7 juni ´14 - Out of everything I've lost, I miss my mind the most

Jag känner mig som Ozzy i hjärnan.
Jag borde diska, jag borde dammsuga, jag borde bädda sängen och jag borde köpa bröd. Jag borde lyfta armen, plocka upp Jojans vegankex och gå två meter till köket och lägga tillbaka dom i skafferiet. Men jag sitter bara och stirrar på paketet. Eller så stirrar jag på den packade väskan som stått packad i tre dagar. Eller så stirrar jag på kalendern och försöker lista ut hur lång tid resan tar, hur länge jag kan vara borta och när jag måste åka för att vara tillbaka på torsdag. Men min Ozzyhjärna kan inte lista ut det.

Sen kommer William hit ikväll. Om jag tycker att det är jobbigt att flytta på kex, så är det ingenting jämfört med att behöva förklara varför det står en packad väska mitt i lägenheten. Jag vill bara ligga på hans arm i sängen och titta på världens sämsta Bakfyllan som visas på tv ikväll. Jag vill titta på något fruktansvärt meningslöst så att jag slipper titta på kalendern och väskan.


Så... Nu har jag bevisat för mig själv att mina armar fungerar. Om jag kan skriva ett blogginlägg kan jag flytta på kex. Om jag kan flytta på kex, orkar jag bädda sängen. Disken och dammsugningen löser sig med tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0