Om någon timme ska jag dra till en fest. Jag vet inte vem som har den eller vart den ligger, men jag litar på Jojan. Jag är hungrig, men orkar inte laga mat. Jag har sprit, men ingen blanddricka. Sminket blir bara mer och mer fel ju mer jag försöker fixa till det. Jag... orkar inte ens whina mer. Man ska aldrig ha höga förväntningar på högtider, så det blir säkert bra. Eller nått.

Första lägerveckan avklarad. Jag har överlevt, men nu ska det bli skönt med långhelg. Jag har äntligen, äntligen, äntligen fått energi till att städa rummet. Jag har tagit ett bad och nu ligger jag här i mina nya lakan och har Shrekmaraton. Imorgon ska jag sova ut ordentligt och sen ska jag, Jojan och Mario fira midsommar på någon fest. Jag är glad att jag gick till systemet i onsdags, idag var det till och med kö för att komma in.

Just det, min syster passar en katt som heter Sotis. Jag förstod dock inte vad den hade för namn förrens för någon timme sen så jag har kallat den för Sotnos i två dagar. Den ser precis ut som Venus, så jag blir sorgset förvirrad lite då och då. Dessutom har den fått för sig att det är bättre att vara på mitt rum än på min systers.

Imorse hade jag en ganska ovanlig morgon. Jag vaknade kvart över sex och istället för att stänga av väckarklockan satte jag på Iron man 2 och slötittade i någon kvart, tills jag gick och hämtade lite frukost och åt den i sängen framför filmen. Sen sminkade jag mig (fortfarande framför film och i säng), fixade håret och sen klädde jag på mig och gick till bussen. Måste fixa fler såna mornar...

Sen var jag dock en zombie på jobbet. Arbetet tar aldrig slut, ungarna har fått för sig att jag ska sluta snusa så dom ligger på lur lite här och där och anfaller mig när jag minst anar det och försöker ta min dosa ifrån mig, pappersarbetet bara växer, jag har inte rört ett djur på två dagar och jag orkade knappt äta under lunchen. Imorgon är det Saras sista dag på jobbet. Jag ska gå upp på loftet och hänga mig i min sorg och Joakim ska hindra mig. Sen slutar jag om tre veckor och då ska Joakim hänga sig. Tror jag...

Efter jobbet tog jag en skön dusch, satte på mig T-shirt och shorts och stekte en omelett med lufttorkad skinka (Jag vet att du blir sugen trots att du är vegetarian, Jojan) och fortsatte titta på Iron man 2 och nu ska jag gå och lägga mig. Jag behöver verkligen sova om jag ska orka jobba skiten ur mig imorgon, säga hej då till Sara och försvara mig mot barnarméer.

Sandybell.
Jag har hittat en ny anime. En tjej som har en flygande Collie.
Japanerna har fantasi.

Det har varit en slapp dag på jobbet och jag har fått gjort allt som jag skulle hunnit med. Nästa vecka börjar lägren och alla förbereder mig på att det kommer bli ett helvete och att det kommer ta på alla krafter man har. Men kul, något att se fram emot...

Jag färgade håret tidigare ikväll. Skönt att jag äntligen fick det gjort, jag har ju inte rört håret sen i mars. Under tiden färgen verkade, tittade jag på matchen men gav upp för en halvtimme sen. Det blir så löjligt segt när dom bara springer fram och tillbaka och gör mål en gång i timmen. Sen är jag fortfarande besviken sen förra omgången, så det kändes som om man inte ville dra upp förväntningarna den här gången. Dock vet jag fortfarande inte än vilket lag som vann. Får väl kolla upp det sen.

Nu ska jag försöka med en annan grej: se Eternal Sunshine of the Spotless Mind för tredje gången. Jag vill så gärna tycka om den, men det går inte. Först såg jag den runt 2004 och senast var 2007, så jag ska ge den en tredje chans inatt.

You can erase someone from your mind. Getting them out of your heart is another story.

Ofelia: "Om Nellie dör, då... Då tänker jag protestera!"

Jag orkar inteeeee.

Ikväll är jag och systeryster ensamma hemma,
så vi ska anfalla vardagsrummet med skräpmat och... göra något.

Jag är på dåligt humör, men ska försöka lägga det åt sidan för ikväll.

Vi hade en jättemysig kväll igår. Mario hade lagat biffar och sallad och jag hade gjort en tårta som trillade i lådan på vägen dit, men vi lyckades återuppliva den. Jojan öppnade paket och sen tittade vi på The Borrower Arrietty. Senare på natten tittade vi på massa klipp från youtube på hundar och katter.

... för idag är det Jojans födelsedag!

Alla tolv kultingar levde när jag kom till jobbet idag. Skönt som fan. Jag ville inte ens åka till jobbet imorse pågrund av hur dåligt jag mådde igår, men allt har gått bra. Dock har det regnat som fan och en gubbe körde på mig med rullatorn innan jag skulle gå på bussen när jag slutat.

Jag ska sticka över till Jojetta senare. Mario ska laga mat och jag ska göra en tårta. Så medans tårtbottnen svalnar (för jag har gjort den från scratch för att jag är awesome) ska jag duscha och göra mig i ordning.

... på det här med naturens gång.

Jag har alltid varit lite på gränsen till överkänslig när den gäller djur och speciellt när man blandar ihop djuren med döden. När min katt dog hem fåglar, möss, kaniner, osv när jag var liten grät jag alltid. När jag tittar på Animal planet och djurpoliserna plockar upp hundar och katter som plågats så mycket av sina ägare att dom måste avlivas gråter jag sönder. Jag vet att naturen har sin gång, men ärligt talat. Det skiter jag i.

Det är hemskt när lejon dödar antiloper, trots att även dom behöver mat. Det är hemskt när katter fångar och leker med möss, trots att det är deras instinkt. Det är hemskt när man ser mosade igelkottar, rävar, osv på motorvägen, även om dom säkert inte ens hann uppfatta vad som hänt innan dom dog. Och det är hemskt när man ser den mörka sidan hos grisar.

Idag har jag lekt Gud. Eller dödsängel. Jag vet inte.
Imorse fick jag en sån där underbar överraskning på morgonen som man får ibland när man jobbar med djur. Whera hade fått sin första kull med griskultingar. Fjorton stycken och så otroligt fina. Och så plötsligt var en död. Grisar har tydligen ingen koll på vart dom går eller lägger sig, så vips hade hon trampat ihjäl en. Sen trampade hon på en till, men den överlevde. Den fick ett gigantiskt blåmärke över hela ryggen och medans dom andra kultingarna kröp tätt intill mamman och diade, låg den en bit bort och bara skakade. Jag sa till personalen och då började det där talet om naturens gång som jag hört alldeles för många gånger idag. Vi skulle bara vänta och kolla om den skulle överleva eller dö. "Naturens gång, my ass" tänkte jag och smet in i boxen och lyfte kultingen och la den mellan sina syskon. Den slutade skaka efter ett tag, men drack aldrig någon mjölk. Jag stod och vakade över den i flera timmar och varje gång syskonen puttade ut den från högen var jag snabbt framme och lyfte in den igen. Efter ett tag reste den sig upp och gick själv in i högen och personalen sa att den kommer att överleva. Jag blev jätteglad och gick iväg en kort stund för att sopa när jag hörde ett skrik. Jag sprang till Wheras box och när hon reste sig upp så låg kultingen under henne. Död. Och ja, jag började gråta. Jag hade kämpat med honom i flera timmar och fäst mig vid honom och så tog hans mamma bort det på några sekunder. Personalen tog kultingen och la den i påsen med den andra ihjältrampade ungen och så var det inte mer med det. Jag stod och grät i stallet och så var det bara att fortsätta jobba igen.

Jag gick hela tiden och kollade till kultingarna och plötsligt hörde jag det där hemska skriket igen. Den här gången hade Whera lagt sig på halva kroppen på en kulting så huvudet stack ut och den såg mig rakt i ögonen och bara skrek rakt ut. Jag sprang in i boxen och puttade bort grisen och kollade till kultingen som klarade sig. Och så fortsatte dagen. Jag stod och stirrade på kultingarna. Whera trampade en på benet så att den blev halt och jag grät. Sen trampade hon på en till som överlevde och jag grät för jag förstod att flera skulle dö under natten när jag inte var där och kunde hoppa in i boxen så fort något hände och putta bort grisen. Mot slutet av dagen trampade hon så hårt på en unge att den började blöda. När jag slutade gick jag fort mot bussen och så fort jag kom innanför dörren började jag gråta och grät i flera timmar. Det här har varit en av dom värsta "djurdagarna" jag varit med om. Det var så stressande att stå och stirra på kultingarna hela dagen och jag blev helt iskall varje gång Whera ställde sig upp och började gå runt.

Som sagt, jag skiter fullständigt i naturens gång. Om jag kan vara där och peta lite på den och göra det jag kan som människa, så gör jag det. Om man nu ska vara så noga med naturens gång, varför har vi då veterinärer? Varför ska man överhuvudtaget sörja när man får ett missfall eller om någon dör i en annan olycka? Eller gäller bara naturens gång när man pratar om djur?

Jag är så onödigt seg. Redan imorse visste jag att jag skulle vara tvungen att duscha och köpa snus idag, ändå drog jag ut på det till sista sekunden. Jag låg i sängen och tittade på klockan, men drog hela tiden ut på det.

Till slut var det en timme kvar tills affären skulle stänga, så jag tvingade mig upp ur sängen, köpte det jag skulle och tog en dusch. Så förutom det är jag nöjd med min dag. Jag har bara slappat som en fet katt i sängen och bara njutit av att inte göra nånting.

All I want, all I need is to make you breathe

Igår hände något konstigt. Tror jag. Mot slutet av min arbetsdag blev jag på riktigt dåligt humör. Jag gick så fort jag kunde mot bussen, satte mig längst bak och verkligen kände hur negativ energi bara osade från mig. Eller så var det lukten från stallet, jag vet inte... I alla fall, så när jag kom hem var klockan halv sex och jag bara tog av mig stallkläderna och la mig i sängen och somnade. Så jag sov från halv sex till ett på natten. Jag gick upp och tog en macka och somnade sen om och sov till klockan tio på morgonen.

Jag är så jävla trött på att vara trött hela tiden. Jag bara jobbar och sover hela tiden. Folk säger ju att det är en skön trötthet som kommer när man jobbar skiten ur sig hela dagarna, men jag håller inte med om det. Min kropp ser helt missbildad ut med alla blåmärken överallt, jag har ständigt träningsvärk och jag orkar inte göra något. Jag känner mig aldrig utvilad på söndagarna och redo för en ny vecka.

I måndags stack jag hem till Jojan och Mario. Vi åt pizza och tittade på film och jag kunde verkligen slappna av, men när jag kom hem alldeles för sent så kunde jag inte somna och nästa dag snoozade jag tills det var tio minuter kvar tills bussen gick. Jag hittar liksom ingen balans i vardagen.

Den här lediga dagen kom verkligen vid ett bra tillfälle. Idag ska jag plocka i ordning på mitt rum (för jag trivs så mycket bättre med mig själv när det är rent runt mig), byta lakan (för dom luktar häst efter natten), klä mig i mjukiskläder (för jag saknar dom slappa kläderna varenda dag), planera inför Jojans födelsedag (för hon förtjänar bara det bästa) och kanske ta ett bad senare ikväll?

Jag är ganska nöjd med min söndag.
Jag har sovit i elva timmar, tagit en promenad, handlat mat, tittat på Grey's anatomy och målat med vattenfärger. På kvällen kom Jojan hit och jag fick en tändare med en Collievalp på.

PS. Grattis på födelsedagen, Luna ♥

Jag: "Kan vi inte köpa pizza, cola och chips ikväll? Det har vi inte gjort sen min födelsedag nu."
Mamma: "Ja, du... Det var faktiskt väldigt länge sen."
Jag: "Precis. Kolla på mig liksom! Jag börjar ju bli smal igen."