... på det här med hur jobbigt det är att försöka ta körkort.

The return of the körkortsinfluensan! Efter två/tre månaders semester och överdrivet tjat från mina föräldrar har jag nu tagit upp pluggandet för körkortet igen och jag hatar det så mycket att jag inte ens kan beskriva det med ord. För tillfället skiter jag fullständigt i om jag har körkort eller inte. Jag har ingen bil och jag bor på en skola ute i skogen. På helgerna tar det en kvar att cykla ner till stan och jag har inga pengar till bensin. Vad ska jag med ett körkort till nu?

Nu håller jag på med bruttovikt, tjänstevikt, maxvikt (Gud vettefan hur många olika slags vikt det finns...) på släpvagnar och lastbilar och för varje siffra med alldeles för många blandade siffror och nollor känner jag hur min dyskalkyli långsamt gör sig påmind.

Jag funderar på att gå på pappa dygnet runt med att jag vill övningsköra tills han kommer be mig på sina bara knän att jag ska lägga ner mina "körkortsdrömmar".