För cirka två veckor sen åkte jag och David upp till Stockholm för att gå på vår älskade farfars begravning. Några veckor före den dagen hade jag suttit packad som ett ägg på en fest när jag plötsligt fick det där jobbiga telefonsamtalet.

 

Allting krockade såklart med någon professorgala till mammas ära, så jag och David fick ta tåget upp dagen före och pappa flög till Stockholm på samma dag och flög senare på dagen tillbaka till Malmö för att vara med på galan. Tågresan gick bra, men väl framme i Stockholm fick David helt och hållet gå in i storebrorsrollen eftersom jag har något seriöst problem med tunnelbanor, vilket ledde till att jag betedde mig som en hare som var jagad av rävar medans David försökte lista ut vart vi skulle. Världens bästa kusinPatrik mötte upp oss i Danderyd och sen gick vi hem till honom och chillade i soffan resten av kvällen.

Nästa dag tog vi taxi till kyrkan där vi mötte resten av släkten och precis som förra gången jag var på begravning i den här kyrkan så träffade jag farmors syster som är så läskigt lik henne att mitt hjärta stannar varenda gång. Efter begravningen fick alla ett glas sherry som farfar skrivit att alla skulle ha på begravningen. Jag måste köpa hem en sån flaska. Alla höll helt underbart fina tal och sen åkte vi hem till min farbror och där satte sig jag och Viktor i ett rum och pratade i en evighet. Jag har verkligen världens finaste kusin.

På kvällen gick jag, David och Patrik ut i Stockholm för att "ta ett glas". Bullshit, för övrigt. Vi mötte upp några av Patriks kompisar och sen körde vi igång. Vi tog oss igenom två krogar, den ena var det inget speciellt med förutom att alla fattade att krogen skulle stänga när dom satte på Lejonkungen på alla skärmar över hela lokalen. Den andra var ascool. Det var en alternativ krog som var helt svart med massa levande ljus och döskallar. Det spelades endast hårdrock och alla ölflaskor hade döskallar. I baren var en skylt där det stod "varje gång du ger dricks dör ett Justin Bieber-fan". Vi stannade där tills det stängde och efter att ha käkat på något ställe skulle vi ta tunnelbanan hem. Dock missade vi den med en sekund och fick vänta i en halvtimme på nästa. När vi kom hem var jag tvungen att ta en dusch eftersom jag höll på att frysa ihjäl den sista tiden och sen somnade vi allihopa. Nästa dag blev det såklart krångel med tågen så vi fick ta en ersättningsbuss till någon stad och sen åka resten av vägen med tåg. När vi kom fram till Malmö igen drog ödet ihop mig och Alex och efter att vi käkat på Subway kom jag äntligen hem och sov i nästan ett dygn.