Jag lämnade landet och åkte till Los Angeles i april och som vanligt så kommer det upp ett inägg om det en annan gång. Nästa år antagligen om jag ska föja min vanliga tradition.

Det var iallafall underbart eftersom det kändes som vanligt igen. Men så fort jag kom hem gick jag tillbaka till verkligheten igen och började veckan med två sjukhusbesök. Veckan därpå blev det ett sjukhusbesök och två besök på akuten. Alla är så "sjukt" (ha...ha...) rutinerade vid det här laget att jag och Jojan fixade första besöket utan problem och andra gången åkte jag dit själv och när jag smsade pappa om att jag måste åka in, fick jag tillbaka "okej, jag värmer upp din mat senare". Detta är vardag nu. 

Något som också kommit tillbaka sen jag satte fossingarna i Sverige är tröttheten. Marcus eviga kämpande med mig på morgonen har börjat pågå mitt på dagen också eftersom jag tydligen aldrig kan känna mig utvilad. Jag fick världens finaste bukett av honom för några dagar sen, men så tände jag ett ljus och lyckades ställa det under blommorna så jag brände upp en ros.

Jag fick en energikick tidigare i veckan och då åkte vi till Lund och åkte från 4h-gård till 4h-gård och slutligen ut till ingenstans för att hitta en sista gård med djur. Det var bara åkrar och en skylt som pekade åt Hjärup och jag fattade ingenting när appjäveln sa att det var 28 minuters promenad till gården, så vi gick längst motorvägen, ner i ett dike och sen på en evighetsväg för att komma fram till en djuraffär som skulle stänga om tio minuter. Utanför affären fanns det får, getter och kaniner så lite gos hann jag med innan vi gick hela helvetesvägen tillbaka. När vi nästan var framme var jag redo att bli hämtad av änglarna och la mig ner på marken och sa åt Marcus att fortsätta utan mig. Kan lugnt säga att jag tillbringade hela nästa dag i sängen.

Sen den dagen har jag bara njutit faktiskt. Jag och Marcus har börjat kolla på Death note och Pokémon och ätit mäktiga frukostar och jag och Jojan har varit på bio och sett Captain America - civil war. Nu ska jag ha två ensamdagar och sen ska jag och Marcus fira en månad nästa vecka.

Jag: "Du... kan du sätta dig hos mig. Det är något jag måste säga."
Marcus: "Vad är det?"
Jag: *djupt andetag* "Jag har tänkt säga det här ett tag, men det är svårt..."
Marcus: "..."
Jag: "Jag vill verkligen säga detta, men jag har svårt för det. Men jag tänker göra det..."
Marcus: "......"
Jag: "Jag vet att vi inte varit ihop så länge, men jag har bestämt mig för en sak och jag måste säga det till dig."
Marcus: ".........."
Jag: "Shit, jag har verkligen svårt för att säga det..."
Marcus: "................."
Jag: "Jag...."
Marcus: ".............................."
Jag: "Jag...."
Marcus: "....................................................."
Jag: "Jag... har bestämt mig för att följa med dig på World of warcraftfilmen."