... på hur man kan få återfall.

Om jag bara för en timme kunde få sitta i mitt gamla rum i Varberg. En enda timme är det enda jag ber om. Med Nellie sovandes på golvet och Luna och Venus i sängen. En timme.

Jag vill bara ta ett baseballträ och slå sönder mitt rum. Speciellt sminkbordet som jag egentligen älskar så mycket, men som jag enbart fick för att mamma ville att jag skulle trivas i mitt nya rum. Jag vill bryta sönder benen, slå sönder spegeln och sen göra det helt omöjligt att laga igen. Jag vill riva ner alla teckningar på väggarna, för jag har inte målat en enda av dom när jag mådde bra. Jag blir ständigt påmind om allting varje gång jag tittar på dom. Jag vill dra ut alla böcker ur bokhyllan och slita ur varenda sida ur varenda bok. Jag vill kasta ut min säng från balkongen för den har alldeles för många avtryck.

Jag behöver ett nytt rum igen. Med nya möbler. Med nya teckningar. För det här rummet har under två år fyllts med så oändligt mycket mer ångest än vad mitt förra rum fick under elva år.