Det är någonting med mig och helger. Varenda helg gråter jag minst en gång om dagen och har en klump i magen av ångest och rastlöshet.

Det beror antagligen på att alla andra åker hem från internatet och att jag är ensam kvar. Dom träffar sina familjer, får komma hem till sina egna saker, har någon som lagar mat åt dom, träffar kompisar, hittar på saker. Jag är kvar här och möglar långsamt bort.

Jag försökte verkligen idag. Jag gick upp, lagade en frukost som jag aldrig åt upp och la mig sen i trädgården och solade och efter tjugo minuter mådde jag dåligt och gick in igen. Men solen skiner fortfarande, så nu har jag tömt min ipod och håller på att fylla den med ny musik och sen ska jag ta en promenad.


Senare måste jag verkligen plugga. Både matte och projekt. Kul.