För någon vecka sen bestämde jag mig för att sluta snusa. Eller iallafall trappa ner på det som fan och sen sluta efter nyår. Det går bra, men är fruktansvärt smärtsamt.

Jag har gjort upp ett schema som jag följt i tre dagar, men mitt humör är en riktig bergochdalbana. Jag har varit skitförbannad i två dagar, men idag blev jag bara deppig. Jag hamnade i ett riktig "vad är det för mening med att leva om jag inte får snusa som jag vill-moln". Så idag har jag tränat, bakat två kakor (den ena blev tydligen inte färdig, så den har varit inne i ugnen två gånger), läst, duschat två gånger, promenerat i huset, tittat på tågresor, städat, stökat ner och räknat minuterna tills jag får ta en snus. Jag ska snart ringa Oscar och imorgon ska jag tillbaka till AF. Sluta snusa, träna, få praktik... Det är inte värt att livet ska ordna upp sig om jag inte får göra det tillsammans med min stora kärlek General... -.-