När jag var i Göteborg för några veckor sen passade jag på att gå till Salong Safari för att köpa nytt löshår. Väl hemma i Varberg klippte jag ut några delar och klistrade fast dom i håret och (utan att låta som min mormor) såg till min fasa att löshåret var lika långt (om inte kortare) än mitt riktiga hår. 450 kronor åt helvete. Först säljer dom hår till mig som blev totalt oanvändbart efter två månader och sen ger dom mig fel längd. Det är nästan så att man vill gå dit igen, ge dom en utskällning som kommer bli så stor att den kommer skapa rubriker på aftonbladets förstasida och sen gå ut och tända eld på hela butiken. Efter att ha fått ett nervöst sammanbrott fick jag en idé. Jag hämtade mitt gamla löshår, dränkte det i en flaska balsam, rullade in allt i en handduk och la den i ett hörn. Senare säger min syster att hon kan köpa det nya löshåret av mig och långsamt börjar jag se ljuset i mörkret.

En vecka senare tar jag fram det gamla löshåret ur handduken och sköljer ut det.
Lent och som nytt. Och ännu en gång faller jag ner i mörkret. Min syster har klippt isär resten av mitt nya löshår, provat det och kommit fram till att hon inte vill ha det. Jag försöker lugnt förklara för henne att jag inte kan sälja vidare det till någon annan nu när hon klippt i det. När hon lugnt säger tillbaka att hon inte tänker betala för det bryter helvetet löst. Nu på kvällen kom hon in på mitt rum med en affärsplan: Jag får en tröja av henne som nästan kostade lika mycket som löshåret. När jag såg tröjan gick jag med på det med en gång.

Tröja Edward Scissorhands, 500 kronor