... på att man ska ta vara på sin ungdom.

Jag har levt ett sorglöst preventivmedelsliv sen jag var femton. Jag har varit ung och fått mycket rabatt pågrund av det. Jag har köpt p-piller för ett helt år för 80 kronor. Livet lekte tills den dagen dom förvarnade mig på ungdomsmottagningen att mina unga dar snart var över och att jag skulle få börja betala fullpris.

"Snicksnack", tänte jag. Om det kostar 80 nu kostar det väl 100 sen?

Idag kom sanningens ögonblick och den var mörk. Förutom att jag fick sitta och vänta i väntrummet i lite mer än en timme så hade mitt namn raderats från deras dator när jag flyttat. Så jag var tvungen att fylla i allt igen från början och när dom sen frågade vart jag bodde så sa jag "Varberg, Malmö och Horred" och så fick jag förklara den historian.

När jag sen gick till apoteket för att hämta ut preventivmedel för tre jävla månader gav tanten i disken mig min lilla låda och sa sen lugnt och fint "316 kronor, tack." På apoteket måste dom väl ha såna där övervakningskameror? Jag funderar på att gå tillbaka och fråga om jag får kolla igenom dagens film för jag hade gärna velat se mitt ansiktsuttryck när hon sa priset.

Min plånbok ligger och skriker just nu. När Anton kommer hem ska hans plånbok också få skrika, för detta tänker fan inte jag betala ensam. Från och med nu ska vi dela på kostnaden.


Och som ett sista tips från en gammal och erfaren tant till er unga där ute. Njut av era rabatter och kolla för helvete upp vad som menas med ett vuxenpris innan ni kastar er ut i preventivvärlden.