Jag smög hem till mina föräldrar för att utnyttja internet några timmar. Jason hittade mig snabbt och la sig bredvid mig och somnade. Jag hade också velat sova lite. Inatt var det omöjligt, men vid femtiden lyckades jag.

I måndags kom Aleksander hit. Före det tillbringade jag hela dagen med att storstäda lägenheten, handla mat och hämta grejer hos mina föräldrar. I slutändan blev det så mycket att bära att jag fick be om hjälp och Lovisa och Christoffer fick rycka in. Dessutom behövde jag köpa snus och kunde ge kvinnan i kassan sitt dagliga skratt när jag ställde mig i kassan med två kuddar i famnen. Jag och Aleksander har i alla fall haft världens bästa vecka med alldeles för mycket mat och lite sömn. Det var första gången han var i Malmö så jag hade mycket att visa och fortfarande mycket kvar, men det fixar vi nästa gång. Han fick träffa min familj och efter att jag varit på ett kort möte på Arbetsförmedlingen fick jag världens finaste ros av honom. ♥

Igår kväll började helvetet. Jojan (hon var inte helvetet) kom över på kvällen och umgicks med mig i några timmar och på slutet av kvällen började det göra ont i min mun. Jag antog att det var en sån helvetesblåsa som jag får någon gång om året, men när Jojan gått märkte jag att det bara blev värre så jag gjorde en grundlig undersökning i munnen och hittade ingen blåsa. Dock hittade jag något annat...

Visdomständer kan dra åt helvete! Efter några timmar hade smärtan gått över till något helt obeskrivligt och jag kunde inte koncentrera mig på något annat än smärtan. Jag försökte läsa, men tillslut låg jag bara i sängen och tittade upp i taket. Jag var skittrött, men kunde inte somna. Efter ett tag svullnade tandköttet upp och jag kunde inte bita ihop utan låg och halvt dregglade.

Smärtan började dunka, vilket ledde till huvudvärk och vid femtiden på morgonen hörde jag Jigsaws röst i huvudet "Live or die, make your choice" och började helt seriöst fundera på att gå ut i köket, hämta en kniv och skära ut tanden. Hade jag varit med i en Sawlek hade jag antagligen varit död idag. Dock vet jag ju inte hur jag hade reagerat under tidspress. Idag har svullnaden gått ner och det gör inte så ont, dock känns det fortfarande.

Planen från början var att jag skulle träffa Aleksander igen den helgen som kommer nu. Men den planen ändrades till dagen före nyårsafton, som ändrades till lördagen före som ändrades till fredagen när jag plötsligt kastade ner lite saker i en väska och gick ner till stationen.

Båda två måste vara sockerförgiftade vid det här laget för jag slutade räkna flaskor med cola, fanta och julmust när vi gick över tio stycken. Annars har vi ätit massa olika goda maträtter, varit nere på stan, sett nya filmer, gått ner till havet och fryst ihjäl, pratat och myst. I fredags tömde vi både en vodkaflaska och någon annan som jag inte kommer ihåg vad det var och vid sextiden på morgonen kom jag på den fantastiska idéen att vi skulle ha ett Sawmaraton nästa dag. Saw och bakfylla går inte ihop... Vi fick dela upp filmerna under dagarna för att inte bli helt galna och nu har vi bara en film kvar.

Jag skulle egentligen åkt hem på onsdagen, men det ändrades till torsdag, som ändrades till efter helgen, som ändrades till tisdag. Tåget gick ovanligt långsamt igår och när jag kom hem till lägenheten och allt kaos (disk, kläder och halva Ikea) som jag lämnade bakom mig i all hast däckade jag ganska fort efter en dusch.

Senaste dagarna har bara rullat på. Häromdagen hade jag en riktig bio-dag. Jag började med att se Life of Pi tillsammans med föräldrarna och mindre än en timme efteråt satt jag i en ny biosalong med Jojan och såg Kokuriko-zaka kara. Väldigt mysiga filmer som rekomenderas. Igår kom Lovisa hit på kvällen och åt pepparkakor. Snart ska pappa och jag åka till Ikea och fixa dom sista sakerna som fattas i min lägenhet.

Oj, vad bra jag är på att uttrycka mig i skrift nu för tiden...

Jag skrev 25 april först...

Shit, vilken konstig dag det var igår ändå. Hela familjen flummade hela dagen och vi skrattade åt saker som inte ens var roligt. Ofelia av alla människor i familjen skippade Kalle Anka för att sova och mamma hängde på. Jag försökte följa trenden, men kunde inte somna. Jag var så trött att jag inte ens kunde tänka, men kroppen ville ändå inte ge sig. Till slut la jag mig på golvet (nej, jag hade inte druckit något) med Jase och låg och blundade i någon timme utan att sova. När tomten kom blev Ofelia rädd och sprang och gömde sig, Lovisa skulle fixa glögg och mamma hade något att göra så när jag kom ut till vardagsrummet stod tomten där helt ensam och whinade över att ingen uppskattade honom.

Jag blev jättenöjd över mina julklappar. Jag fick massa saker till lägenheten och ett presentkort på Ikea. Idag måste jag gå hem eftersom snuset börjar ta slut och alla dosorna är hemma, men jag orkar inte röra på mig än.

Hela morgonen har varit flummig. Vad någon än sa så tyckte alla andra att det var jätteroligt. När pappa skulle sätta på stereon med julmusik hade någon satt volymen på absolut högsta, vilket ledde till att vi antagligen väckte  resten av huset så fort han tryckte på play. Mamma blev så rädd och överraskad att hon hoppade till och Lovisa fick en sur uppstötning. Själv trodde jag att jag skulle dö av skratt.

Bröööl! Sen jag flyttade till internatet första gången och sen flyttade ut och sen flyttade in och höll på under flera år och sen flyttade till Malmö så har jag lovat mig själv varje gång att det var sista gången jag flyttade. Och den här gången var det fan sista gången. Jag tänker inte lämna lägenheten, dom kommer antingen få släpa ut mig eller packa ner och sen packa upp alla saker, för jag gör inte om det här igen.

Flyttdagen gick bra, men det är roligare att skriva om det negativa. Det regnade och att springa ut med möbler till flyttbilen i regn var inget som någon uppskattade. Dessutom blev det slask av allt och jag trampade i världens hög och gick runt med en blöt, kall fot resten av dagen. När vi kom fram till min lägenhet frågade en kvinna om vi skulle flytta in. Jag var så trött att jag bara svarade "ja" och hon missförstod och trodde att sex personer skulle få plats i en etta. Efter att alla möbler och lådor kommit in i lägenheten köpte pappa hamburgare och kebabrullar och sen satt vi på golvet och åt.

Sen dess har jag tillbringat dagarna med att packa upp och nu är jag färdig. Jag har haft småbesök lite då och då och idag hälsade jag på hemma och det blev så sent att jag fick sova över. Så nu sitter jag i Ofelias rum med en sovande Jason i knät.

Idag har för övrigt varit en stressig dag. Det tar vanligtvis åtta minuter att gå hem till föräldrarna, men mamma gav mig en lista på saker som skulle plockas upp på vägen så det tog överdrivet lång tid. Förutom mjölk och andra småsaker, så ville hon att jag skulle köpa två blommor. När jag kom in i en blomsteraffär fick jag hjälp av en kille i min ålder och när jag skulle betala tog dom inte kort så jag började räkna enkronor och märkte att det fattades fem kronor. Så då tog allting ännu längre tid eftersom jag fick lägga charmen på full rullning och flirta mig ur situationen. Tack gode Gud för mitt självförtroende så fungerade det. När jag äntligen kom fram med alla sakerna kom David på besök med sin flickvän och vi hade mini-jul. Hela kvällen har spenderats i soffan med allt möjligt som mamma bakat dom senaste dagarna och nu har hela natten spenderats i sängen där jag pratat med Aleksander. Imorgon ska jag ta en snabb runda hem och hämta lite saker och sen ska jag tillbaka hit.

Jaha... Då var allt färdigt. Jag sitter i ett tomt rum. Eller nästan i alla fall. Möblerna är ju kvar, men alla saker är nerpackade. Det känns som om jag inte gjort något annat under flera år än att packa ner och packa upp. Fram och tillbaka från skolan, fram och tillbaka från Varberg och Malmö. Nu ska jag i alla fall stanna på ett ställe ett bra tag och kommer endast behöva packa små väskor inför kommande Varbergsresor.

 

Egentligen har jag ju gjort det här så många gånger. Men den här gången är det verkligen på riktigt. Jag kommer ändå att komma hem till föräldrarna varenda dag, men ändå... Det känns konstigt.

Imorgon kommer det bli ett galet flängande fram och tillbaka och jag kommer vara så trött på kvällen, men det kommer ju att vara värt det. Mina systrar blev sentimentala ikväll och vi kurade ner oss allihopa i soffan med filtar, chips, cola och en film. Ofelia somnade och Lovisa halvslumrade och mellan dom satt jag. Sista kvällen.

 

När alla gått och lagt sig tog jag all disk och packade ner det sista. Nu ska jag byta om till pyjamas och sova sista natten på rummet. "Sista gången" är nog den meningen som jag använt alldeles för många gånger idag.

 

Nej, nu ska jag verkligen sova. Imorgon kommer alla gå upp tidigt och sen kommer vi vara igång hela dagen.

 

Gaah, jag har ju glömt att skriva att jag varit i Varberg!

 

Från början till slutet:

 

 

I torsdags hoppade jag på tåget till Varberg och kom fram vid femtiden. Jag vandrade direkt hem till Linn utan förvarning och överraskade henne. Alex och Timon var där också, så vi tre hängde i några timmar. Jag hade inte träffat Linn på ett år (nu får vi fan skärpa oss) så vi hade mycket att ta igen den korta stunden som jag var där innan jag åkte hem till Rei.

 

 

Tolfte i tolfte i tolfte...

Jag har packat hela dagen. När jag äntligenäntligen var klar med en gigantisk låda så skulle jag lyfta den och då gick hela bottnen sönder, så det var bara att vika en ny låda och börja om. Jason är det sämsta mentala stödet jag stött på. Han bara välter ner allt, äter flyttlådor och anfaller allt jag lyfter upp. Men nu börjar det i alla fall likna något. På lördag kör vi!

Nu ska jag prata vidare med Mike och sen somna till Happy feet och imorgon fortsätter det eviga packandet.


Over and out

Jag vaknade klockan åtta imorse av att Jason anföll fönstret. När jag satte mig upp för att dra ner honom i sängen märkte jag att det snöade för fullt utomhus. Igår småsnöade det lite, men idag är hela världen vit. Hela hela stan i alla fall... Det är tydligen ingen snö i Varberg.

 

Om en timme kommer det hit massor med folk. Vi ska ha adventsmingel och hela huset är fullt av mat och bakverk. Jag har på mig klänningen som jag sydde om i helgen och Jason har slickat sig extra ren.

 

Igår hade jag en av dom mysigaste fredagskvällarna på länge. Jag och Ofelia hade lägenheten för oss själva, så vi köpte pizza, cola, chips och ostbågar och flyttade över till vardagsrummet. Vi började med att titta på Barda (läskigt barnprogram) och sen Den otroliga vandringen. Sen spelade vi lite spel och tittade därefter på Stardust. Efter det fick vi för oss att vi skulle sy, så ofelia gjorde någon... grej... och jag sydde om en klänning och önskade att Linn var där. Jag avslutade kvällen med att titta på Farlig förbindelse och prova min klänning som blev helt okej.

Idag ska jag försöka börja lite smått på mina julkort. Vi har nästan ingenting hemma, så jag tror inte att korten kommer bli så fina men jag ska göra så gott jag kan. En jävla massa bakning står på schemat också eftersom det kommer hit 25 personer på adventsfest imorgon. Och någonstans mitt i detta ska jag även försöka umgås med Jojan.

 

Tre veckor kvar tills jag flyttar. Idag fick jag några vuxenpoäng genom att köpa kylskåpsmagneter. Men det är ganska kul när man tänker på det. Saker jag genom åren sett fram emot att göra eller se i min egna lägenhet. En av dom grejerna har faktiskt varit att jag för en gångs skull har full kontroll över vad för papper som ska sitta fast på kylsåpet. För att inte tala om magneter...

 

Jag har vuxit upp i ett hem där kylsåpet varit proppfyllt med halvfula teckningar, föräldramötespapper och kvitton. Allting har suttit fast med hjälp av fruktansvärt fula Dalahästar. Så idag när jag stod inne i en affär så fick jag syn på kylskåpsmagneter och kände att min tid var kommen. Jag blev väldigt gullig och flickig och nafsade åt mig ett par som var formade som röda hjärtan, men sånt kan man ju byta ut med tiden. Huvudsaken är att dom ska sitta på mitt kylskåp och hålla fast papper som jag valt ska vara där. Nu måste jag bara ha något att ha där. Jag ska tvinga någon att skriva en söt lapp till mig.

 

Det börjar bli dags att packa ner rummet nu. Jag har dragit ut på det så länge jag kan eftersom jag får ont i magen av att se flyttlådor. Det är väl en biverkning från Malmöflytten, antar jag. Men imorgon ska jag nog börja så smått.

Nog för att jag varit väldigt trött dom senaste dagarna, men idag tog jag det till en helt ny nivå.

 

Igår gick jag och la mig i normal tid och sov till tio imorse. Jag gick upp, bäddade sängen, klädde på mig, åt frukost, la mig i sängen igen, skedade med katten och somnade om. Vi sov till halv fem.

 

Nu känner jag mig i alla fall utvilad.

Fredag! Jojan slutar skolan om en timme och Mario är ute på äventyr i Göteborg, så ikväll blir det quality time. Jag är både hungrig och sötsugen, så jag ska iaf köpa pizza och sen ska vi äta chips och dricka cola framför... Star wars. Ja, nu är stunden kommen. Bara för att Jojan inte kunde hålla sin stora trut igår inför Mario så fick han reda på att jag aldrig sett dom filmerna och efter tjugo minuters tjat så gick jag med på att se den första. Jag har ju alltid vetat att det här skulle ske förr eller senare. Men som jag sa igår så finns det ju en anledning till att dom är så stora, så jag tror inte att filmen kommer vara dålig. Men jag vet ju redan det viktigaste...

Idag har jag varit desperat hemmafru och ensamstående mamma. Jag har gått till anfall mot den gigantiska diskhögen i köket, jag har vikt tvätt för tusen personer, städat alla toaletterna och plockat i ordning i hela lägenheten och Jason har varit med överallt. Han klarar inte av att vara ensam, men samtidigt är han så nyfiken att han måste peta eller anfalla allting jag rör vid. Jag fick honom att somna i min säng och smög ut i vardagsrummet för att plocka i ordning och en halv minut senare satt han bredvid mig med nyvakna ögon.

Man ska aldrig handla på tom mage, men varför skulle jag lära mig efter alla år? Nu klagar inte kylskåpet längre i alla fall. Jag fick ett ryck inne i affären och plockade åt mig lite varor och just nu väntar jag på att min deg ska jäsa klart så att jag kan baka bröd. Jag har aldrig gjort det förut, men vem kan misslyckas så mycket att det inte blir ätbart? Inte jag, inte jag...

Under tiden ska jag mysa i sängen med Jason och några mackor med mjukost framför Whisper of the heart. Jag har inte sett den på flera år, men blev sugen efter det tidigare inlägget innan idag.

Det är något allvarligt fel på värmen i mitt rum. Det måste vara iallafall mindre än 10 grader här inne. Jag går runt med tre strumpor, tjocktröja, tjocka mjukisbyxor och filt och ändå blir jag aldrig varm. Det har varit så här i säkert tre veckor nu och mina fingrar kommer snart bli svarta. Dessutom är allt oboypulver slut eftersom jag dricker varm choklad hela tiden för att överleva.

Annars då? Jag träffade Oscar i helgen och vi hade det jättemysigt. Vi tittade på Rocky, firade ett år och hämtade en bläckpenna och målade tatueringar på varandra som vi gjorde förra vintern. Efteråt såg jag ut som en kriminell fånge med alla mina gängmedlemsgrejer och Oscar fick en zombie och en orm som såg ut som en krokodil. Fem på morgonen stod vi ute i trädgården med varsin kopp te och tittade på stjärnorna.

Sen får vi inte glömma katten. Han blev döpt till Timbuktu, men tilltalas Jason. Pappas åttonde katt, mammas nionde och min sjätte och allas första innekatt. Han välter ner allt som hans lilla tass har styrka till, vilket är mycket. Han jamade efter sin mamma oavbrutet dom tre första dagarna, vilket jag är sjuuukt glad över att han lagt av med. Han har försökt äta upp mina plastblommor och gillar att titta på mig när jag byter om. Men om man ser bort från hans dåliga sidor så är han jättefin. Han gillar att sova nära en och gärna i famnen, han älskar att titta på film och är väldigt intresserad av min dator. Imorgon har han varit här i en vecka och jag tror att han kommer bli en väldigt fin katt att ha att göra med. Jag har tagit massa bilder så jag ska nog göra ett bildkollage här snart.

Igår var det Jojandag. Vi var på stan och småshoppade och sen köpte vi pizza och åt den framför youtubeklipp. På kvällen skulle jag ringa Oscar en kortis, men det slutade med att vi pratade i tre och en halv timme och sen fortsatte smsa en timme efter det.

 

Idag är jag nääästan frisk. Jag ska bara hosta upp det sista slemmet och sen lär jag vara så gott som ny igen. Om en vecka kommer ljudet av små trampdynor höras i huset igen. Längtar ♥

Jag: "Pappa, vi har finkammat internet i ett dygn nu och jag är skittrött på detta. Kan vi inte bara åka och kolla på kattjäveln?"
Pappa: "Jag håller med..."

För ett tag sen fick pappa och Ofelia för sig att vi skulle skaffa katt och efter lite övertalning gick jag med på idéen. Vi satt bänkade framför datorer i ett dygn och ringde runt till Gud-vet-hur-många människor som hade kattungar till salu. Till slut hittade pappa en grå som han blev förtjust i, men vi bestämde oss för att leta i några timmar till innan vi skulle börja åka runt och träffa alla. Det slutade med att pappa tyckte att ingen annan höll måttet lika bra som den gråa, så vi åkte till Lund där vi antagligen kommer bli ihågkommna ett bra tag framöver. Ofelia slet i kattungar, jag blev kär i kattmamman och efter att pappa väl kommit igång med att prata så vet nu kvinnan som hade katterna allt om våra tidigare husdjur. Allt från ras, färg, namn, vart dom kom ifrån, hur dom betedde sig och hur dom dött/hur vi blivit av med dom.

Om prick två veckor ska vi åka och hämta honom, men jag hade behövt honom nu. Jag är jättesjuk och har varit hemma i två dagar utan att någon tagit hand om mig. Jag hade velat ha lite sällskap, men ingen vill vara med mig. .___.

Man borde ha fler kvällar som jag och Jojan hade igår. Vi köpte pizza, cola, chips och dipp. Sen åt vi tills det inte gick längre, pratade lite, åt lite till och pratade lite till. Och sen åt vi igen...

Jag vaknade i en anständig tid imorse och gjorde en underbar frukost på mackor med salami, ägg, salt och äppeljuice. Sen har resten av dagen tillbringats med mjukiskläder i sängen framför andra säsongen av Desperate Housewives och ikväll blir det fest.