Jag och baby underhöll oss genom att sitta mittemot varandra och mima fram meningar. Jag vet inte vad han "sa", men han såg elak ut när han sa det så jag gissade på att han släppte ut all ilska han haft mot mig de senaste året. Han fortsatte mima och efter ett tag blev jag sur, så nästa gång han mimade, mimade jag tillbaka något elakt och då fortsatte han. Skillnaden mellan oss två är att han kan läsa läppar.

Anton: "Men sluta vara så elak då!"
Jag: "Jag är bara lika elak som du!"
Anton: "VA?!"


Såhär gick det till:

Anton: "Jag älskar dig, sötnos."
Jag: "Du har en liten snopp."
Anton: "Vad menar du med det?"
Jag: "Bajs."
Anton: "Okej, men jag älskar dig iallafall."
Jag: "Du är bajs."



Förlåt, honey. Du har inte alls en liten snopp.