... på det här med att sakna gamla kompisar.

Halv två ringde min mobil. Det var Jojan. Jag har inte pratat med henne på flera veckor. Hon frågade lite försiktigt hur jag mådde och så. Efter bara någon minut tänkte jag avsluta samtalet och gå och lägga mig. Då sa hon att hon saknade mig och jag smälte som en chokladbit en varm sommardag (världens äldsta replik, men den passade bra in på min känsla). Jag gick ner till vardagsrummet och satt och pratade med henne i en halvtimme. En snabb kortfattad genomgång på allt som hänt sen sist. Den långa versionen tar vi om vi träffas i helgen. Jag ska iallafall ringa henne imorgon och så ska vi se om hon kan ta sig till mig. Nu är jag så lycklig att jag inte kan sova.

2007


Jag borde förstått att det var du som fattades ♥
(du och ditt äckliga kaffe som jag alltid ska göra narr av)


I need some sleep.
I can’t go on like this.
I try counting sheep,
But there’s one I always miss

I need some sleep - Eels

... på det här med bloggtrafik.

Det känns som om det har blivit ett riktigt hysteri över www.bloggtrafik.nu. Folk klickar sig runt bland andras bloggar, majoriteten tittar antagligen inte ens på vad dom klickat in på utan klickar fort vidare för att få så mycket poäng som möjligt. Jag kanske inte ska säga något, jag är ju själv medlem där men jag tittar på varje persons blogg jag trillat in på, läser lite och kollar om det är en blogg jag vill börja följa. Här i bloggvärlden finns det ju inget bättre än att man hittar en blogg som man tycker är intressant och bara väntar varje dag på att personen som äger bloggen ska skriva ett nytt inlägg som man kan läsa.

Igår hade typ 80 personer varit inne på min blogg. Några hade skrivit kommentarer om att min blogg var fin och att dom gillade designen, osv. Jag blev verkligen jätteglad. Sen hade majoriteten skrivit "bevaka mig på bloglovin", "rösta på mig i den här tävlingen" blablabla. Seriöst, om en totalt främmande människa vill att jag ska rösta vidare dom nånstans kan dom väl lägga en sekund på att skriva något så att man känner att man vill vara snäll mot den personen och det här eviga tjatet om att man ska bevaka varandra på bloglovin börjar driva mig till vansinne.

Jag skiter fullständigt i om det så är tusen människor som går in på min blogg i en sekund och sen går vidare varje dag. Det som spelar roll är dom få personerna som klickar in här för att dom vill läsa om det jag skriver och stannar kvar.

             

Hide and seek - Imogen Heap


Det blev inte alls som jag tänkt mig. Eller som någon tänkt sig. Först skulle pappa och mamma titta på farmor. Jag och min syster ville också göra det, men dom skulle gå först. Dom var borta jättelänge och när dom kom ut var båda kritvita i ansiktet. Farmor har varit död i sex veckor och vi trodde att hon under hela den här tiden hade varit nerfryst och skulle se ut om om hon sov. Men dom hade låtit henne vara och kyrkoheden varnade dom inte för hur hon skulle se ut. Hon hade börjat förmultna, ingen kunde känna igen henne. Jag och min syster fick inte se henne och det var lika bra.
Jag vill hellre minnas henne som hon såg ut sist jag såg henne på julafton, glad och levande.

Utanför kyrkan var det fullt av människor. Jag gick runt och hälsade på alla när någon tog tag i min arm. Jag vände mig om och såg rakt in i farmors ansikte och kände hennes lukt. Kvinnan berättade att hon var farmors syster och berättade lite om sig själv. Jag sa nästan ingenting, jag var så chokad. Det var ju som att stå och prata med farmor. Vi gick in i kyrkan och satte oss på våra platser. Prästen pratade lite och sen skulle olika delar av familjen gå fram till kistan och lämna en ros. Först gick farfar, mina farbröder, mina kusiner och min familj. Efter det gick famors syskon fram och när farmors syster skulle lämna fram rosen drog hon efter andan och bara stirrade mot kistan. Ingen fattade nånting. När hon satte sig igen viskade hon till mamma att det stod fel namn på kistan. Efter alltihop hade mina farbröder ett rejält samtal med prästen. Det var iallafall rätt kropp. Men ändå, hur respektlösa och klantiga kan man vara? Som om det inte vore nog med att dom inte förvarnade om kroppen.

På kvällen åkte hela släkten hem till en av mina farbröder och åt mat, pratade och tittade på bilder på farmor. Det var en väldigt mysig kväll.


                Jag, min farbror och mamma