Jag: "Varför läser du aldrig min blogg?"
Anton: "Amen, du nämner ju aldrig mig i den..."

WTF?! Min blogg handlar ju för helvete mer om honom än om mig. Jag har försökt tona ner lite på Antontjatet för att jag förstår hur otroligt tråkigt det måste vara att läsa om det, men han nämns åtminstonde minst en gång om dagen. Hmpf...

Så, ANTON! Om du nånsin klickar dig in på min blogg igen och läser detta inlägget hoppas jag att du inte missar rubriken.