... på det här med högskoleprov.

Jag öser i mig choklad och är nojjig. Fast jag är nog mer förvirrad över mig själv. Eller hur jag alltid lyckas göra minsta småsak till den största grejen i världen.

Idag fick jag reda på att treorna ska göra ett låtsashögskoletest imorgon från klockan nio till tre. Jaha, tänker ni. Hell no, tänker jag.

Jag har aldrig brytt mig om högskoletest förut. Inte för att jag någonsin gjort något, men ändå... Det har alltid varit obligatoriskt att treorna ska göra det varje år och om ettorna eller tvåorna vill så får dom också göra det. För något år sen skrev Anton upp sig på att han ville göra detta och han var borta hela dagen och bara skrev. Anton är min falska klippa som aldrig någonsin erkänner att han är nervös eller att något är svårt. (Säg inte emot mig, honey. Du vet att det är sant.) Men när han kom hem den dagen berättade han hur stressigt och svårt det hade varit och vid dagens slut hängde det ett papper på anslagstavlan i skolbyggnaden med allas resultat.

Det är inte på riktigt. Dom vill bara att vi ska få känna på hur det känns innan vi gör det riktiga. Men jag ska ju inte göra det riktiga. Jag ska inte söka vidare till någonting efter det här. Varför ska jag tillbringa en hel dag med att sänka mitt självförtroende när jag märker att jag inte kan svara på frågorna samtidigt som jag hör hur dom andra börjar skriva? Och sen ska jag behöva se mitt namn längst ner på det där jävla pappret som självklart måste visas upp för hela världen.

Näe, så jag har gjort upp en plan. (Vilken överraskning...)
Jag ska gå dit imorgon och göra provet. Funkar det inte så går jag bara till en lärare och säger att det inte går. Dom kan ju knappast tvinga mig att skriva det. Eller...?

Lååång dag. Jag har pluggat i flera timmar, tvättat och försökt sluta fred med Judas. Vi har pratat lite och hon har finkammat varje liten vrå på mitt rum, men jag får fortfarande inte komma i närheten av henne. Jag känner mig som en tjej som stalkar en kille... "Betyder det som hände igår ingenting för dig?!".

Jag har tagit mig igenom dom fyra filmerna för den här helgen och det är ju sjukt hur mycket skit som skapas nuförtiden.

Alla filmerna var rena skämtet, speciellt Happily never after.
Den enda som var okej var Despicable me.

Jag ska se till att Jesus döps om till Judas.

Allting var bara skådespeleri igår. Jesus var jättegosig så länge Caroline var där, men så fort hon gick så har hon gjort allt hon kunnat för att hålla sig borta från mig. När jag kom tillbaka från skolbyggnaden låg hon inte kvar under sängen längre. Jag började leta och fick panik när jag inte kunde hitta henne. Men så såg jag att den bäddade sängen hade en bula, så jag lyfte på täcket och där låg katten. Dock sprang hon under sängen så fort hon fick syn på mig. Fan också! Jag som trodde att hon och jag skulle ligga i min säng och titta på film ikväll, men hon verkar ha andra planer.

Imorse var jag onödigt duktig. Istället för att ligga kvar och dra mig i sängen så gick jag upp så fort jag vaknade. Jag duschade, åt frukost, städade rummet och vädrade. Nu ska jag vara ännu duktigare och gå till skolan för att skriva på min uppsats och ikväll ska jag balsamera mitt löshår som jag på något sätt ska sätta i håret igen så fort jag hittar någon som kan hjälpa mig.

Gilmore girls har varit igång hela morgonen.
Jag är i mitten av sjunde säsongen, så snart är det slut.

Jag känner mig väldigt onyttig. Kvällsmaten bestod av ostbågar, glass och cornflakes. Men jag har fått mycket gjort med läxorna och det känns så jävla bra. Jag orkar inte ha söndagsångest den här helgen också. Jag ska hålla mig vaken i en timme till, skörda min farmville och sen sova. (Jag är inte beroende, jag är inte beroende...)

Imorgon ska Caroline åka och jobba, så jag ska vara barnvakt till Jesus. (Katten alltså, inte människan)

Jag har myst lite med henne ikväll och vi kommer ganska bra överrens. ^^





Haha, kattstackarn kommer få höra Jesus-skämt hela dagen.

Jag hittade en sida med väldigt billiga navelpiercingar och blev jättesugen på att beställa hem några eftersom jag bara har tre stycken sen två år tillbaka nu. Dock har jag inte bestämt mig än, men om jag gör det så kommer det bli några av dom här.

Imorse gick jag till skolan medans Anton låg kvar i sängen. Jag hämtade lite grejer som jag ska jobba med i helgen och sen gick jag till mitt rum i huvudbyggnaden för att hämta fler trosor eftersom jag inte tvättat på läskigt länge. När jag plockar i ordning tittar jag ut genom fönstret för en sekund och ser hur Anton lägger in sin packning i bilen och sen åker iväg. Moget, verkligen.

Iallafall, den här helgen kommer se ut precis som alla andra.
Jag ska tvätta, plugga och se onödigt många filmer.

Jag kommer ihåg dagen mina två kompisar skulle söka till Idol och jag och Jojan var med som stöd.

Låt mig säga så här... Att stå i idolkön är mer eller mindre som att vara med i Big brother. Det handlar om att ha ett starkt psyke och att inte bryta ihop samt att kunna underhålla sig själv. Den här dagen var ett test för vår vänskap. Vi gick upp fem på morgonen och var framme i Göteborg vid sex och vid det laget var kön såklart redan mördande lång. Men vi var peppade och allt kändes bra... just då.

Att stå utomhus tidigt på morgonen i april är kallt och värmen känns bara om man stå i solen, men vi var skuggade av en byggnad så efter några timmar fick vi turas om att hålla platsen i kön medans någon annan kunde gå ut till solen och försöka få upp värmen.

Sen är ju kön (såklart) full av människor som ska söka till Idol, vilket innebär att du är omringad av tusentals människor som värmer upp rösterna samtidigt. Vissa kan sjunga, vissa kan inte. Vi hade oturen att vara omringade av dom som inte kunde. Dessutom var det ett stort gäng med en gitarr (jag hatar människor med gitarrer) som sjöng oavbrutet hela dagen.

Efter några timmar började hungern göra sig påmind och den lilla lådan med kall pasta räckte inte länge innan magen började skrika igen.

Efter ungefär sju timmar var humöret inte direkt på topp. Nervositet blandat med kyla och hunger. Folk vägrade sluta sjunga, det fanns inget att prata om, inget att göra. Man blev rastlös samtidigt som man var trött. Man blev avundsjuk på personen längre fram som tagit med sig en sittstol och funderade om och om igen på varför man stod där när man inte ens själv skulle sjunga.

Och så flöt timmarna på...

Jag minns inte hur många timmar till vi stod där, men plötsligt kom ljuset. Det var bara ett gäng till framför oss och sen skulle vi få gå in. Då kommer den här jävla kvinnan och säger med ett brett leende att dom inte kan ta emot fler sökande idag och att vi är välkomna att komma tillbaka igen imorgon. Halva vårt gäng dog framför ögonen på oss och den andra halvan började skrika (jag antar att jag var en av dom) att vi var från Varberg och inte kunde komma tillbaka nästa dag, men det spelade ingen roll. Ingen sa ett ord på vägen hem och sen sov jag och Jojan resten av dagen.


Jag blir ändå imponerad när man tittar på Idol och folk säger att dom söker för tredje året eller liknande i rad. Hur orkar dom gå igenom detta varje år? Det var ändå fem år sen detta hände och jag minns fortfarande hur fruktansvärt det var.

 

 

Det blev av någon konstig anledning ett hål i vår coca cola, så vi fick turas om att dricka ur hålet tills vi "druckit oss förbi det" så att flaskan inte läckte.

 

Hoho, vad jag är trött. Det har varit en riktigt seg skoldag och jag vill bara gå och lägga mig nu. Igår fick vi se en film som handlade om människans kroppsspråk och gester och nästa gång jag är utomlands så ska jag inte röra en fena när jag pratar med någon. Det kan ju bli hur fel som helst. Att nicka betyder "ja" i Sverige, men "nej" i något annat land, att snurra fingret bredvid huvudet som när vi visar att någon är dum i huvudet betyder att personen är smart på ett annat ställe, osv. Det var helt galet...

Näe, nu ska jag koncentrera mig på att inte somna och vänta på att Anton kommer tillbaka...


Over and out

Jag har hittat världens sötaste serie. Gotham Girls handlar främst om Batgirl, Catwoman, Harley Quinn och Poison Ivy och varje avsnitt går på ungefär två minuter. Den är inte särskilt snyggt tecknad, men dom har iallafall ansträngt sig och dessutom har dom kvar originalrösterna.
Det finns tre säsonger och imorgon ska jag lätt ta mig igenom första säsongen... vilket antagligen kommer gå på knappt en halvtimme, men ändå.

Jag blev väldigt sugen på att se Ice Age 3 i söndags och pågrund av skolans internet så var den inte färdigladdad förrens inatt, men eftersom jag ändå precis skulle gå och lägga mig då, så jag satte på filmen och la mig bekvämt och så började karaktärerna prata på holländska. Varför kan jag aldrig lägga en sekund på att läsa vilket språk filmen är dubbad till? Det är inte första gången det här händer. Dock var jag snabb och satte en ny på laddning och den hann bli färdig under natten.

Jag skulle helst av allt bara vilja sätta på mig mjukisbyxorna nu och titta på filmen, men jag har en lektion kvar och sen ska jag faktiskt gå och träna... om jag kommer klara av det. Jag är så jävla hungrig och så serverar dom soppa till lunch idag. Jag behöver riktig mat om jag ska kunna stanna kvar i det illaluktande gymmet. Och just det, uppsatsen...

Så jävla bra ♥

Jag minns inte när du kom till vår gata. Du har liksom alltid funnits där och vi har haft våra småbråk, men så blir det när man bor på en gata full med katter. Alla har ju sina revir, det ligger i er natur. Men även om du och Luna inte gillade varandra, så var du alltid trevlig mot mig. Varje gång jag kom gående kom du alltid fram för att hälsa och gosa lite.

Varför blir alla katter överkörda? Jag kan inte ens föreställa mig hur det kändes för din ägare när han hörde smällen och sen fick se dig ligga där. Jag har alltid hatat att det ligger en väg så nära oss. Bilarna som kör där tänker inte på att det finns ett område fullt med katter bara några meter ifrån dom. Kan det ha varit samma väg som tog livet av Busen? Jag har aldrig vågat fråga mamma vart han blev påkörd. Men jag glömmer aldrig den dagen det hände, hur ont det gjorde och hur ont det fortfarande gör. Fortfarande efter sju år.

Jag tänker alltid på öppningslåten till Aristocats när jag ser alla katter på vår gata. Det är inte våra husdjur, det är våra gudar.
Varenda katt är bortskämd med så mycket kärlek som vi kan ge dom.

Jag och Lovisa när vi säger hej då till Busen, april 2004

Jag har suttit med min uppsats hela dagen och nu är jag iallafall igång. Igår testade jag ju min första Ben and Jerry's och ärligt talat tyckte jag att den bara smakade som vanlig chokladglass. Dock ska jag testa lite fler smaker då den här glassen blev kvällens samtalsämne och jag har fått tips på några andra sorter.

När jag ändå är igång med att testa nya grejer så har jag faktiskt gjort något som jag aldrig trodde att jag skulle göra: jag har sett mitt första avsnitt av Big brother. Jag har ju inte växt upp med fler kanaler än ettan, tvåan och fyran så jag har aldrig sett det programmet. Jag visste inte vem Carolina Gynning var förrens jag fick hennes självbiografi. Men nu ska jag ta igen flera tonårsår av okunnande och se hela den här säsongen... om jag orkar, det är sjukt irriterande personer som är med.

Nu ska jag gå och hälsa på Tallbackens nya familjemedlem. Caroline har fått ta hit sin katt Jesus som ska stanna här tills terminen är slut. ^^

Föresten, jag var hos Jay igår och lämnade hennes födelsedagspresent.
En Alice Cooper-kopp som hon och hennes pappa kommer få slåss om.

Ikväll har jag och Anton kommit fram till två saker.
1. Man ska aldrig skjuta upp en uppsats. (Upp en Uppsats.. haha, nu är jag löjligt trött och inte ens lite smårolig -.-)
2. Vi ska aldrig skaffa barn. Stackarn kommer ju ärva våra sorgliga skolhuvuden och få ett helvete genom alla skolår.

Men nu vet vi iallafall exakt vad vi ska göra, vi ska ge upp. Min huvudvärk blixtrar på och ingen av oss kommer någonvart och då är det lika bra att lägga ner skolarbetet för dagen.

Jag ska ta en dusch och sen krypa ner under täcket med min första Ben and Jerry (Chocolate Fudge Brownie = chokladglass med kladdiga browniebitar) och titta på The Pursuit of happyness. Det känns som om vi är påväg in i en Will Smith-period.

Filmen är inspirerad av den sanna historien om Chris Gardner – en försäljare från San Francisco som kämpar för att bygga en framtid för sig själv och sin 5-årige son Christopher. När hans flickvän Linda lämnar honom måste Chris uppfostra Christopher på egen hand. Chris hängivelse ger slutligen resultat när han får en praktikplats utan lön på en extremt prestigefylld börsmäklarutbildning – där endast en av tjugo praktikanter klarar sig vidare.
Men utan lön blir Chris och hans son vräkta från lägenheten och tvingas sova på gatorna, på härbärgen och till och med i tunnelbanan.

Jag blir lyckligare för varje minut som går. Igår gick åt helvete. Jag somnade framför Black Swan och vaknade halv tre när Antons aspackade kompisar kastade sig i sängen. Vi satt uppe till fem och när vi skulle sova bestämde sig Anton omedvetet för att slå rekord i snarkning, så jag har sovit riktigt dåligt.

Idag har jag en blixtrande huvudvärk, mår sämre än någonsin över uppsatsen och ska (för jag är dum i huvudet) på bio om en halvtimme.

Jag är en sån jävla dålig plugghäst. Jag har haft hela lovet på mig att skriva min uppsats, men bara skjutit upp det hela tiden. Ikväll tackade jag nej till Jays släktkalas och en kväll på krogen för att kunna plugga. Jag har skrivit åtta rader än så länge och allt måste bli sju sidor och jag har hållt på sen klockan sex.

Under kvällen har jag:
Försökt skriva
Spelat Farmville
Haft ångest över att jag inte skrivit mer
Skällt på Anton för att han slutat snusa (Han blir som en unge med ADHD)
Tittat på en dokumentär
Haft ångest över att jag inte skrivit mer
Ätit ostbågar
Ringt Jay
Haft ångest över att jag inte skrivit mer
Lyssnat på musik
Bloggat
Försökt skriva
Sagt hej då till Anton när han gick till krogen
Haft ångest över att jag inte skrivit mer
Funderat över hur Anton kan sova i en säng med så fruktansvärt obekväma kuddar
Spelat Farmville... igen
Försökt leka i photoshop
Haft ångest över att jag inte skrivit mer


Herre plugghästgud, hjälp mig!

Anton = Will Smith har både skrivit manuset till filmen och regisserat den, det är Jaden Smith första filmroll och det är Jackie Chan som spelar Bruce Lee.

Sanningen = Det är en ny version av Karate Kid som gjordes i början på 80-talet och den här gången regisserades den av Harald Zwart. Jaden Smith gjorde sin första filminsats 2006 och Bruce Lee är en skådespelare.

Jag: "Hur tänkte du när du sa allt det där?"
Anton: "Amen, det var min kusin som sa det till mig..."


Sjuukt bra och söt film. Man blev kär i allihopa. ♥
Förutom dom dumma personerna...

---

Dre Parker (Jaden Smith) tvingas flytta med sin mamma till Kina. Dre blir snabbt förälskad i Mey Ying men de kulturella skillnaderna verkar göra deras vänskap omöjlig. Dessutom hamnar han i bråk med klassens tuffing. Utan vänner i ett främmande land, vänder sig Dre till Mr Han (Jackie Chan) som i hemlighet är en kung fu-mästare. Mr Han lär Dre att kung fu inte alls handlar om sparkar och slag, utan om mognad och inre lugn.

Medan jag sov vidare imorse gick Anton ner till affären och kom tillbaka med frallor, bakelser och en tulpanbukett. Sen har vi legat framför tv:n och gjort upp en plan för dagen.

Dagens plan:
Gå upp tidigt.
Jag ska ringa tillbaka till hunddagiset, boka ett möte och charma skiten ur dom så att jag får jobba hos dom.
Vi ska gå ner till stan och shoppa loss.
På kvällen ska jag göra en trerättersmiddag till Anton.

Såhär blev det:
Jag sov till tolv.
Jag ringde, men dom hade inte råd.
Anton har nu sovit (och snarkat) i två timmar.
Jag orkar inte laga mat...


Ja, men jaha? Vad ska vi göra nu då?

---

PS. Appropå ingenting, igår var vi på Ofelias skola och tittade på deras skolpjäs. Ofelia spelade "datarymdvarelse nummer 5" och pratade om att det är olagligt att ladda ner film och musik. Efteråt dansade småtjejerna som om dom vore med i en Christina Aguilera-video.
Jag är så glad att jag filmade allt. Om några år ska jag visa det för Ofelia xD

Phoenix T-shirts är bra för att dom har sjukt snygga tröjor som man inte hittar på andra ställen, men dom är dåliga för att deras tröjor är en smula för dyra. >.<

Men ändå vill jag ha er...

Been there, done that... Allihopa faktiskt.

Vad är det för fel på Malmö? Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet man är här, det är alltid folk överallt. Vem går och storhandlar elva på morgonen? Halva Malmö, såklart. Varför är inte folk på jobbet? Så där stod jag. Nyvaken, illaluktande, hungrig och grinig... med 500 människor. Och det är min tur att laga mat idag, så jag trillbringade 25 minuter med att leta efter brunsås. -.-

När jag kom hem igen var jag så illamående att jag inte var sugen på frukost längre... Men jag lyckades iallafall få i mig en toast, lite yoghurt och en liten efterrätt. Appropå det, jag har sett folk äta munkar i hela mitt liv så det var dags att ta reda på varför alla äter det. Jag förstår det fortfarande inte, det är verkligen inte gott.



Nu ska jag krypa ner i soffan igen och fortsätta titta på tv. Det är så underbart att plötsligt ha mer kanaler än ettan, tvåan och fyran. ^___^

Schysst. Jag är såå jävla hungrig och det finns ingenting i kylskåpet. Inatt var jag så fruktansvärt hungrig, men jag tog ingen nattmacka för att jag ville ha frukost idag. Men nu har mina systrar ätit upp allting innan dom gick till skolan. Tur att mamma lämnade kortet hos mig, nu ska det handlas!

Av med pyamasen, på med kläder, ut i stormen, in i affären, handla upp allt, ut i stormen, av med kläderna och på med pyamasen igen!
Japp, det låter som en plan.

Ååh... Bröd, smör, marmelad, ost, juice, våfflor, bacon,
mjölk, ägg, yoghurt, frukt, flingor, omelett, toast...

Nu är jag hemma från stan med tre påsar. En till Jay, en till Linn och en till Anton. Jag hittade ingenting till mig själv, men jag är väldigt nöjd med det jag köpt till dom andra. Dessutom var all personal i alla affärer ovanligt trevliga idag. Det var fruktansvärt kallt ute, det blåste och jag svettades som en pingvin med alla mina kläder, men hela gallerian var full (verkligen full) av uppblåsta hjärtformade ballonger så helt dåligt var det inte. ^^

På Alla Hjärtans Dag förra året åt jag och Anton god mat och sen gick vi på bio och såg Valentine's Day. Jag hittade min favoritscen från den filmen på youtube imorse, dock med världens sämsta kvalite.

 

Glad alla hjärtans dag! ♥

Jag verkligen älskar den här dagen så idag ska jag vara sådär jobbigt glad och kärleksfull. Jag har ätit en toast och duschat och nu ska jag ner till stan och bara strosa runt med alldeles för mycket pengar i plånboken. Förhoppningsvis hittar jag något, jag är riktigt shoppingsugen. ^^ Choklad, kläder, smycken, jag är öppen för allt. Vi hörs senare!

Jag har världens sötaste pojkvän. Han läser aldrig min blogg, men nu när han är sjuk så har han all tid i världen att göra det. Han sa att min blogg är fin och att det är synd att ingen kommenterar mina inlägg. Jag sa att det inte fanns något som hindrade honom från att själv göra det och några sekunder senare hade han kommenterat ett inlägg.

Och efter det hade plötsligt "Maja" och "Lisa" kommenterat ett inlägg. Båda personerna hade kommenterat samma inlägg, samma tid och från samma ip-adress.

Älskar dig, gubben ♥

Eftersom pappa skulle åka tillbaka till Göteborg ikväll, så fick vi fira
Alla Hjärtans dag idag istället. Mamma lagade kyckling och vi drack en champange som tydligen är känd från Sex and the city.

---

Mitt i middagen blev jag plötsligt sugen på att titta på Dragon Ball. När jag var fjorton var jag helt galen i den mangan och la 59 kronor på varje bok tills jag hade alla 42 stycken. Här kan man titta på första avsnittet på den underbara animesidan som jag länkat där nere.

När jag och pappa lagade mat hann vi ta oss igenom mycket musiknostalgi från 60-talet och framåt.
Några låtar som fortfarande värmer från barndomen är dom här.


Heroes - David Bowie




Dina färger var blå - Tommy Nilsson




Hon är så söt - Bo Kaspers Orkester




Fly away - Lenny Kravitz

Under veckan har mamma och mina systrar lekt "Halv åtta hos mig". Varje dag har någon av dom gjort en trerättersmiddag som alla har fått betygsätta. Vinnaren ska koras i helgen... efter att jag och pappa fått ge oss in i leken.

Problemet är att jag ärvt min tävlingsinstinkt från pappa. Det här är ingen lek, det är blodigt allvar och jag ska vinna. Hela familjen har varit på stan hela dagen och pappa är (var) jättetrött tills jag höll ett mördarpeppningstal utanför Ica som påminde om något som bara Hitler lyckats med hittils. Nu är han igång igen och vi ska hänga i köket den närmaste timmen.

Nu fan är det krig!!!

Jag morrar åt min hysteriska morgon. Jag var så stressad över tåget att jag inte riktigt tänkte när jag packade. När jag skulle packa upp allt nu så märkte jag att jag inte tagit med mig några kläder hem, förutom trosor. Det är dock inte världens undergång, då jag och min syster har samma storlek och hon har en garderob som skulle kunna klä hela Afrika. Men nu när jag är här och har en systemkamera och fritid så skulle det ju vara kul att ta några timmar åt att plåta lite. Det var så länge sen. Men självklart har jag bara packat ner mitt vardagssmink. Jag har försökt påminna mig själv hela veckan om att jag ska ta med mitt röda läppstift, rosa kajalpenna, ögonskuggor, osv till Malmö, men självklart glömde jag bort det.

Jag tyckte att jag var riktigt smart när jag bokade ett tåg som gick tjugo över ett. Folk jobbar och går i skolan, så ingen har tid att åka tåg förutom jag. Varför misslyckas alltid mina planer? Folk har fan tid att åka tåg dygnet runt. Jag fick stå upp i en timme och när jag äntligen fick en sittplats var det bredvid en bebis, men det var inte vilken bebis som helst. Det var ta mig fan den vackraste ungen jag någonsin sett. Hon hade gigantiska bruna ögon med långa, tjocka ögonfransar och hon tittade på mig och log så att mitt hjärta smälte. Sen tog hon upp sin vällingflaska och sprutade på mig och då var hon inte söt längre och mitt hjärta ruttnade igen.

Sen såg jag det coolaste på länge. En kvinna bar runt på en iller innanför jackan. Jag vill också ha en iller. .___. Jag googlade lite på det när jag kom hem och på en sida står det att det som en blandning mellan en hund och en katt. Det låter ju hur bra som helst. Sen känner jag ju mig själv såpass väl att jag vet att jag inte kommer vilja ha en iller längre om en timme, men det är ju kul nu för stunden.

När jag kom hem hade mormor skickat två försenade julklappar till mig som var inslagna i Hannah Montana-papper. En mössa, en halsduk och en bok om stickning. Tack mormor ♥

Jag är väl mer eller mindre helt frisk nu. Jag ska bara hosta upp det sista snoret så är allt bra sen. Anton däremot... Min lilla gubbe ligger i sängen och snorar och gnäller. Men det var faktiskt Mike som smittade honom så jag är oskyldig. Imorgon ska jag till skolan och försöka skriva en uppsats på sju sidor på två timmar, men om jag inte klarar det så har min lärare sagt att jag kan skriva den under lovet.

Lovet... Usch, jag vill inte åka tåg imorgon! >.< Sist jag åkte tåg var när jag skulle till Varberg efter höstlovet och det var så löjligt trångt att dom till och med bad om ursäkt i högtalarna gång på gång och tidningen skrev om det nästa dag. Jag vill inte vara med om det igen. Det är ju jobbigt nog som det är.

Så... nu över till ännu en lista.
(Det här med att skriva texter i photoshop är beroendeframkallande.)
Anton kommer antagligen inte till Malmö förrens på torsdagen, så han missar två viktiga datum, men dom får vi fira senare.

Jag tittar på "Svensk maffia" nu, så jag vet precis hur jag ska få mina pengar...

Hur förklarar jag detta...?

Det finns vissa saker som man vill göra så otroligt mycket, men som man ändå inte vill för att man vet att det kommer göra så sjukt ont efteråt. Som när det tar slut med pojkvännen och man fortsätter träffa honom efteråt för att man mår bra för studen och sen bara vill dö när man inte har honom hos en längre.

När jag kom till Jay igår satt Luna på gatan och väntade. Först kände jag inte igen henne. Hon har gått upp några kilo, hennes päls har blivit ännu tjockare och hon har fått ett nytt halsband. Men hon kom fram till mig och strök sig runt mina ben, en fin gest som hon bara gjort en gång förut när hon var min katt. Jag satte mig bredvid henne och hon hoppade upp i mitt knä och började spinna. Där satt vi i en halvtimme och bara gosade. Det var väldigt kallt, men jag körde in mina frusna fingrar i hennes tjocka päls och kliade henne bakom örat som jag vet att hon älskar. När jag skulle plinga på hos Jay följde Luna mig fram till dörren och när jag skulle stänga den satt hon kvar på trappan och tittade på mig.

Anton ska till Laholm och fixa något med bilen. Min förkylning är nästan borta och jag orkar inte ligga i sängen längre, så nu när han ändå ska förbi Varberg så passar jag på att träffa Jay som jag inte sett sen oktober. Om du läser detta Jay, så kommer jag antagligen tidigare än vad jag sa först. Det blir nog vid tretiden istället.

Jag kom tänka på Lambrettas hitsång "Bimbo" och tänkte "men om ett band kan göra en sån bra låt så måste dom väl ha gjort flera bra?".
Nu har jag lyssnat (ursäkta, plågat) mig igenom tre album och förstår absolut ingenting. Jag ska spara "Bimbo" (såklart), "Creep" och "kill me" och resten ska raderas. Hur har dom lyckats skriva tre skitbra låtar och sen bara skapat skit?

... för jag blev galet sjuk. .___.
(och jag som skulle baka chokladmuffins...)

Dag 1. Jag hade kännt mig lite småkrasslig under fredagen och när jag vaknade på lördagen hade jag ingen röst. Anton och jag satt bredvid varandra i sängen med varsin dator och chattade över facebook hela morgonen. Mot eftermiddagen böjade näsan rinna och halsen gjorde ondare och ondare. Jag var så himla trött och försökte sova under dagen, men det gick inte. På kvällen mådde jag rent ut sagt skit, men somnade. En timme senare vaknade jag och kunde inte somna om och så plågade jag mig igenom en av de värsta nätterna på länge. Eller ja, värst var det nog för Anton. Jag låg och ryckte och gnällde i flera timmar.

Dag 2. Allmän skitdag. Ont i halsen, täppt i näsan, ont i huvudet, svag och gnällig. Anton köpte halstabletter och glass som lindade smärtan och vi tittade på två filmer på kvällen. "Sebbe" som typ blev utnämnd till årets bästa svenska film. Ja, då måste Sverige ha släppt riktiga skitfilmer hela året om den här skulle vara den bästa. Sen fick jag äntligen se min älskade Tangled som jag väntat på sen 2004 och mjo, den var väldigt bra. Riktigt cool skurk också.

Dag 3 (idag). Vad fan hände imorse? Migränanfall kommer verkligen när dom behövs. Jag vaknade lite före sju av att det var så otroligt ljust inne i rummet. Rullgardinerna var nerdragna och ingen lampa var tänd, men ändå höll jag på att gå sönder för att det var så ljust. Anton sprang runt i rummet och täppte igen minsta ljushål och sen gick någon in i duschen. Det kändes som om den personen duschade hela dagen för det lät så jävla högt. Även den här gången tycker jag mer synd om Anton. Trots att han gjort det så mörkt han kunde så låg jag och höll för ögonen eftersom det kändes som om någon lyste mig i ansiktet med en lampa och sen hörde jag minsta detalj hundra gånger bättre. Folk gick i trappan, duschade, borstade tänderna, hälsade på varandra. Senare under dagen kändes huvudet bättre, men jag har varit helt död. Jag är fortfarande skittrött, men det går verkligen inte att somna.


Nu har jag tagit slut på två toalettrullar.
Funderar på om jag ska hoppa in i duschen och försökte koka bort min näsa?

Oh, oh... Vill ha! ♥

Jag har precis hittat min framtida man. Han heter Anders Öjebo, är 44 år och bor i Göteborg.

Så vad är det som gör honom så himla speciell då?
Han har dubbat rösterna till väldigt många olika Disneykaraktärer och sjunger introsångerna till alla dom där serierna som vi växt upp med på Disneydags.


Om man sett alla dom här filmerna nyligen så vet man hur olika allas röster är, så jag blev riktigt förvånad när jag förstod att alla kommer från samma person.

Han gör rösten åt:
Musse Pigg
Två karaktärer i Ducktales och introsången
Vildkatt i Luftens hjältar och introsången
Introsången till Disneydags
Darkwing Duck och introsången
PJ i Långbens galna gäng och introsången
Peter Pan
Jago i Aladdin
Banzai i Lejonkungen
Timon i Lejonkungen 2
Pongo i Pongo och de 101 dalmatinerna
Introsången till Quackpack
Timothy Mus i Dumbo
Tito i Oliver och gänget
Jacques i Hitta Nemo

Introt till "Långbens galna gäng", 1991

Äntligen är vi färdiga med projekten! Inga fler katter!
Idag har jag redovisat och nu är allt över! Hurra!

Första februari bestämde sig Anton för att sluta snusa och nu är det jag som får ta smällen för hans val. Han är som en ekorre med ADHD som druckit för mycket kaffe. Han ska stanna kvar med mig på skolan i helgen och har varit
ovanligt irriterande hela eftermiddagen.
Han har även gjort sin egna cover på mikrofonkåt...

Iallafall, så är mjukisbyxorna på och kommer stanna där hela helgen. Vi har handlat ingredienser till chockladmuffins, chips, cola, godis och sån pizza som man värmer i ugnen.
Anton: "Men om jag lagar falukorv idag, så kan du väl laga pizza imorgon?"
Jag: "Självklart. Hehehe..."
(Det är inte lätt att koncentrera sig när man inte är full av nikotin som jag...)

Appropå "mat", om jag förstått det hela rätt så kallas dom här för "Lyxiga wienerbröd" och är så galet goda så det finns inte. Jag och baby har börjat köpa såna här lite då och då. ♥ (Mobilbild som vanligt. Återuppliva min kamera, Gud!)

Jag: ”... och det hände tjugo över jävla sju.”
Min sexåriga lillasyster: ”Tjugo över jävla sju? Den tiden har jag då aldrig hört talas om.”

Alla projektarbeten är färdiga och allt ska redovisas hela veckan. Idag skulle en tjej som valt marockansk mat redovisa sitt arbete och hon hade lagat en gryta så att alla kunde få smaka. En annan tjej i klassen är vegetarian och hade sagt till om det tidigare.

Blond matlagande klasskompis: "Du sa ju att du var vegetarian, men jag var tvungen att ha i lite smör i grytan. Gör det något?"