Jag känner mig som Ozzy i hjärnan.
Jag borde diska, jag borde dammsuga, jag borde bädda sängen och jag borde köpa bröd. Jag borde lyfta armen, plocka upp Jojans vegankex och gå två meter till köket och lägga tillbaka dom i skafferiet. Men jag sitter bara och stirrar på paketet. Eller så stirrar jag på den packade väskan som stått packad i tre dagar. Eller så stirrar jag på kalendern och försöker lista ut hur lång tid resan tar, hur länge jag kan vara borta och när jag måste åka för att vara tillbaka på torsdag. Men min Ozzyhjärna kan inte lista ut det.

Sen kommer William hit ikväll. Om jag tycker att det är jobbigt att flytta på kex, så är det ingenting jämfört med att behöva förklara varför det står en packad väska mitt i lägenheten. Jag vill bara ligga på hans arm i sängen och titta på världens sämsta Bakfyllan som visas på tv ikväll. Jag vill titta på något fruktansvärt meningslöst så att jag slipper titta på kalendern och väskan.


Så... Nu har jag bevisat för mig själv att mina armar fungerar. Om jag kan skriva ett blogginlägg kan jag flytta på kex. Om jag kan flytta på kex, orkar jag bädda sängen. Disken och dammsugningen löser sig med tiden.

Jag ska skriva om Värmland så fort jag får lite mer tid, men just nu kommer Alex om några minuter och då ska vi titta på hans nya lägenhet.

Igår fick jag en tidig födelsedagspresent. Andrew Scott's nya film The stag har kommit ut och jag kunde äntligen se den. Jag har väntat sen i höstas och hade fått för mig att den skulle komma i januari, så jag fick vänta ytterligare två månader men igår var det dags. Jag duschade, satte på mig en mysig pyjamas, plockade fram vit choklad och kopplade in datorn i tv'n och tryckte på play. En halvtimme in i filmen ville datorn och tv'n inte sammarbeta längre, så jag fick se resten på datorn.

Jag har ont i huvudet av allt gråtande, men jag kommer aldrig att vänja mig vid det här. Imorgon åker jag ensam upp till Värmland för att träffa mitt livs kärlek.

I know the road is long but where you are is home
I can't stand the distance
I can't wait to see you
Yes I'm on my way home

My every road leads to you
And in the hour of darkness your light gets me through

Den här helgen har jag varit i full gång hela tiden. Det har varit en riktig pappahelg. I fredags hade vi tv-kväll och bara slappade i tv-soffan och under lördagen var vi ute i Svågertorp och shoppade loss. Jag blev riktigt bortskämd med nya lakan, en sminkväska, schampoo, diskmedel (yes, nu är jag vuxen) och en blu ray-spelare. Vi var även och kollade på nya träningsskor, men bestämde oss för att avvakta. Efteråt åt vi på McDonalds och sen åkte vi hem till föräldrarnas lägenhet och hängde med resten av familjen. På söndagen tog vi ännu en tur och köpte en platt-tv och tillbringade sedan resten av dagen med att svära och försöka installera allt och ställa in kanaler. Vi lyckades med allt förutom att få tv'n och blu ray-spelaren att samarbeta, så idag är jag även ny ägare till en hdmi-kabel.

Igår på kvällen skulle jag, Jojan, Alex och Alex se hela Oscarsgalan. Vi hade samlat på oss snacks som vi hade kunnat leva på i ett par månader och självklart energidricka. Försnacket började vid tio, men självaste galan började inte förrens halv tre. Men vi klarade det. När klockan var sex var galan över och alla knäckta av trötthet, men det var värt det.

Igår kunde jag äntligen checka av att jag varit på en av empanadafesterna. Dock blev det inte helt smärtfritt.

Bakgrund nr 1:
Min halvchilenska vän Alex har under några år hållt i såkallade empanadafester som är helt vanliga fester, förutom att man även äter empanadas (Chiles nationalrätt, för er som inte vet). Dom första festerna har varit i Stockholm (om jag förstått det rätt) och dom två senaste har varit i Malmö. Den tredje festen var i höstas, men eftersom jag var i Stockholm då så missade jag den.

 

 

Planen:
Jojan har större lägenhet så festen skulle hållas där. Men just pågrund av det så var det mycket som behövdes flyttas över till hennes lägenhet från Alex. För att inte hela lördagen skulle stressas sönder med att flytta över högtalare, matvaror, osv med buss så föreslog jag till Alex att vi skulle flytta över det mesta redan på fredagen och tillbringa lördagen med att laga mat.


Problemet:
Lyssnar någon på mig? Självklart inte. Alex tillbringade fredagen med att festa, vara uppe tills solen gick upp och kom iväg tre timmar försent plus att han inte hade handlat ingredienser, så hela schemat vändes upp och ner. Dom personerna som hade lovat att hjälpa till att flytta över allt och laga maten blev plötsligt "upptagna med annat" och jag var den enda som var kvar. När jag ringde Alex för att kolla hur långt han kommit var hans mobil avstängd och när jag väl fick tag på honom behövde han inte längre hjälp med att göra empanadas. Några sekunder senare ångrade han sig och behövde även mer ingredienser. Jag gick och handlade och gick sen till Jojans lägenhet där vi började baka.


Bakgrund nr 2:
Från mitt förhållande med Tommy som är helchilenare så var jag inte helt obekant med hur man bakar empanadas och jag hade för två år sedan lovat mig själv dyrt och heligt att aldrig mer ge mig på den maträtten eftersom det för det första inte är gott och för det andra tar jävligt lång tid att göra.


Såhär blev det:
En blandning av mjöl, lukten av ägg, svett och nästan tårar. Jag bakade från två till halv fem och precis som förra gången blev den ena empanadasen fulare än den andra. Jojan tog över från mig och jag kunde gå hem och göra mig i ordning. Jag duschade, sminkade mig och la mig sen i soffan för att försöka slappna av efter tre energidrycker och värkande armar. När jag väl skulle gå behövdes det flera stolar och jag fick ensam bära med mig två av mina till lägenheten.

Såhär blev det nr 2:
Så trots helvetesdagen så blev det en riktigt lyckad kväll. Alla var på bra humör och verkade ha roligt. Vi var uppe till halv fyra och jag blev riktigt bortskämd med att tre killar följde mig till porten. När jag var hemma åt jag mat, tog en dusch och kröp sen ner i sängen och slötittade på en serie tills jag somnade.

Såhär såg dom verkligen inte ut, men dom var tydligen goda för allt blev uppätet.

Det var en riktigt lyckad kväll igår. Jag och Jojette tog en taxi till hennes föräldrars hotell där vi pratade och drack vin i några timmar. Sen kom Alex och då gick vi vidare till ett annat lugnt ställe där jag fick en drink som inte smakade någon alkohol alls, men som kanske innehöll mer än vad jag kunde förstå. Det är inte lätt att vara vuxen och stilfull på tom mage, så kvällen slutade ändå med huvudet i toalettstolen men det var faktiskt värt det. När jag kom hem tog jag en dusch och däckade till Epic för tusende gången. Allvarligt talat, jag har försökt se den sen i somras men somnar varenda jävla gång.

Idag har jag stannat kvar i sängen hela dagen, förutom en liten vända till affären där jag köpte bacon och blåbärsmuffins. Med magen full av allt möjligt kunde jag äntligen se Disneys nya Frozen. Jag har väntat på den i så många år och läst att den slagit alla Disneyrekord och idag var dagen kommen.

Och ja... Jag förstår inte riktigt hypern över den. Jag måste nog se den ett par gånger till, för jag blev inte särskilt imponerad.

Ikväll ska jag och Jojan träffa hennes föräldrar och sen ska vi gå ut och ta en drink med Alex.

 

Under tiden jag väntar på att Jojan ska komma hit underhåller jag mig med att titta på Prison break. Jag tror det är tredje gången jag ser den serien.

 

#intressantinformation

 

Jag behövde ett miljöombyte och flyttade över till Tommy i några dagar. Vi har haft det hur bra som helst. Vi har tittat på vapen (jag vågar inte använda ett exakt ord eftersom jag alltid säger fel, men i en liten källare i Rosengård fanns allting) och Tommy fick med sig en riktig bjässe hem som vi sköt med som dårar i lägenheten under kvällen. Vi har övat ännu mer på att skjuta genom att spela något som påminde om CS, gjort ännu fler cola-experiment, ätit massa onyttigheter och försökt titta på Game of thrones (nu när jag äntligen lyckats övertala honom!) men DVD-spelaren ville inte och ännu mer äntligen sett dom två första avsnitten av Sherlock.

Igår hade vi dock inte bästa kvällen. Vi var så löjligt hungriga så vi skulle beställa hem mat som jag skulle bjuda på. Det var stängt överallt och vi trotsade snöstorm och mitt-i-natten-i-Lindängen och gick ut för att leta efter mat, men allt var stängt. Vi återvände till internet och hittade något ställe som var öppet och hade hemkörning men två ynka hamburgare med pommes frites skulle gå på 230 kronor. Hungern tog över och jag klickade på "beställ". En timme senare hade ingen dykt upp och medans Tommy stod ute på balkongen och höll utkik började jag googla och förstod att vi valt ett ställe med Malmös sämsta rykte. Äcklig dyr mat, indraget alkoholtillstånd pågrund av skattefusk, otrevlig personal, osv. Jag började inse att maten inte skulle komma och att vi skulle dö av hunger, men bestämde mig för att inte oroa Tommy. Under tiden står Tommy ute på balkongen och googlar och förstår samma sak, men bestämmer sig för att inte oroa mig. Så vi spelade lite teater för varandra och inbillade varandra att allting var bra, tills jag erkände och då erkände han också. Tjugo minuter senare (och typ två timmar efter att vi beställt) kom maten iallafall och vi högg in. Nej, det var inte gott, men vi blev mätta.

Efter maten tittade vi på en skitäcklig film och självklart drömde jag en mardröm om den under natten och vaknade sju imorse. Jag låg livrädd i sängen och försökte lyssna efter Tommys andetag i soffan och lyckades sen somna om. På vägen hem plockade jag upp en duk som jag ska måla en enhörning på i helgen, men först ska jag pallra mig över till mamma och pappa och snylta lite kvällsmat.

I think people spend too much time staring into screens and not enough time drinking wine, tongue kissing and dancing under the moon.


Så nu drar jag och Jojan på fest. Vi vet inte vart eller vilka som kommer, men det är väl sånt man ska göra i vår ålder. Tre olika bussar åt ett håll och sen kör vi.

Idag har jag hållt igång hela dagen.

Min moster kom hit imorse och vi gick lite senare ner till kvarterspuben och åt lunch. Efter det gick vi på bio (ska typ försöka slå förra årets biorekord eller något) och såg "Philomena". Sen gick vi och handlade, köpte pizza, satt och pratade och hamnade sen framför tv'n och tittade på Alex Schulmans "Älska mig", har alltid gillat den killen och ännu mer nu.

Just det! Just det! Idag är det Linnies födelsedag, så ännu ett grattis till dig ♥


Appropå att det är nytt år förresten, nyår spenderades för första gången i Malmö. Det började lite smått hos Jojan och sen tog jag och Alex en taxi till Jim och Mikaela där vi drack vin, åt ost, kex och vindruvor och hade det allmänt skitbra. Senare stack vi vidare till konserthuset och spenderade resten av natten där. Jag hamnade ute i trapphuset och pratade med Linn i telefon i en timme och sen vandrade jag först hem till mina föräldrar för att hälsa på Jason (längtan har ingen nöd) och sen hem till min lägenhet. Nästa dag låg jag och Jojan i sängen med pizza hela dagen, som det ska vara.

Tre timmars sömn, men jag kom upp i tid imorse och gjorde frukost till hela familjen. Nu håller vi på att förbereda julmiddagen och jag ska plocka fram den maten jag tog med mig från lägenheten. Jason är på jättebra humör och har för det mesta legat i köket och luktat på maten. Han hade tydligen smakat lite på några saker, men den allätaren är ju som han är.

 

Idag försvann dagen lika fort som den kom. Jag hann plocka undan lite i lägenheten, köpa snus och energidryck, packa en väska till mig och en till Jason och så plötsligt kom pappa och hämtade oss. Vi har ätit middag, tittat lite på tv och jag har för första gången på ett år tagit ett bad.

Nu ska jag leta upp Jason och så ska vi väl försöka sova. Imorgon kommer vi hålla igång för fullt och jag har på något sätt lovat att jag ska baka en chokladkaka.

Oj, vad nödvändigt det här inlägget kändes... Men jag försöker få tillbaka vanan att uppdatera.

Igår kväll åkte jag hem till Tommy. Jag åt mig igenom hans kylskåp, spelade på hans jaglärmigaldrigvadallatvspelsapparaterheter och tittade på youtubeklipp på hans telefon. Betedde mig som ett barn, med andra ord. Men han är ju van vid att alltid ha en unge hos sig, så han brydde sig nog inte. När han somnat stoppade jag om honom och smög mig ut ur lägenheten lagom som ett maffiagäng ställde sig utanför porten. Våldtäktsklockorna började dunka i huvudet och bröstet och jag blev på allvar livrädd, men tog upp telefonen och ringde Alex som lugnade ner mig.

När jag kom hem hade Jasonbebisen fått feber, så jag klappade honom medans jag pratade med Mike i telefon. Vi pratade hela natten och idag var planen att städa upp lägenheten, men Jasons feber kom tillbaka och jag trodde att jag blivit magsjuk eftersom jag fick ett så kraftigt illamående att jag inte kunde göra något annat än att ligga i sängen och vilja dö... eller kräkas. Jag lyckades iallafall slå in fjorton paket innan, så något bra fick jag gjort.

När jag mådde lite bättre tittade jag på "The holiday", pratade först med Cissi och sen med Alex. Jag lyckades även ta mig ner till affären och köpte mjölk, cola och blåbärssoppa. Efter två glas cola kändes illamåendet bättre.

Imorgon ska jag och Lovisa ge oss ut på stan för att fixa dom sista julklapparna.

Igår låg jag som bestämt kvar i sängen till kvart i sju och sen gick jag upp och vandrade iväg till affären. Ganska intressant ändå att jag definitivt inte var ensam om att handla frukost sju på morgonen en söndag. När jag kom tillbaka la jag mig i soffan för att inte väcka Jojan och tittade på Breaking bad. Jojan fick äggmacka till frukost och när hon gått till jobbet sov jag några timmar och sen kom hon tillbaka.

Vi tittade på Mysteriet på Greveholm, köpte pizza och sen kom Alex hit. Dom låg i sängen och tittade på youtubeklipp och jag var lagom social i soffan samtidigt som jag chattade med William. Under natten tittade vi på "The pirates - Band of misfits" och sen "Grown ups 2" tills alla somnade. Det låter inte mycket för världen, men det var en av årets mysigaste kvällar.

Jag vet vad man brukar säga. Det kommer inte bli så, men just nu känner jag "aldrig mer alkohol".

 

Egentligen mår jag illa och hade nog behövt kräkas, men eftersom krogar alltid ska överdriva ljudnivån till en gräns som inte ens är mänsklig för en frisk person så har jag skrikit hela kvällen. Hela halsen känns som ett öppet köttsår och tanken på att låta spya rinna över såret får mig att hellre acceptera illamåendet än att försöka bli av med det. 

 

Jag har haft en vit månad sen halloween, tänkte jag skriva först, men det är inte sant kom jag på. Jag har druckit två gånger, men enbart tillsammans med Jojan och det har varit hemma. Men så kom festsuget tillbaka och jag var på en minifest igår. Jag vaknade väldigt bakfull idag och har mått skit hela dagen och ändå pushade jag till att vi skulle gå ut ikväll. Vi förfestade i samma studenthem som på halloween och sen gick vi till samma krog. Redan nu minns jag inte så mycket från kvällen, men det var även en bra idé att shotta eftersom drycken hette "Rainbow" och hade fem olika färger. Jag träffade nya Varbergare och avslutade kvällen med att ringa en taxi åt mig och Jojan.

 

Nu ligger vi här. Jojan har min bästa pyjamas på sig, Jason har äntligen somnat efter att ha spöat skiten ur min snusdosa och jag har inte lust att sova. Jag vill bara underhålla mig med något tills affären öppnar så att jag kan köpa ägg och göra frukost till Jojan.

 

 

 

 

 

Planen var ju att uppdatera varje dag under december. Bra jobbat, som alltid.

Den senaste tiden har jag...

- Varit på vårdcentralen och fått ut vaxproppen! Hipp hipp hurra!! Dock blev jag faktiskt lite besviken... Jag hade googlat ännu mer och läst om folk som plockat ut vaxproppar stora som snusprillor och tänkte lite halvstolt att min måste vara större än så. Så när dom äntligen fick ut den så tittade jag fort som fan ner i skålen för att se på mitt mästervärk och såg en liten, liten plutt som inte ens var större än en miniprilla. Snopet. Att den lilla grejen lyckats göra mig döv, det är verkligen ett mysterium.

- Varit med Tommy och smittat över min sömnlöshet på honom. Vi har varit vakna halva natten trots att han skulle upp sex på morgonen.

- Varit himla mycket med Jojan (jag klagar inte). Vi gick till ett café i närheten och åt frukost förra veckan. Vardagslyx.

- Åkt till Engelbrektsboden med Alex och shoppat julklappar och jag köpte en Harry Potter-box för 249 kronor!! Äntligen kan jag pricka av det från min Saker-jag-måste-göra-innan-jag-dör-lista.

- Haft över halva familjen på middag hos mig. Bullrigt och högljutt.

- Passat Ofelia och haft historielektion om Marie Antoinette. Lillungen förstår mer än vad jag ger henne cred för.

- Sett "Thor - The dark world" i en biosal där det bara var jag, Jojan och två till. 3D har sina fördelar och jag har nu rört vid Lokes kind. ♥

- Varit på föreläsning på högskolan om konflikten i Syrien.

- Fått en helkroppsmassage av Alex. Väl behövd och underbart.

Och inatt ringde Jojan lite halvfull. "Får jag sova hos dig?". Jag hade precis städat hela lägenheten, haft tvättid och bytt lakan, så hon fick det om hon tog en dusch först. Skönt att ha kompisar som bara skrattar åt såna villkor, men ändå gör som man säger.

Så hur slutade kvällen igår då? Vid elva ringde jag Mike och vi babblade (hans uttryck) till fyra på morgonen. Äkta/gammal/vadmannusäger kärlek rostar aldrig. Vi pratade allvar, vi skrattade, vi skrattade lite till och så pratade vi allvar. Som bara vi kan göra.

Sen över till det läskiga. När vi lagt på luren gick jag och la mig och sov så farligt djupt. När jag vaknade på morgonen hade mitt alarm gått på i någon halvtimme utan att jag reagerat, Jojan hade ringt, Jojan hade gått hem till mig och knackat och plingat på dörren och Jason hade rivit ner halva lägenheten. Och så vaknade jag och försökte fatta vad som hänt. Helt hjärndöd.

Jag har varit och handlat en jävla massa mat under dagen och nu ska jag gå hem till mina föräldrar på någon adventsgrej med alla grannar.

Ååååh, vad trött jag blir!

Det har varit en väldigt bra vecka. Jag har mått jättebra och det har inte varit något problem med någon och så höll det såklart inte över helgen. Ett gäng kompisar skulle ha en mysig kväll tillsammans, men det har slutat med att alla sitter ensamma i sina lägenheter och är ledsna, besvikna och skäms. Bra lördag. Verkligen.

I två år har vi alla haft en Friends/How I met your mother-relation och nu växer sig sprickan större och större hela tiden. Ikväll sa två av dom upp kontakten till slut och resten vet jag inte vad jag ska göra av. Jag är glad att vi tog vara på sommaren till 110 %, för det skulle bli vår sista tid ihop som hela gänget.

Igår var verkligen inte min dag.

Någon gång runt 2009 efter ett bad blev jag totalt döv under ett dygn. Jag antog då att det var för att jag fått vatten i öronen och tänkte inte mer på det förrens det blev sommar och badsäsong och jag blev döv efter varje bad. Även då antog jag att jag bara var en gammal kärring som behövde ha såna där grejer i öronen under varje bad och har alltså inte doppat mig på flera år. Men den senaste tiden så har jag fått samma problem varje gång jag tvättat håret och när skiten går ut över min vardagliga hygien så måste något göras. Jag började googla och förstod att det inte alls handlar om vatten i öronen. Eller det gör det ju, men det finns ett grundproblem. Vaxproppar.

Jag är en riktig expert på det här området nu. Vax bildas i öronen för att rensa och rinner ut av sig själv, men ibland kan det fastna och då bildas en vaxpropp. När det kommer in vatten i öronen sväller vaxet upp och man kan få ont och nedsatt hörsel. Så jag ringde till vårdcentralen och gick dit i måndags för att dom skulle "bekräfta" att det var vaxproppar i båda öronen. Femton sekunder senare var det bekräftat och även att det var mycket värre på det vänstra örat, vilket jag själv märkt. Och så fick jag gå hem. Tack. Jag skulle gå till apoteket och köpa Revaxör och behandla öronen med det i tre dagar innan jag skulle ringa igen och boka ett nytt möte för spolning.


När jag vaknade upp igår efter att ha använt Revaxör en natt hade jag sååå jääävla ont i vänsterörat. Jag kunde knappt koncentera mig på något så jag fick ringa till vårdcentralen igen och säga att jag inte stod ut och ville boka ett möte med en gång. Dom kunde tack och lov pressa in mig på en tid redan nästa dag. Men på kvällen blev örat värre, vilket ledde till en för jävlig spänningshuvudvärk och när jag skulle duscha sträckte jag nacken. Skitkväll, med andra ord. Jag blev så ljudkänslig att jag inte ens kunde somna till en film, utan låg bara i mörkret och gnydde.

Imorse gjorde jag något väldigt dumt. Jag vaknade två timmar före väckarklockan så jag gick in på Youtube och sökte efter "remove ear wax". Smart innan ett läkarbesök. Det såg hur brutalt ut som helst och jag lyckades skrämma upp mig ordentligt. När jag kom till vårdcentralen erkände jag vad jag gjort och en sjuksköterska fick lugna ner mig genom att berätta att vaxet inte skulle plockas ut som i videon, utan spolas ut med vatten. Spolningen påbörjades på högra örat och var över på några minuter.

Sen gick hon över till helvetesvänsterörat... 20 minuter senare hade ingenting av vaxproppen lossnat så hon kallade på förstärkning och en annan läkare tog över. Hon spolade vidare i tio minuter och gick sen och hämtade en slang och där började min panik. Slangen trycktes in i mitt ömmande öra och när suget började fick jag så ont att jag reste mig upp ur stolen och skrek. Läkaren tryckte ner mig i stolen igen och medans hon sög blev det en mindre brottningsmatch. Men allvarligt talat, det gjorde skitont. Ingenting lossnade och hon fick ge upp. Så jag ska behandla vidare med Revaxör under helgen och sen har jag fått en ny tid på måndag då dom ska försöka igen.

Man får se det positiva i det negativa. Att gråta i duschen är himla praktiskt. Det känns inte som om man gråter och man ser inte lika fucked up ut i ansiktet efteråt. Jason har visat sig vara en mer förstående katt än vad jag trott tidigare. Han sätter sig alltid brevid mig när jag är ledsen. Han stryker sig inte mot mig eller så, men han sitter helt lugnt bredvid mig tills jag mår bättre. När jag kom hem från en fest i helgen hade jag druckit för mycket och behövde för första gången på flera år kräkas. Jag låg med huvudet i toalettstolen och när jag var färdig såg jag att han satt bredvid mig. Eller iofs... Antingen så är han stöttande eller så är han nyfiken på mina humörsvängningar.

Ikväll ska jag se Catching fire med Jojette. Ingen av oss har hunnit läsa ut boken, men det är nog lika bra. Efter att jag läst klart första boken blev jag besviken på filmen, så man kanske ska se filmerna först och läsa böckerna sen. Då är det lättare att se allting framför sig och man får mer detaljer om saker som man inte förstod.