Men det gör du ju...?
- Det gör jag ju inte.
- Jo...?
- Aaaaah!!
Jag bestämde mig till slut för att ge maten från helvetet ännu en chans och började finkamma menyn. Jag var elva år när vi åkte till Thailand, men pappa kunde ändå komma ihåg några maträtter som jag tycker om då så jag beställde dom och nu får jag bara hoppas att jag kommer kunna få ner det. Annars blir det knäckebröd för mig -.-
När mamma och pappa åkte iväg för att hämta maten skulle jag kolla min helgon och råkade faktiskt snubbla in på ett dagboksinlägg från 2007 angående ännu en liknande situation.
"Mamma ringde min mobil och berättade att hon var nere på stan och skulle köpa thaimat och frågade vad jag ville ha. Jag blir arg som ett troll eftersom att jag är ashungrig och hatar thaimat och ber mamma köpa en hamburgare till mig från McDonalds. Mamma säger så snällt hon kan att hela världen inte kretsar runt mig och säger att jag antingen får tvinga i mig maten eller gå och lägga mig med tom mage och lägger sedan på. En kvart senare ringer hon tillbaka och muttrar att affären är stängd och frågar vad jag vill ha från McDonalds.
Ohja, hela världen kretsar runt mig, mamma! ^^"
Linn<3
Grattis på nittonårsdagen, baby!
♥
Dagen efter
Såhär fint var det på morgonen nere vid stranden.
Det var både en väldigt bra och dålig dag. Jag var bakis. Inte livsfarligt, men så att jag mådde väldigt illa. Vi åkte hem till mig och efter att ha kikat igenom kylskåpet var det bara att åka till affären och handla mat. Jag vandrade runt som en zombie och kunde inte hitta något som stod på min köplista, jag tappade bort Anton och tillbringade tjugo minuter med att leta efter potatismos. Sen hände det konstiga. Vi var vid kyldiskarna och jag fick syn på en fisk och började tycka synd om den för att den var död och låg och frös. Anton försökte "muntra upp mig" med att plocka upp den och visa att den var halshuggen och ändå var död. Då började jag gråta.
När vi kom hem lagade vi köttbullar och potatismos.
Jag skulle för första gången prova en såkallad återställare. Jag har hört många gånger att om man är bakis ska man fortsätta och dricka så mår man bättre sen. Det är inte sant. Det är inte det minsta sant. Efter xider och champange mådde jag värre än nånsin. Vi tog ett bad och medans Anton (den alkholisten) bara njöt, flöt jag runt som ett lik.
För att se det från en positiva sidan så drack jag xider med glitter i.
På natten när Anton somnat spelade jag Pokémon yellow och tittade på ett
Hannah Montana-maraton. På morgonen väckte Anton mig med frukost på sängen. Köttbullsmackor, Oboy, äppeljuice, kokta ägg, stekta ägg. Det var underbart ^____^
2 januari ´10 - Nyårsafton
Jag och Jojan hade förfest hos mig. Alice Cooper ekade i hela huset och jag tillbringade den mesta tiden med att gnälla över att mitt långa löshår inte kan mäta sig med Jojans långa äkta hår.
Sen gick vi hem till Jay och festade till elva. Vi gick ner till stan och tittade på fyverkerierna och när det var slut gick jag hem till Anton där jag blev väldigt poppis bland hans mammas väninnor. Full av sprit och självförtroende efter allas komplimanger hade jag en pinsam "runway model show" i vardagsrummet. Klockan fem somnade Anton och jag låg och kollade på Scrubs.
Jag frös och gick upp på Antons rum för att hämta hans morgonrock. (? Av nån konstig anledning...)
Där träffade jag min gamla klasskompis Elin.
