Världens största hundras är den Irländska varghunden... Vilket säkert många redan visste om och det gjorde jag med, men jag tänkte att ifall någon missat det så vet personen det nu. Äsch, skitsamma. Jag kom tänka på detta när jag såg den här helt underbara bilden.



Jag vill ha en sån! ^^

Jag såg på Corpse Bride tidigare ikväll. Synd att en film med så bra historia och så otroligt vackra karaktärer kan vara så dålig. Det är nog fjärde gången jag ser den nu och den blir verkligen inte bättre. Dock är de flesta citat väldigt fina, men det räcker inte .___.

"A toast, to Emily. Always the bridesmaid, never the bride! Tell me my dear, can a heart still break once it's stopped beating?"


"If I touch a burning candle, I can feel no pain
If you cut me with a knife, it's still the same
And I know her heart is beating, and I know that I am dead;
yet the pain here that I feel
Try and tell me it's not real and it seems
that I still have a tear to shed."





Nu ska jag ta ut Nellie och sen kommer älsklingen hit ♥

Som sagt... Jag tog inga bilder på min och Antons ettårsdag, vilket jag ångrar som fan.
Men nu när jag tömde min kamera märkte jag att jag faktiskt tagit två bilder. På mig själv.



Jag hade hellre bytt ut dom bilderna till två på mig och Anton >___<

Jag har alltid hatat snö. Det är Lucifers påhitt. Vi har löjligt mycket snö i Varberg just nu.
Det här är vårat körsbärsträ. Så löjligt mycket snö finns här nu.



Men jag tränar faktiskt på att vara lite mer positiv, så imorse bestämde jag mig för att försöka göra om snön till något roligt. En kvart efter frukost var både jag och Anton klädda för att skapa en snögubbe.







Innan snögubbebyggandet satte igång var vi tvugna att göra små gångar runt i trädgården så att katterna kunde komma fram.
Venus hade inte en chans tills Nellie och Anton räddade henne.

 Det har ju löjligt nog skapats en tidning som heter Twilight som innehåller fakta om filmerna, böckerna och skådespelarna, osv. Jag lyckades få tag i den och har nu läst igenom den. Det är säkert jättekul för folk i åldern tio till femton, men inte längre än så. Vissa fakta är roligt att veta, men detta är inget jag skulle kunna lägga pengar på en gång i månaden. Dessutom känns det som om människorna som skapat tidningen är under arton. Det är alldeles för mycket tjat om hur otroligt heta Edward och Jacob är.








Men lite rolig fakta fanns det ju, som sagt:

* Stephanie Meyer har alltid tänkt döpa sin dotter till Bella, men efter att ha fått tre pojkar fick hon till slut döpa en av sina karaktärer till det istället.

* Stephanie Meyer har en statistroll i New Moon när Bella och Charlie äter på ett café. (Det såg jag och Jojan dock redan första gången när vi såg den på bio, men tydligen har resten av alla kompisar missat det)

* Kristen Stewart (Bella) har gröna ögon och använder bruna linser i filmerna.

* Taylor Lautner (Jacob) har tränat karate sen han var sex år och det var hans tränare som gjorde att han fick upp ögonen för filmvärlden.

* Ashley Greene (Alice) var ett stort Twilightfan innan man ens tänkt på att göra film av böckerna. Hon ville bli modell, men eftersom hon var för kort började hon satsa på skådespeleri istället.

* Jackson Rathbone (Jasper) spelar i ett band som heter 100 monkeys. (Världens coolaste bandnamn)

* Jeanne Van Phue som jobbar som make-up-artist gjorde först en skiss på hur hon tyckte Bella skulle se ut. Först hade hon långt superlockligt hår som sedan ändrades till rakt. Det gick inte att ta kort med kameran på bilden, men den är jävligt lik Kristen Stewart så dom valde rätt skådespelerska iallafall.



Sen var det en sida som beskriver hur man ser ut som en vampyr. Det står "jämn poslinshy, blankt hår, blodrött läppstift och perfekta ögonbryn, vampyrstilen är oemotståndlig!"


Ja, roligare än så här blir det inte.

Igår var både väldigt bra och dåligt. Tråkigt nog. Den hade kunnat bli totalt jävla underbar, men man kan inte få allt. Så här var det:

Dagen började med brunch hos några nära vänner. Champagne, choklad, brieost, frallor, äggröra, bacon, korv, plättar och blåbärsmuffins till frukost. Väldigt bra start på dagen. Sen var jag på stan och köpte en ros som jag skulle ge till Anton lite senare. Dagen före hade jag gjort ett kort, två skivor som han kan lyssna på i bilen och köpt choklad. Resten av dagen spenderade jag hemma, halvt ihjälstressad över mat, städning, osv. När jag låg i badet kom Anton förbi och lämnade en bukett med rosor som var det första jag såg när jag kom ut från badrummet.

Vid sextiden kom han tillbaka och då åt vi tacos och sen gick vi på bio och såg Valentine's day. Vi köpte en gigantisk popcornlåda, pussades och skrattade. Filmen var väldigt bra föresten, ifall nån funderat på att se den. Efteråt åkte vi hem igen och startade idiotiska bråk om absolut ingenting. Vi bestämde oss för att sluta bråka och titta på en film istället. Anton somnade mitt i allt och jag var ledsen och alldeles för pigg för att sova. Sen dess har jag tagit ut Nellie på en långpromenad, tittat klart på filmen, sett fyra Gossip Girl-avsnitt, skrivit alldeles för många blogginlägg (förlåt) och stoppat om Anton. Så... Ja, Happy Valentines dag.



Brunch



Så här såg jag ut



Antons blombukett till mig




Före middagen




Tårta

Jag mår illa. Igår fick jag reda på att David som gick i min parellklass i gymnasiet har försvunnit. Jay var helt förstörd när hon var hemma hos mig igår. Hennes telefon ringde oavbrutet från klasskompisar som frågade om hon hört något nytt. Det var i torsdags det hände när klassen firade "150 dagar kvar till studenten" på en krog. Alla var utklädda och David var iklädd endast kortbyxor och skjorta med korta ärmar. Han skulle gå hem och sen dess har ingen hört något ifrån honom. Det mest obehagliga i det här är att hans föräldrar har kontaktat tre olika medium och alla har sagt samma sak: "han finns i en källare och är påverkad av något, dock inte alkohol."

http://www.gt.se/nyheter/1.1871860/david-birgersson-forsvann-efter-maskeraden

Något av det bästa som finns är när man hittar en låt som är så bra att man lyssnar på den om och om igen samma dag/kväll. Den här låten kommer snart att bli en riktig radioplåga, men för tillfället stör det inte mig det minsta.



Fireflies - Owl City

Varför känns det som om alla som går in på min blogg för första gången nu kommer att tro att jag fått min headerinspiration från Foki nu? Jag var före henne med körsbärsblommor i bakgrunden >___<

Gaah, jag överreagerar... Men jag är så jävla trött på hennes "jag redigerar inte mina bilder eller kopierar andras blogginlägg och dessutom såg jag till att hotgossips blev nedstängt bara för att alla mina lögner blev avslöjade." Körbärsblommorna blev bara för mycket...

Jag har aldrig tyckt om blått. Så, jag ville bara ha det sagt. När jag såg trailern för den här filmen för några månader sen blev jag både pepp och opepp. James Cameron (Regissören, producenten, manusförfattaren, you name it till Titanic) är tillbaka! Med honom kan det inte gå fel. Men så visar reklamen en gigatisk blå varelse och jag kunde inte överhuvud taget förstå filmens handling. Sen går det en tid, filmen får världpremiär och hela facebook är fullt av "Någon som vill se Avatar med mig?", "Jag har sett Avatar!" och "Jag måste se Avatar igen!". Alla jag pratade med var helt galna och youtube fylldes med videos som beskriver hur man gör om sig själv till en Na’vi. Så jag bestämde mig för att inte se den. Mina förväntningar hade blivit högre än någonsin och det var inte värt att bli besviken. Sen fortsatte tjatet och jag ändrade mig och ville se den. Sen såg Anton den och sa att trots priset (130 kronor) skulle han se den igen och det hade varit värt att se den igen om den så skulle kosta 200 kronor. Då ändrade jag mig ännu en gång. I eftermiddags hade pappa bokat biljetter till mig och min syster utan att ha bestämt något med mig, så det var ju bara att tacka och tillbringa hela bilresan ner med att försöka sänka varenda förhoppning jag hade.

Ännu en gång: jag har aldrig tyckt om blått och jag är inget fan av stringtrosor. Men att vara en människa nu efteråt känns ganska surt. Jag vill vara en Na’vi. Jag vill vara blå och springa runt i skogen i enbart stringtrosor. Jag ska söka igenom youtube och photoshoppa en bild på mig själv. Detta kanske var en blå film.
Men det var en jävligt mäktig och vacker blå film.

---

Jake Sully är en före detta marinkårssoldat som efter strider på jorden blivit förlamad från midjan. Jake blir utvald till att delta i Avatar-programmet, genom vilket han ges möjligheten att åter kunna gå. Genom Avatar-programmet reser Jake till Pandora, en måne täckt av grönskande djungel, fylld av fantastiska livsformer - vissa vackra, men många skrämmande. Pandora är även hem för Na’vi, en humanoid ras som anses primitiva, men som är fysiskt kraftfullare än människor. Na’vi har svansar, blå hud och en längd på tre meter och lever i harmoni med deras oförstörda värld. Då människorna tränger djupare in i Pandoras skogar på jakt efter värdefulla mineraler tvingas Na’vi att strida för sin överlevnad. Jake har ovetandes blivit rekryterad för att fortsätta med övergreppen. Eftersom människor inte kan andas luften på Pandora har människan genetiskt skapat Avatarerna, vilket är hybrider av människor och Na’vi. Genom sin Avatarkropp kan Jake åter gå och han sänds in i Pandoras djungel som spanare för de soldater som kommer att komma efter honom. Där upplever han Pandoras skönhet och faror och möter en ung Na’vi-kvinna, Neytiri. Med tiden blir Jake allt mer införlivad i Na’vi-klanen och han förälskar sig i Neytiri. På grund av det finner han sig vara fångad mellan det militär-industriella styrkorna från jorden och Na’vi och han tvingas välja sida i en strid som kommer att avgöra Pandoras öde för alltid.




Fortfarande: James Camerons första film på tolv år sen 1997 (Oh my God, jag kan räkna!) då Titanic skapades. Även om idén om Avatar redan fanns i hans huvud då, så fanns det inte tillräckligt med pengar. Avatar är filmhistoriens fjärde dyraste film på cirka 237 miljoner dollar. Och ja, filmen är mer eller mindre exakt som Pocahontas som jag läste nånstans.

Inatt är det bara du och jag, Kirsten<3
(Det är inte konstigt att folk brukar fråga mig om jag är lesbisk...)

---

Är jag den enda i hela världen som älskar den nya versionen av Marie Antoinette?
Vem jag än frågar så säger alla att originalet är bättre. Nu har jag ju inte sett den, så jag har inte så mycket att säga till om men jag blir på så bra tjejhumör varje gång jag tittar på den här underbara filmen.

♥

Jag blev supersugen på att beställa hem någon anime och hamnade i himlen och helvetet samtidigt. Jag hittade en box med en av mina favoritanimeserier Fruits Basket för 149 (!!!) kronor. Sen läste jag att den bara hade med japanskt tal och detta är faktiskt den enda animen jag inte tål att höra på japanska. Jag måste ha dom engelska rösterna. Jag sökte vidare och hittade en med engelskt tal och satte knäckebrödet i halsen när jag såg att den kostade 500 kronor.



Så då har jag tre val.
1. Köpa den billigt och plåga mina öron varje gång jag ser den.
2. Köpa den dyrt och ångra att jag inte...
3. ... laddade ner den gratis med engelskt tal. Men jag vill ha den fina lådan .____.






Som om inte det räckte så hittade jag även ett mobilsmycke med min favoritkaraktär Kirara från Inuyasha för 92 kronor (är mobilsmycken seriöst så dyra?) och skor med
Princess mononoke-tema >___<

Jag har varit lite småsur hela kvällen och efter att jag läst igenom de senaste inläggen från Lisas blogg var jag skitförbannad. Det finns så äckligt många korkade människor i världen.



1. En kvinna som jag vågar satsa lite kaffepengar på att hennes pojkvän varit otrogen och att hon försökt omvända det till något positivt och trodde så mycket på det att hon gav ut en bok om hennes korkade idé.





2. En man som förlorade sin fru och två barn i tsunamin och som en kort tid efteråt skaffat en ny familj och dessutom åkt tillbaka till Thailand tillsammans med dom.

Jag älskar filmer, det är ingen nyhet. Det jag hatar med filmer är att när man sett en film som man blivit förälskad i är det så svårt att beskriva vad som är så bra med den. Jag säger oftast "den här filmen är så otroligt jävla bra att du måste se den, annars dör du." Jag tror jag skrämmer folk med den meningen ganska ofta. Jag måste verkligen utveckla mitt ordföråd...

För några år sen var jag riktigt dålig på engelska. Jag såg Mononoke hemma hos någon och förstod absolut ingenting, men det var något som jag inte kunde sätta fingret som fick mig att fastna för den. Jag glömde bort filmens titel och tillbringade hela sommaren tillsammans med Jojan och försökte hitta filmen. Det enda jag kunde komma ihåg var "Princess M". Ungefär ett år senare när Jojan och jag kommit in i våran historiska "animeperiod" hittade vi den och Jojan köpte den. Sen har jag sett den om och om igen och för varje gång har jag förstått mer och mer vad filmen handlar om. Idag förstår jag varje ord, vilket såklart gör filmen ännu bättre än vad den var för några år sen.

Jag hittade en kille som skrivit en filmrecension på filmen som fick till en väldigt bra mening: "... Som tur är lever det magiska över verkligheten och Princess Mononoke är utan tvekan en spännande och gripande saga. Japaner är aldrig rädda för att gå sin egen väg, visa det de vill visa och berätta den historian de tänkt sig utan att stryka eller ändra på grund av att vissa personer kanske inte riktigt förstår. Här behövs ingen förklaring till hur det kan finnas en skogsgud i form av ett magnifikt rådjur, det är liksom bara att acceptera."

Översättningen på titeln har alla lite olika uppfattningar om. Hime betyder "prinsessa" (första delen är iallafall rätt) men Mononoke (på ren översättning) betyder rastlös ande/själ, men kan också betyda monster. Personligen hade jag tyckt det varit bättre ifall dom använt det första ordet. En gud förknippas väl oftare med en ande än med ett monster? Men det är som sagt den svenska översättningen och hur ofta lyckas vi göra nånting rätt när det gäller anime?

Filmen är två timmar och en kvart lång och det gäller att verkligen hänga med och lyssna noga om man ska förstå vad som händer.

---

Ashitaka drabbas av en fasansfull förbannelse när han dödar en demon för att skydda sin hemby. Varje gång han känner vrede kommer förbannelsen att sprida sig i hans kropp tills han dör. Ashitaka reser hemifrån i hopp om att hitta ett botemedel och hamnar mitt i ett krig mellan människorna i Järnbyn, ledda av Lady Eboshi, och skogens andar, ledda av prinsessan Mononoke, en flicka som blivit uppfostrad av vargar. Människorna i byn vill åt järnet i bergen för att kunna överleva, andarna i skogen vill ha skogen orörd så att de kan leva vidare där.



En rolig detalj i filmen är att vargarna som prinsessan växt upp med har två svansar. I japan finns ett sagoväsen kallad Kitsune (demonräv) som ser ut exakt som en räv, den enda detaljen som skiljer den från en riktig är att den har två svansar. Djuret sägs ska ge tur till kvinnor.