Så fort livet verkar ljusna blir det mörkt igen. Jag sökte ett jobb som volontär på ett katthem som inte ville ge ut sin adress förrens kvällen före mötet. Igår kväll fick jag en adress som jag inte kände igen (den enda adressen jag känner till i Malmö är iofs min egen...) och när jag kollade upp den på eniro visade det sig att katthemmet ligger ungefär en mil ifrån mig. Jag kollade upp busstider och såg att bussen kostar 100 kronor. Så om jag tar jobbet får jag antingen cykla två mil om dagen eller betala 200 kronor varje dag. Inget alternativ känns lockande...

Jaja, pappa skjutsar mig idag. Jag ska bara dit och kolla hur dom jobbar idag, så får jag bestämma mig senare. Men fan att det skulle bli så här, jag som hade sett fram emot detta. .___.

Idag har jag sminkat mig för första gången sen den tionde augusti.
Inte klia ögonen utan att tänka sig för först...