Jag tänkte vara extra snäll mot mitt monster och ta ut henne på en extra lång promenad. När vi kom ut från porten upptäckte vi att det spöregnade som satan, men jag hade lovat henne så vi började gå. 45 minuter senare hade mina converse läckt in, mina byxor var genomvåta och jag var på riktigt dåligt humör. Jag tog av kopplet och lät henne springa lös ett tag och sen bestämde jag mig för att det fick räcka och ropade på henne.

När monstret springer mot mig kan jag se på henne att hon tänker hoppa upp på mig. Jag börjar skrika "nej, nej!" men det struntar hon i och hoppar upp. När jag fått ner henne känner jag en vidrig lukt och när jag tittar ner ser jag att jag har en brun gegga på mina byxor, händer och kopplet.

Hade det inte funnits vittnen där hade jag lätt dödat henne utan att tveka.

Man behöver inte gå långt för att det ska hända något. Jag och Nellie har haft en hunddag. Hon har badats, borstats och klippts och nu ser hon ut som en stor, fluffig boll.

När vi tog en långpromenad i parken gick en man förbi oss och sa "Vilken fin, liten vovve." Jag sa "tack" och gick vidare. Dock gjorde inte mannen det. Han följde efter och försökte locka till sig Nellie som totalignorerade honom. När han följt efter oss en bra bit vände jag mig om och frågade om han ville hälsa på henne. Då stannade han och började prata om hur fin min hund är och att hans grannar har en "ful, rödögd, elak pitbull" som dom borde byta ut till en "Lassiehund". Han frågade mig vad jag tyckte om pitbullhundar och jag sa att jag tycker att dom är otroligt fina. Då blev han nästan arg och frågade hur jag kunde tycka att pittbulls var fina när jag själv hade en sån här hund. Jag försökte förklara (som till ett barn) att man kan tycka att flera hundraser är fina, osv men han ville inte lyssna. Sen gick en annan person förbi och då frågade mannen honom om han inte höll med om att jag hade en väldigt fin hund. Personen mumlade ett "jovisst", men det dög tydligen inte för "hundmannen" gick ikapp honom och frågade hur han bara kunde säga så och inte mer. Då passade jag och Nellie på att fly fort som fan.

När vi var påväg hem kom en kvinna med en Bodercollie som ville nosa på Nellie. Kvinnan försökte dra sin hund bakåt, men den var för stark och drog omkull henne.

... Hittade jag min älskling Venus på lekplatsen.

Synd att Jay inte satte på blixten på kameran bara -.-

Det har varit en fruktansvärd dag. Imorse släppte mamma av Nellie hos veterinären. Hon skulle bli sövd eftersom dom skulle ta bort hennes tandsten och dessutom klippa hennes klor. Det är någonting med Nellie och hennes klor. Det går inte att klippa dom när hon är i vaket tillstånd. Hon blir totalt galen och vi har provat allting, men inget funkar så pappa sa åt veterinären att passa på att klippa hennes klor när hon var nedsövd.

Några timmar senare åker jag och mamma tillbaka till veterinären för att hämta våran hund. Tjugo minuter efter "utlovad tid" eller vad man nu säger, har vi fortfarande inte fått tillbaka Nellie. Vi väntar ett tag till och sen vinglar en pälsig liten varelse som påminner om en full fjortonåring ut. Min fina vovve såg för jävlig ut. Hon såg ut som om hon kräkts, fått en balja vatten över sig och vinglandet gjorde inte att hon såg bättre ut. Hon la sig vid mina fötter samtidigt som hon började gnälla som en liten valp. Mamma frågade veterinären hur kloklippningen hade gått och då kommer *piiip* på att hon glömde klippa klorna. Så hon fick ta in Nellie i ett rum och jag och mamma fick fortsätta vänta i väntrummet. Några minuter senare hör jag det mest hjärtskärande skriket från en hund. Ännu ett tag senare kommer veterinären ut och berättar att hon råkade klippa i Nellie. Jag slet tag i kopplet och sprang ut till bilen medans Nellie försökte hänga med så gott hon kunde.

Hemma låg Nellie och gnällde i vardagsrummet medans jag torkade bort lite blod från hennes tass. Jag har tagit hand om henne hela dagen förutom den korta stunden mami och jag var tvungna att åka till affären för att köpa hundmat. Istället för att köpa den vanliga bestämde vi oss för att skämma bort Nellie lite extra genom att köpa den maten vi tyckte såg godast ut xD och dessutom var det en Collie på framsidan.

Nellie låg kvar i vardagsrummet när vi kom hem. Jag fick halvt tvinga i henne lite vatten och när det sen hände en liten olycka som bara valpar brukar åstadkomma tog vi den kortaste prommenaden någonsin. Hon gick fram till första bästa gräsplätt, kissade och gick sen tillbaka mot huset. En halvtimme senare tog vi en lika kort promenad igen och så fortsatte det hela eftermiddagen. Hon mår mycket bättre nu och imorgon ska vi ta en riktigt lång promenad.



Nellies Colliemat.

Halv sju kommer Anton och hans mamma hit. Dom ska äta middag med mig och mamma, så jag hinner inte skriva så mycket.

Men jag måste bara berätta om det fula jag såg innan. Luna fick syn på sin dotter Sun och dom gick fram till varandra och luktade på varandas nosar. Plötsligt blev dom sura på varandra, satte sig på bakbenen och började boxas samtidigt som dom fräste till varandra. Löjligare syn får man leta efter.



Jag och Sun, vintern 2008

Jag hittade Nellie och Venus sovandes på mitt golv. Båda två var helt utslagna och Venus höll sin tass på Nellies nos.




Anton "satte upp" Nellies päls i en toffs.

Jag sitter och funderar ut en hämnd. Jag, Nellie och Luna var ute på sista promenaden när grannkatten Sonja dyker upp från ingenstans och fullkomligt spöar skiten ur Luna. Jag och Nellie kastar oss in i fighten och Luna kan fly samtidigt som jag och vovven skäller ut katten efter noter. När jag sen hittade Luna hade kattjäveln slitit av tussar av päls från henne. Jag böjde mig ner för att lyfta upp Luna, tappar kopplet och Nellie springer efter Sonja och ska precis hoppa på henne när jag får tag i kopplet.

Frågan är vad man ska göra nu. Sprida ut ett rykte om att hon parat sig med varenda katt på området?
Det enda jag vet är att det är jag, Nellie, Luna och Venus emot henne.
Sonja, I'm coming after you...

Luna och Venus har provat sig igenom hela huset nu. Dom har provat att sova i alla sängar, soffor, fotöljer, golv, fönster, osv. Nu har dom även provat en byrålåda.





Sen måste jag bara visa en bild på världens sötaste, rödögda boll.

Jag håller på att torka lite rosor. Jag har väldigt professionellt hängt upp dom i en datorsladd i fönstret där dom vaggar fram och tillbaka.
Igår satt Venus i fönstret och posade bland blommorna, så jag började fota henne.



Söt posande katt med en blixt i fönstret.




Precis när jag tog andra kortet gick hon till anfall och rev ner alltihop -.-

Luna har fått en konstig vana. De senaste dagarna har hon tillbringat några minuter varje dag med att lägga sig på rygg under min säng, sätta fast klorna i madrassen och klättra runt upp och ner. Visst, hon har faktiskt gått upp lite i vikt men är katter medvetna om sånt?
Och vilken katt har tipsat henne om denna bantningsmetod?





Luna in action! Min personliga strippa ♥

Jag älskar mina katter, tro inget annat. Dom är vackrast i världen... Tills jag tar fram en kamera. Av någon konstig anledning lyckas dom alltid se antingen riktigt fula ut eller rent ut sagt skräckinjagande. Dom var supersöta när jag tog korten. När jag sen lagt över dom till datorn började jag seriöst fundera på om det var samma katter jag fotat för några minuter sen.

 

---

Det är inte första gången heller...

Mitt internet tog semester under helgen och vägrade komma tillbaka och mamma tog med sig min syster till Malmö, så jag har varit ensam hemma. Dessutom har jag varit sjuk sen i onsdags och när man ligger i sängen och bara vill dö är det inte roligt att behöva gå ut med hunden i alla dessa snöstormar som hållt på .___.

Som en fin avslutning på helgen skulle jag släppa in underlaten Ozzy i sin bur efter att han fått flyga runt i några timmar. När jag kommer in på rummet har Ozzy flygit in i min systers sänghimmel, fastnat med klorna och snurrat in sig. Jag stod och försökte få loss honom samtidigt som han visade tacksamhet genom att bita sönder mina fingrar. I mitt liv har jag blivit biten av hundar, katter, hamstrar och hästar, men inget slog den här underlaten. När jag väl fått loss honom kunde han inte stödja sig på benet. Sen dess har jag ringt till fyra olika djursjukhus och en sjuksköterska. Jag mådde så jävla dåligt och var säker på att han skulle dö. Men efter alla djur som haft oturen att bli skadade pågrund av mig har jag lärt mig att dom oftast är mer chockade än skadade. Efter en halvtimme hade Ozzy piggnat till och börjat röra benet mer och mer. När min familj var tillbaka mådde han mycket bättre. Han hade bitit lite mer på mig och dessutom bajsat på mig... När jag skulle åka till skolan betedde han sig som vanligt igen.

Jag längtar tills imorgon. Skolan ska till Göteborg och gå på Universeum (som jag iofs var på i oktober, men det är så underbart så det gör inget ^^) och bowla.

Jag, Nellie och Luna äter pizza. Eller det var inte meningen att vi skulle göra det alla tre. Jag höll i en pizzabit och Nellie slet åt sig den och sprang iväg för att få äta den i lugn och ro. Jag springer efter (inte för att jag tänkt fortsätta äta på den, men för att hon inte ska äta sån mat) och när jag kom tillbaka hade Luna börjat tugga på den sista biten -.-

... How I met my dog.


Jag har lekt som ett barn ute i trädgården med grannens nya hund. En irländsk setter. Hunden sprang efter ett tag in i vårt hus och började lukta på allt. Precis när jag såg att hunden gick in på mitt rum berättade min granne att den bara var halvt rumsren. Den hade lärt sig att kissa utomhus, men bajsa gör den bara inomhus. Ibland blir jag förvånad över hur snabbt jag kan springa. Men ändå... Jag är så äckligt kär i den rasen. Om den inte hade krävt så sjukt mycket motion hade vi köpt en sån innan Nellie kom hit.




När jag och pappa kommit fram till att vi var mogna nog att ha en hund var jag tretton år. Han ville han ha en Boxer som han hade när han var liten. Båda två hade kommit fram till att vi skulle ha en stor hund. Jag funkar inte ihop med små hundar, jag hatar dom verkligen. Boxrar (Boxar? Vad heter flera?) är superfina och stora, men jag ville ha en mer elegant hund och med mycket mer päls.




Efter ett tag blev pappa helsåld på Shetland Sheepdogs. Jag blev väl inte direkt lika såld pågrund av storleken, men jag gillade utseendet och pälsen och efter ett tag hade jag vant mig vid tanken. Vi hittade en kennel som avlade fram Shetland Sheepdogs och Collies som verkade bra och ringde och berättade att vi ville titta på deras valpar. När vi kom dit sa dom att alla Sheltivalpar var bortlovade.




Efter att ha tittat på Lassie i några år är det ju klart att man varit lite småsugen på att skaffa en sån hårboll. Jag kilade över till Collievalparna och dök ner bland bomullstussarna. Ägaren berättade att det bara var en valp kvar som inte var bortlovad. Lilla Rose. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag minns att jag satt med henne i knät på en trappa och grät när pappa sa att vi skulle åka hem och att vi inte bestämt om vi skulle ha henne.




Väl hemma igen tillbringade jag en vecka med att sitta på biblioteket och läsa igenom varenda bok jag kunde hitta om Colliehundar. När veckan var slut var hon min. Jag döpte henne till Nemi som hon hann heta i några timmar tills mormor tog reda på att det betydde "olycksgudinna" och tvingade mig byta namn.

---

Att jag någon gång i framtiden ska ha en hund igen är ganska självklart för mig. Dock har jag tre olika raser att välja mellan som skulle passa mig i utseende och personlighet.


Collie. Jag blev helt kär i pälsen på hunden på bilden. Jag har aldrig sett en med så mycket vitt i pälsen.



Australian Shepherd. Hemma har vi en bok med alla hundraser i och när jag var liten brukade jag läsa om denna rasen för att jag så gärna ville ha en.



Sist, men inte minst: Berner Sennen. Jag blir alltid lika tokig varje gång jag ser den sån på stan.

Igår fick jag en hjärtattack.
Luna sov i min säng och jag tyckte hon var så söt att jag tog ett kort på henne. När jag tittade lite närmare på henne kunde jag inte se att magen gick upp och ner som den gör när man andas. Jag sa "Luna?" och fick ingen reaktion. Jag upprepade hennes namn och hon reagerade fortfarande inte. Jag puttade till henne och hon rörde sig inte. Då blev jag helt iskall och puttade till henne väldigt hårt. Fortfarande ingen reaktion. Då lyfte jag upp henne, skakade henne och började skrika. Jag har aldrig sett en katt se så förbannad ut. Hon tittade på mig som om hon sa "Vad fan är det för fel på dig, människa?! Är du inte riktigt klok?!"
Jag la försiktigt tillbaka henne och bad om ursäkt.

---

Nästa gång jag tittade på henne hade hon ställt in sig på sin vanliga sovpose.
Inrullad som en boll med tungan utanför munnen.