Jävla mig och jävla dom andra. Jag hade bestämt mig för att gå all in detta året och köpa en riktig maskeraddräkt och gå på en riktig Halloweenfest och så fick jag reda på att inget av det blir av i år, eftersom folk är bortresta eller jobbar.

Så igår fick jag reda på att det blir visst av. Folk fixar det i alla fall och vi ska på en riktig Halloweenfest... men nu är det försent att beställa dräkter. APA!

Här är dom dräkterna jag tittat på. Jag får väl försöka mixtra ihop något eget här hemma. Alla alternativa år ska inte gå till spillo.

För två dagar sen såg jag hela Facebook vara fullt av Varbergare som whinade över att stormen var överdriven och att det inte var något speciellt med den. Inte för att vara sån, men ni kan alla dra åt helvete. Stormen gjorde fan sitt i Malmö. Tak på hus är borta och hela Malmö är kaos. Någon timme före stormen hade satt igång på allvar fick jag ångest och tog bussen ut till stugan för att kolla till Jason. Man vill ju hoppas att kattens instinkter skulle säga till honom att gömma sig inomhus, men en panikslagen katt kan lika gärna springa rakt ut i stormen och dö.

När jag kom fram hade vädret blivit mycket värre, så jag letade upp hans transportbur, lyfte in katten i buren och plockade åt mig en löjligt stor påse med kattmat och gav mig ut i stormen. Jason är biff och väger alldeles för mycket och matpåsen var nästan ännu värre, som om inte det räckte så började det regna och stormen Simone satte igång på riktigt. Jason skrek, så jag tog av mig min jacka och svepte in buren i den så att han inte skulle bli blöt och stressad av vinden. Just det, när jag ställde ner buren så flög han iväg någon meter så vi hade nog en ganska mycket värre vind än Varbergarna. När jag gått i tjugo minuter kom Mario och hämtade oss i en busshållplats som vi gömt oss i. När vi kom hem fattades det saker från min balkong och eftersom möblerna rörde på sig så bestämde vi oss för att plocka in allting i lägenheten. När vi nästan var färdiga kom min stol flygande och träffade Mario och det säger väl ännu mer om Malmös storm. Några timmar senare hade både Jason och stormen lugnat ner sig.

---

Så hur har Jason tackat mig för att jag räddade hans liv? Han har varit världens finaste och mysigaste katt i ett dygn och idag vaknade jag av den där jävla kattkisslukten. Han har kissat en gång på en handduk som låg precis utanför den rena och nystädade kattlådan och sen en annan gång på min vackra, finaste badrumsmatta. Anledningen till att han fick flytta ut till stugan var just pågrund av dom här problemen, men han använde ju lådan hela första dygnet hos mig så jag fattar inte vad han protesterar mot nu. Jag tog istället tag i det som pappa ignorerat hela året och åkte till närmaste djuraffär och köpte en annan sorts sand, eftersom jag läst att katter kan kissa precis utanför lådan om dom inte tycker om sanden som är inuti.

Jag kom tillbaka med min krigsplan:
- Ny kattsand
- En citron
- Massa energidryck
Planen är att byta sanden, gnugga hela lägenheten med citron så att han blir... galen... eller nått... katter gillar tydligen inte lukten av citron och orka göra allt detta genom att halsa energidryck. Sagt och gjort. Jag tömde lådan, gjorde rent den, la i ny sand, skurade hela badrummet (golv och väggar) med rengöringsmedel för att få bort lukten och lyfte sen in Jason i badrummet. Han vägrade ens kolla läget i lådan, så jag gav mig på resten av lägenheten med citronen och sen dess har jag bara väntat. Han har gått runt överallt och luktat på citronlukten, varit inne i badrummet flera gånger men fortfarande inte rört lådan. Han har varit i köket och druckit mycket vatten, så förr eller senare måste han ge upp. Men än så länge ligger han bara och sover... på golvet... som består av citrondoft... Varför kan han inte vara som alla andra katter?

Jag ska snart sätta igång att baka brownies och senare ikväll kommer William hit så jag måste slänga ihop någon fancy middag också.

Jag är väl tusen år efter, men det här med spotify är ju inte för illa. Det enda problemet är att fixa alla kategorier, jag är så kreativ att hjärnan stänger av sig. Men tack vare att man kan kolla in andras spellistor så håller jag på att utveckla min musiksmak. Just nu lyssnar jag på en av Alex hiphoplistor och känner mig gangstah. 

Imorgon ska jag på inflyttningsfest och jag och Salvo ska dricka vår egendesignade "Tears of our enemies" som jag ska fixa till sen.

Här vare dött som i graven sedan några månader tillbaka... Men ändå nästan hundra läsare per dag fortfarande. Mitt senaste inlägg måste varit jävligt läsbart.

Skitsamma vad som har hänt den senaste tiden. Jag har i alla fall haft den bästa sommaren och jag, inklusive mitt maffiagäng här höll på att bli alkholister, men hösten räddade oss antagligen. 

Så vad gör jag nuförtiden då? Jobbar, dricker, spelar GTA V, sover alldeles för sällan i lägenheten, flyr till William och filosoferar till en grad som jag inte tror är hälsosamt.

Inatt bestämde sig jag och Jojan för att det är dags att få igång konditionen eftersom jag sökt en militärutbildning, så kvart i åtta imorse ägde vi Pildammsparken med lite power walk och joggning. Vi planerade att det skulle bli en vana några gånger i veckan, men vi känner oss själva alldeles för väl. Nu kan vi i alla fall dricka med gott samvete imorgon när det ska vara tjejkväll hemma hos mig. Jag ska försöka uppdatera bloggen oftare, för det är ju ändå min lilla baby.