Lite senare kommer det upp en lista med vad jag har gjort detta året och eftersom jag och Jason är sambos nu, så borde han också få en 2013-lista.

- Jag har inte så mycket koll på vad han gjorde i början av året eftersom han fortfarande bodde hos mina föräldrar då, men Februari blev en lyckad månad för oss och en mindre lyckad månad för honom. Han blev äntligen kastrerad. Veterinärerna sa att han skulle vara hängig när han kom hem. Han skulle antagligen sova hela dagen och knappt röra sig, men dom känner inte vår "katt" (hans själ är något annat). Så fort vi öppnade buren sprang han ett par varv i lägenheten, välte ner massa saker och la sig inte för att ta en kort paus förrens det gått ett par timmar. Narkos, ett par kulor mindre och stygn stoppade inte honom.


- Mamma räknade ut att Jason under fem månader tagit sönder saker för mer än 10 000 kronor i lägenheten och ett krismöte anordnades. Han klarar inte av att vara innekatt, så vi flyttade ut honom till stugan som ligger tjugo minuters bilfärd från lägenheten. Pappa har varit jätteduktig och verkligen varje dag (från mars till oktober) åkt ut efter jobbet och hälsat på honom och fyllt på mat inne i stugan som Jason kunnat gå in i när han sprungit av sig i skogen. Under sommaren flyttade min familj ut till stugan från maj till september, så då har dom hållt koll på honom hela tiden.


- Under sommaren har han blivit kompis med en igelkott och mindre kompis med grannens katt som under regelbundna perioder kommit in på hans revir och spöat skiten ur honom. Jag har haft många samtal med grannen, men vad kan man göra med katter liksom?


- I oktober kunde pappa inte hitta Jason under två veckor och trots att vi antog att Jason hade dött så fyllde pappa fortfarande på hans matskål som var tömd varje dag. Ett detektivarbete om ifall det var grannkatten som numera åt av maten påbörjades.

- När mina föräldrar åkte på semester fick jag ansvar över Jasons matskål och när stormen Simone satte igång åkte jag ut för att hitta katten en gång för alla. Jag letade, jag grät och så plötsligt hörde jag hans jamande och grät ännu mer. Här kan ni läsa om den dagen.

- Jason flyttade in hos mig. Planen var att han skulle vara där i några dagar och sen flytta hem till mina föräldrar, men dom var oroliga över att han skulle fortsätta förstöra och kissa ner lägenheten.

- Jason kissade ner min lägenhet. En gång. Sen har han använt lådan. Dock rev han ner allt som kom i hans väg, så min lägenhet är numera ganska tom på saker på bord och liknande.

- Plötsligt bodde Jason i min lägenhet på heltid. Det har inte varit lätt. Han blir orolig på nätterna och jamar otroligt högt, men lugnar ner sig om man plockar upp och vaggar honom.


- Så vad äter allätaren? Innan någon hoppar på mig, så måste jag säga att jag aldrig matat honom med annat än kattmat och allt han ätit har han roffat åt sig medans jag varit på toa eller sovit. Han har ätit ett halvt päron, en potatis, pasta, choklad, köttfärssås, mjölk, risgrynsgröt, diskvatten (euw...) och Jansons frestelse.

- Som avslutning på året så flyttade vi över till mina föräldrar för att fira jul. Han har kissat i lägenheten tre gånger, sovit på pingisbordet medans vi spelade och inte vält granen som jag var orolig för.

För två dagar sen såg jag hela Facebook vara fullt av Varbergare som whinade över att stormen var överdriven och att det inte var något speciellt med den. Inte för att vara sån, men ni kan alla dra åt helvete. Stormen gjorde fan sitt i Malmö. Tak på hus är borta och hela Malmö är kaos. Någon timme före stormen hade satt igång på allvar fick jag ångest och tog bussen ut till stugan för att kolla till Jason. Man vill ju hoppas att kattens instinkter skulle säga till honom att gömma sig inomhus, men en panikslagen katt kan lika gärna springa rakt ut i stormen och dö.

När jag kom fram hade vädret blivit mycket värre, så jag letade upp hans transportbur, lyfte in katten i buren och plockade åt mig en löjligt stor påse med kattmat och gav mig ut i stormen. Jason är biff och väger alldeles för mycket och matpåsen var nästan ännu värre, som om inte det räckte så började det regna och stormen Simone satte igång på riktigt. Jason skrek, så jag tog av mig min jacka och svepte in buren i den så att han inte skulle bli blöt och stressad av vinden. Just det, när jag ställde ner buren så flög han iväg någon meter så vi hade nog en ganska mycket värre vind än Varbergarna. När jag gått i tjugo minuter kom Mario och hämtade oss i en busshållplats som vi gömt oss i. När vi kom hem fattades det saker från min balkong och eftersom möblerna rörde på sig så bestämde vi oss för att plocka in allting i lägenheten. När vi nästan var färdiga kom min stol flygande och träffade Mario och det säger väl ännu mer om Malmös storm. Några timmar senare hade både Jason och stormen lugnat ner sig.

---

Så hur har Jason tackat mig för att jag räddade hans liv? Han har varit världens finaste och mysigaste katt i ett dygn och idag vaknade jag av den där jävla kattkisslukten. Han har kissat en gång på en handduk som låg precis utanför den rena och nystädade kattlådan och sen en annan gång på min vackra, finaste badrumsmatta. Anledningen till att han fick flytta ut till stugan var just pågrund av dom här problemen, men han använde ju lådan hela första dygnet hos mig så jag fattar inte vad han protesterar mot nu. Jag tog istället tag i det som pappa ignorerat hela året och åkte till närmaste djuraffär och köpte en annan sorts sand, eftersom jag läst att katter kan kissa precis utanför lådan om dom inte tycker om sanden som är inuti.

Jag kom tillbaka med min krigsplan:
- Ny kattsand
- En citron
- Massa energidryck
Planen är att byta sanden, gnugga hela lägenheten med citron så att han blir... galen... eller nått... katter gillar tydligen inte lukten av citron och orka göra allt detta genom att halsa energidryck. Sagt och gjort. Jag tömde lådan, gjorde rent den, la i ny sand, skurade hela badrummet (golv och väggar) med rengöringsmedel för att få bort lukten och lyfte sen in Jason i badrummet. Han vägrade ens kolla läget i lådan, så jag gav mig på resten av lägenheten med citronen och sen dess har jag bara väntat. Han har gått runt överallt och luktat på citronlukten, varit inne i badrummet flera gånger men fortfarande inte rört lådan. Han har varit i köket och druckit mycket vatten, så förr eller senare måste han ge upp. Men än så länge ligger han bara och sover... på golvet... som består av citrondoft... Varför kan han inte vara som alla andra katter?

Första gången jag skriver ett inlägg om Jason i Darlingkategorin.

Jag har inte haft Jason i ens en månad och jag har redan haft mycket problem med honom. Det är min sjätte katt, men min första innekatt och det är ibland svårt att hålla humöret med honom eftersom han blir så rastlös lätt. När jag fick hem honom var han en mysig, nyfiken liten boll som alltid ville sova i mitt knä, ha sällskap och gosa. Efter bara någon vecka började han välta ner småsaker och nu har det övergått till att han välter ner allt hans lilla starka tass klarar av. Han har förstört krukor, vält ner alla mina prydnadssaker, kastat ner min fina smartphone på golvet så att den fick sitt första jack, slitit sönder tidningar och bitit i böcker. Han anfaller konstant mina fötter och river och biter mig. Han tar mycket energi och det spelar ingen roll om jag fräser åt honom, klappar med händerna, tar honom i nackskinnet och (ja, sista utvägen) häller vatten på honom. Han bryr sig inte. Ingenting biter på honom, vilket gjort att jag varit riktigt trött på honom dom senaste dagarna. Han har också slutat sova i min säng och vill hellre sova under den och är inte alls sugen på att bli klappad.

Så inatt fick jag en inblick i hur livet hade kunnat vara utan honom. Trots att han är ett helvete så håller jag koll på honom hela tiden. Om han fortsätter som han gör nu och tror att det beteendet är okej så kommer han bli den värsta katten någonsin som vuxen. Vid sjutiden skulle vi äta och innan dess hade jag letat igenom hela huset efter Jason, men inte hittat honom. Jag var ganska trött vid tolv, men fastnade tack gode Gud i en film och höll mig vaken. När jag skulle gå och lägga mig vid halv tre krafsade det på mitt fönster. Jag ignorerade det eftersom jag hört det ljudet förut och antog att det var en gren igen. Men krafsandet fortsatte och när jag slängde ett öga mot fönstret såg jag Jason.

Vi bor på fjärde våningen och det är ett avstånd från balkongen till min otroligt smala fönsterbräda. På något sätt måste Jason ha smygit ut på balkongen när mamma hängde ut några kläder på vädring och sedan blivit utelåst i flera timmar i kylan. Han har antagligen jamat vid dörren under hela tiden tills han fick idéen att hoppa upp bland växterna och sen hoppa över till mitt fönster. Minsta felsteg där och han hade glidit ner och landat på sten.

När jag såg honom skrek jag rakt ut, sprang ut och slet upp dörren och lyfte ner honom från fönsterbrädan. Han darrade, jamade och var iskall. Mitt skrik hade väckt upp hela huset så alla samlades i köket och försökte värma upp katten. När dom andra gått och lagt sig låg jag i sängen med Jason och grät till halv fem på morgonen. Tänk om jag hade somnat vid tolv? Chansen att han inte trillat ner från fönstret på hela natten är jätteliten och min ångest höll mig vaken. Idag har han legat invirad i en filt på min säng hela dagen och sovit. Han har tagit en paus lite då och då för att gå upp och välta ner lite saker, bland annat mammas favoritkruka som gick sönder. Men ändå har jag fortsatt att gråta idag.

Så helt ärligt: Jason är skitjobbig, men jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.

Före:

Efter: