Idag har jag varit på fyra minnesplatser. Först gick vi till hamnen och letade upp Davids minnesplats. Det blev lite löjligt dramatiskt á la film, så fort vi fick syn på det började det regna. Det var fullt av blommor, ljus och kort. Överallt stod det saker som "vi ses", "jag saknar dig", "jag älskar dig", "Gud lät oss bara låna dig ett kort tag", osv. Hans syster hade köpt kakor, det var gulligt. Anton gick runt och började tända alla ljus. När han var färdig var det jättefint. Jag stod ett tag och tittade ner i vattnet och bara tänkte på hur hemskt det måste ha varit för människan som hittade honom. Bara se ett lik flyta runt i vattnet. Nellie försökte sno med sig en ros också. Mitt i allt det allvarliga blev det lite småroligt faktiskt.

---

På vägen hem gick vi till nästa ställe. Varken jag eller Anton kände honom, men många av Antons kompisar gjorde det. Henke, född 85 hoppade framför ett tåg på Antons tjugoårsfest. Där var det också blommor, kort, en skateboard och ett papper sm gav mig kalla kårar: "Älskade vännen. Om du hade ringt hade vi kommit dit med en gång. Det visste du ju så väl... Kram mamma och pappa." Jag höll på att börja gråta när jag läste det.

---

Tredje och fjärde minnesplatsen var Antons pappas och farfars gravstenar. Där rensade vi bort lite vissna blommor, la dit nya och skrattade lite åt en chokladkaka som Antons kusin lagt dit.