Tre veckor kvar tills jag flyttar. Idag fick jag några vuxenpoäng genom att köpa kylskåpsmagneter. Men det är ganska kul när man tänker på det. Saker jag genom åren sett fram emot att göra eller se i min egna lägenhet. En av dom grejerna har faktiskt varit att jag för en gångs skull har full kontroll över vad för papper som ska sitta fast på kylsåpet. För att inte tala om magneter...

 

Jag har vuxit upp i ett hem där kylsåpet varit proppfyllt med halvfula teckningar, föräldramötespapper och kvitton. Allting har suttit fast med hjälp av fruktansvärt fula Dalahästar. Så idag när jag stod inne i en affär så fick jag syn på kylskåpsmagneter och kände att min tid var kommen. Jag blev väldigt gullig och flickig och nafsade åt mig ett par som var formade som röda hjärtan, men sånt kan man ju byta ut med tiden. Huvudsaken är att dom ska sitta på mitt kylskåp och hålla fast papper som jag valt ska vara där. Nu måste jag bara ha något att ha där. Jag ska tvinga någon att skriva en söt lapp till mig.

 

Det börjar bli dags att packa ner rummet nu. Jag har dragit ut på det så länge jag kan eftersom jag får ont i magen av att se flyttlådor. Det är väl en biverkning från Malmöflytten, antar jag. Men imorgon ska jag nog börja så smått.

Första gången jag skriver ett inlägg om Jason i Darlingkategorin.

Jag har inte haft Jason i ens en månad och jag har redan haft mycket problem med honom. Det är min sjätte katt, men min första innekatt och det är ibland svårt att hålla humöret med honom eftersom han blir så rastlös lätt. När jag fick hem honom var han en mysig, nyfiken liten boll som alltid ville sova i mitt knä, ha sällskap och gosa. Efter bara någon vecka började han välta ner småsaker och nu har det övergått till att han välter ner allt hans lilla starka tass klarar av. Han har förstört krukor, vält ner alla mina prydnadssaker, kastat ner min fina smartphone på golvet så att den fick sitt första jack, slitit sönder tidningar och bitit i böcker. Han anfaller konstant mina fötter och river och biter mig. Han tar mycket energi och det spelar ingen roll om jag fräser åt honom, klappar med händerna, tar honom i nackskinnet och (ja, sista utvägen) häller vatten på honom. Han bryr sig inte. Ingenting biter på honom, vilket gjort att jag varit riktigt trött på honom dom senaste dagarna. Han har också slutat sova i min säng och vill hellre sova under den och är inte alls sugen på att bli klappad.

Så inatt fick jag en inblick i hur livet hade kunnat vara utan honom. Trots att han är ett helvete så håller jag koll på honom hela tiden. Om han fortsätter som han gör nu och tror att det beteendet är okej så kommer han bli den värsta katten någonsin som vuxen. Vid sjutiden skulle vi äta och innan dess hade jag letat igenom hela huset efter Jason, men inte hittat honom. Jag var ganska trött vid tolv, men fastnade tack gode Gud i en film och höll mig vaken. När jag skulle gå och lägga mig vid halv tre krafsade det på mitt fönster. Jag ignorerade det eftersom jag hört det ljudet förut och antog att det var en gren igen. Men krafsandet fortsatte och när jag slängde ett öga mot fönstret såg jag Jason.

Vi bor på fjärde våningen och det är ett avstånd från balkongen till min otroligt smala fönsterbräda. På något sätt måste Jason ha smygit ut på balkongen när mamma hängde ut några kläder på vädring och sedan blivit utelåst i flera timmar i kylan. Han har antagligen jamat vid dörren under hela tiden tills han fick idéen att hoppa upp bland växterna och sen hoppa över till mitt fönster. Minsta felsteg där och han hade glidit ner och landat på sten.

När jag såg honom skrek jag rakt ut, sprang ut och slet upp dörren och lyfte ner honom från fönsterbrädan. Han darrade, jamade och var iskall. Mitt skrik hade väckt upp hela huset så alla samlades i köket och försökte värma upp katten. När dom andra gått och lagt sig låg jag i sängen med Jason och grät till halv fem på morgonen. Tänk om jag hade somnat vid tolv? Chansen att han inte trillat ner från fönstret på hela natten är jätteliten och min ångest höll mig vaken. Idag har han legat invirad i en filt på min säng hela dagen och sovit. Han har tagit en paus lite då och då för att gå upp och välta ner lite saker, bland annat mammas favoritkruka som gick sönder. Men ändå har jag fortsatt att gråta idag.

Så helt ärligt: Jason är skitjobbig, men jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.

Nog för att jag varit väldigt trött dom senaste dagarna, men idag tog jag det till en helt ny nivå.

 

Igår gick jag och la mig i normal tid och sov till tio imorse. Jag gick upp, bäddade sängen, klädde på mig, åt frukost, la mig i sängen igen, skedade med katten och somnade om. Vi sov till halv fem.

 

Nu känner jag mig i alla fall utvilad.

Jag satt inne på piratebay och skulle ladda ner en film när jag plötsligt upptäckte två komiska reklamer.

Man är ju så himla van vid att se en photoshoppad kvinna med porslinshy varje gång det dyker upp en reklam för hudvård, men nu ser jag plötsligt en vanlig, skäggig man?
Och lillbruttan till höger då? Varför har hon ens på sig trosor om hon ska ta en sån bild? För att det inte räknas som naket om trosorna "döljer"?

Fredag! Jojan slutar skolan om en timme och Mario är ute på äventyr i Göteborg, så ikväll blir det quality time. Jag är både hungrig och sötsugen, så jag ska iaf köpa pizza och sen ska vi äta chips och dricka cola framför... Star wars. Ja, nu är stunden kommen. Bara för att Jojan inte kunde hålla sin stora trut igår inför Mario så fick han reda på att jag aldrig sett dom filmerna och efter tjugo minuters tjat så gick jag med på att se den första. Jag har ju alltid vetat att det här skulle ske förr eller senare. Men som jag sa igår så finns det ju en anledning till att dom är så stora, så jag tror inte att filmen kommer vara dålig. Men jag vet ju redan det viktigaste...

Idag har jag varit desperat hemmafru och ensamstående mamma. Jag har gått till anfall mot den gigantiska diskhögen i köket, jag har vikt tvätt för tusen personer, städat alla toaletterna och plockat i ordning i hela lägenheten och Jason har varit med överallt. Han klarar inte av att vara ensam, men samtidigt är han så nyfiken att han måste peta eller anfalla allting jag rör vid. Jag fick honom att somna i min säng och smög ut i vardagsrummet för att plocka i ordning och en halv minut senare satt han bredvid mig med nyvakna ögon.

Man ska aldrig handla på tom mage, men varför skulle jag lära mig efter alla år? Nu klagar inte kylskåpet längre i alla fall. Jag fick ett ryck inne i affären och plockade åt mig lite varor och just nu väntar jag på att min deg ska jäsa klart så att jag kan baka bröd. Jag har aldrig gjort det förut, men vem kan misslyckas så mycket att det inte blir ätbart? Inte jag, inte jag...

Under tiden ska jag mysa i sängen med Jason och några mackor med mjukost framför Whisper of the heart. Jag har inte sett den på flera år, men blev sugen efter det tidigare inlägget innan idag.

Jag är så hungrig!! Jag åt en liten äggmacka till frukost imorse, men den har magen glömt bort nu. Kylskåpet är tomt, så jag ska snart gå ner till affären och handla. Jag blev sugen på att se en Studio Ghibli-film innan, men man ska aldrig se en sån film när kylsåpet är tomt. Det är något med dom filmerna och mat...