Den senaste tiden har jag...
- Förtjänat en plats i helvetet genom att hålla fast två killingar så att någon kunde öronmärka dom. Killingarna skrek, mamman skrek, jag skrek... på insidan.
- Ridit.
- Blivit biten av en häst.
- Blivit stångad av ett får. Flera gånger.
- Blivit tacklad av en ko.
- Tagit i bajs.
- Haft mer kontakt med hästar än vad jag haft sammanlagt på säkert femton år.
- Blivit tacklad av tio grisar.
- Hittat mannen i mitt liv.
- Vandrat runt i mörkret på ett höloft.
- Hållt i tyglarna på en häst som drog en vagn. (Det är tusenmiljoner gånger lättare att köra bil)
- Blivit imponerad över alla möjliga konstiga ställen som kossan valt att bajsa på.
- Gosat med en gris på över 170 kg.
- Blivit boxad av en kanin.
Med mera...

I december blev ju jag vittne till en fågelkrasch som fick mig att skriva till Halmstads kommun och whina. Dock glömde jag sen att blogga om att tidningen skrev om det.

För ett tag sen fick jag ett paket i brevinkastet från världens finaste Cissi. Paketet innehöll en present och lite choklad. Jag saknar verkligen den tiden då vi bodde ihop.

I knew it...

Den här lilla änglalika saken hittades i Indonesien.
Den höll på att lägga ägg, så det betyder att det finns fler!

Jag är på tolfte avsnittet nu och ååh, vad bra den här serien är! Och ååh, vad snygga kostymer, frisyrer och smink alla karaktärer har!

Och snart kommer både den lilla sjöjungfrun och den galne hattmakaren att dyka upp. ♥

Won't you tell me what will I see
when my feelings have been blinding me


And what will I believe
when the puzzle pieces never meet


And how should I breath
when the pain cuts through my heart so deep



But why do I feel deceived?

Under flera tusen år trampades dödsdömda i Indien ihjäl av särskilt tränade elefanter. Djuren kunde döda omgående eller genom tortyr under en längre period.

På Facebook kan man klicka på någon grej och sen få reda på hur man kommer dö. Det är en sak att mamma, pappa och vissa kompisar gnäller över hur mycket skit jag äter, men att till och med Facebook tycker det... Fuck detta, nu ska jag äta upp resten av min kladdkaka.

Jag har utnyttjat Oscars tv ganska mycket den senaste tiden eftersom jag så sällan brukar titta, men jävlar i helvete vad vissa reklamer verkligen anstränger sig för att man ska vilja ta livet av sig. Komiskt nog så har Egoina också lagt märke till detta och listat upp alla reklamer som jag hatar mer än livet själv.

Speciellt Fabian...
Meredith har jag inget emot...

Jag och Ofelia kände oss kreativa, så vi bakade sockerkaka. Jag kunde inte hitta någon vanlig form, så vi fick använda teddybjörnen. Kakan blev asgod, men såg läskig ut och det blev ännu värre när vi ätit upp huvudet och lämnade kroppen till resten av familjen.
Här är receptet

Inatt tror jag att jag bestämde mig. Jag har alltid velat ha tatueringar, men tanken på att motivet ska finnas kvar för resten av livet har fått mig att tveka. För att inte tala om smärtan. Så varför inte börja med en liten text? Eller egentligen vill jag ha en speciell lång text, men det skulle inte funka. Den skulle ta för mycket plats och det skulle nog inte se snyggt ut. Men jag kan alltid ta en liten del av texten.

Fuck, vad jag fryser! Jag sitter med tre tröjor och benvärmare över byxorna och ändå är det så jävla kallt. Varför har inte jag en one piece? Dom ser så varma ut... och mysiga. Jag hade lätt blivit en av dom som går runt i sin hela tiden och överallt.

Undrar om man får en sån rumpa på köpet?