Jag har märkt en grej. När man flyttat hemifrån så förstår man egentligen hur mycket ens mamma har gjort för en hela livet. När jag flyttade till internatet från början så tyckte jag (allvarligt talat) att det var konstigt att mina blöta handdukar aldrig försvann från golvet. Tvätthögen blev bara större och större och ingen ropade "maten är färdig!". Man måste fixa allting själv.

För några veckor sen lärde jag mig två nya grejer.

Det är jag som måste vattna blommorna nu också...
för mamma är inte här.




Om jag inte ska äta brödet i skafferiet så måste jag frysa in det...
för mamma är inte här.