Jag har alltid hatat Pixar. Det blev bara skitfilm efter skitfilm i flera år, Toy Story hit och Monsters Inc dit. Men så plötsligt kom Ratatouille och efter den kom Wall•E och nu kom Up. Tre mästerverk på raken. Visst, Ratatouille var väl inte världens bästa film, men den hade den där värmen som bara några få filmer har. Wall•E var en av dom mest känsloframkallande filmerna jag nånsin sett. Igår hade jag en riktigt sugig dag och skulle avsluta hela helvetet med att titta på den här filmen som alla sagt var så otroligt bra. Redan efter att filmen hållt på i två minuter kände jag "Uuuäh... Detta är verkligen Pixar". Fem minuter senare hade "Uuuäh-Pixar-filmen" ändrats till varm typisk Disney-30-till-90-tal-anda (med det utrycket menar jag att första Disneyfilmen kom på 30-talet, varenda film var underbar ända tills 2000-talet där allt bara blev skit) och jag bara sjönk ner i sängen med ett sånt där löjligt flin och njöt mig igenom hela filmen... *Host* Eller, ja... jag somnade en kvart innan filmen var slut, men såg resten idag och denna filmen är ett mästervärk och ska utan tvekan hamna i min filmhylla när den släpps på DVD.

---

Carl Fredricksen och hans fru Ellie har i hela sitt liv längtat efter att få resa till Paradise Falls. Men när Ellie dör ger Carl upp deras drömmar tills den dagen han möter den ihärdiga 8-årige scouten Russell.