Borås djurpark

Som sagt, jag och Anton skulle åkt hemifrån klockan nio men eftersom jag vaknade kvart i nio fick vi dra ut på tiden lite. När vi kommit fram till Borås blev jag som ett barn, precis som förra året. Kön in till parken påminde starkt om dom köerna man möter när man är på Liseberg plus den hemska detaljen att kön är full av föräldrar med barnvagnar med skrikande bebisar och barn i fem +-åldern som gnäller över att dom vill in till djuren. Anton fick prova på familjelivet lite eftersom jag också blev ganska gnällig efter ett tag. Det enda jag ville in till var dinosaurierna. Precis när man kommer in finns det flera gigantiska plastdinosaurier som jag bara vill ta med mig hem. När vi stått i kö i en timme och började närma oss kassan började två småkillar göra upp en plan för hur dom skulle komma först till dinisarna. Jag lyssnade på planen och började göra upp min egna plan på hur jag skulle komma före dom.

Förra året jag var här med min familj hittade mina systrar en dinosaurie som dom tyckte liknade mig. När vi kom in frågade jag Anton vilken dino han trodde att det var. Han gissade rätt på första försöket -.-




Det fanns en hage med getter i som man fick gå in i. Jag älskar getter, men går inte i närheten av dom pågrund av hornen. Varesig jag blir stångad i magen eller ansiktet, så kommer det att göra ont och jag tar inte den risken. Men när jag väl står där inne kommer det fram en skitstor get som ställer sig brevid mig och stirrar på mig. Jag börjar försiktigt klappa den och fem minuter senare var vi kära och kramades i en halvtimme. Jag ville ta med mig henne hem <3 Sen kommer det en miniget som först börjar tugga på kamerasladden, sen mina byxor, min tröja och när den började tugga på mitt hår gick både jag och storgeten till anfall. Minigeten gick över till Anton och började tugga på hans märkesjeans och där kom dagens kommentar: "Anton, den där geten är en finsmakare". Antagligen första gången jag gapskrattade resten av dagen åt mitt egna skämt.



Visst är hon vacker?



Resten av bilderna. Titta på dom, dom är jättefina.






På slutet hittade vi en hinderbana där jag ägde alla barnen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0