Jag är ingen festis. Varken drycken eller en person som festar. Jag har festat i "mina yngre dar" och tröttnat på det. När jag och Jay var fjorton hängde vi på Ungdomens hus varje gång det var konsert där och senaste gången vi var där (förra året) träffade vi min femtonåriga systers kompisar. Då förstod vi att vi var för gamla för att gå dit. Vilket var lika bra, för jag kände mig ändå som en tant där inne. Musiken var alldeles för hög och jag kom på mig själv med att fundera över hur mammor kan låta sina ungar gå ut klädda på det där sättet.

Sen har jag hängt några gånger på krogen också. Fullt med folk som man måste trycka sig mot om man ska komma framåt, sån jävla ljudnivå att man måste skrika för att andra ska höra en och för att inte tala om alkoholpriserna...

Igår kväll kände jag vid halv elva att jag var trött. Jag beslöt mig fort som fan för att utnyttja tillfället till att förhoppningsvis få en normal sömn för första gången på flera år. Jag har haft sömnproblem sen dagis, men den här veckan har jag sovit fyra till fem timmar och dessutom vaknat flera gånger mitt i natten. Jag tog bort sminket, satte på mig pyamasen, kröp ner i sängen och satte på mig hörlurarna till ipoden. Sist jag tittade på klockan var den tolv och sen minns jag inte mer. Jag vaknade kvart i nio och gick upp utan att det kändes jobbigt ^^ I skolan var jag väl inte sådär jättesnygg i ett par svarta byxor, Antons alldeles för stora tröja, skatboet till hår och osminkad, men jag var så utvilad och mådde super.

Sen började iofs problemen. Jag hade missat frukosten, sen var det sjukt äcklig mat i skolan (ni vet en sån där sörja som man bara ser på film?) så jag hade inte ätit sen igår kväll. Jag har mer eller mindre svält mig själv hela veckan och på måndag ska jag på ett möte med en av "mattanterna" som ska prata mat med mig och skriva ner maträtter som jag tycker om. Iallafall, jag fick skjuts av en lärare halvvägs hem när skolan slutat. Han släppte av mig på ett matställe mitt ute på landet där pappa lovat att hämta mig om en kvart. Jag gick in och satte mig och väntade. En kvart senare får jag ett sms av pappa där det stod att han missat tåget och skulle komma om en timme istället. Det var lugnt för mig, jag håller på att läsa världens bästa bok så det var bara skönt att få sitta och ta det lugnt samtidigt som jag läste sida efter sida. Dock hade jag inte räknat med att folk skulle komma in och beställa köttbullar, kyckling och andra goda saker. Lukten från all mat höll på att få mig att svimma ett tag. När jag kom hem hade mamma lagat tacos, pizza och köpt läsk, chips och andra tilltugg. Nu är jag äntligen mätt.

Att jag och Jay hade ett maraton igår var väl att överdriva. Vi pladdrade på som två tanter i några timmar, tittade på en film och pladdrade sedan vidare. Jag vet inte om pladdra ens är ett ord, men det lät bra.

Vi tittade på Studio Ghiblis senaste film: Ponyo On A Cliff By The Sea. Filmen vann ett antal priser, bland annat priset för årets anime. Jag tyckte den var skitdålig, tråkigt nog. Seg, uttjatad och hade jag inte vetat att det var Studio Ghibli hade jag aldrig kunnat gissa det.

Jag och Jojan hade förfest hos mig. Alice Cooper ekade i hela huset och jag tillbringade den mesta tiden med att gnälla över att mitt långa löshår inte kan mäta sig med Jojans långa äkta hår.

Sen gick vi hem till Jay och festade till elva. Vi gick ner till stan och tittade på fyverkerierna och när det var slut gick jag hem till Anton där jag blev väldigt poppis bland hans mammas väninnor. Full av sprit och självförtroende efter allas komplimanger hade jag en pinsam "runway model show" i vardagsrummet. Klockan fem somnade Anton och jag låg och kollade på Scrubs.



Jag frös och gick upp på Antons rum för att hämta hans morgonrock. (? Av nån konstig anledning...)
Där träffade jag min gamla klasskompis Elin.