Åh, Lillasyster... Vad skulle jag göra utan er?

Jag fick reda på att Lillasyster skulle komma till Malmö för första gången och det var inget snack om saken. Jag skulle dit. Sist jag såg dom var i Varberg och det ställdes in när jag skulle se dom i Göteborg, så nu hade jag äntligen igen chansen.

 

Jag peppade ihjäl mig hela dagen och när jag och Jojan kom dit fick jag den där härliga känslan som jag inte upplevt på många år. När man känner basen vibrera i golvet och hårdrocken dunka i hela kroppen. Förbandet var jättebra och vi stod och snackade med sångaren ett tag och fick deras skiva. Sen blev vi bästisar med alla i publiken eftersom hårdrockare är det snällaste folket som finns.

 

När Lillasyster började spela blev jag så fruktansvärt lycklig att det nästan blev jobbigt. Vi stod längst fram med våra fina nyblivna livvakter som såg till att vi inte blev ihjälträngda och min favoritlåt spelades. Vid det laget trodde jag att det inte kunde bli bättre. Då hoppade sångaren Martin ner i publiken och jag rörde vid honom. Efter det trodde jag igen att det inte kunde bli bättre igen, men så fick jag träffa Martin efter spelningen, prata med honom, ta fyra bilder och få hans autograf. När jag gick hem var jag så hög på lycka och tänkte åter igen att det inte kunde bli bättre. Nästa dag la jag upp lite grejer från spelningen på instagram och Lillasysters offentliga instagram gillade mina bilder.