Jag och Jojan stod och tittade på saker när Jojan plötsligt går iväg och jag stannar kvar. Efter ett tag får jag syn på henne och börjar gå bakom henne och antar att hon vet om det.
*Plötsligt vänder hon sig om*
Jojan: "Aaah! Vart kom du ifrån?"

Jag: "Jag har gått bakom dig jättelänge. Hörde du mig inte?"
Jojan: "Nej! Varför sa du inget?"
Jag: "Dom bästa relationerna är dom där man är bekväm med tystnaden."
Jojan: "Ja, men då vet dom i alla fall om att personen också är där!"