Jag har haft en riktigt bra dag. Jag powerwalkade till bibblan och sen mötte jag upp Jojan och Mario i (eller heter det på?) Triangeln. Vi finkammade Carlings och tittade på skor i evigheter. Vi köpte smoothies och vandrade runt på Lagerhaus och sen hängde vi på McDonalds och mötte upp en av Marios kompisar. Vi tog även en runda inne på Build a bear där dom fått in världens häftigaste kläder, nämligen massa utstyrslar från Disneys skurkar.




Efter att Marios kompis skjutsat hem mig kom jag hem till mammas helvete. Hennes blonda hår hade blivit grönt, så hon hade gått till en frisör som sagt att dom kunde fixa det och lämnade hennes hår i en nittonårings händer. Nu är sidorna på mammas hår typ blont, men bakhuvudet och luggen är orange/brunt. Och hon fick betala 1000 kronor för det. Imorgon ska hon föreläsa inför flera tusen människor och hon är helt knäckt, så i övermorgon ska jag följa med henne tillbaka till frisören, få tillbaka vartenda öre och sen göra köttfärs av dom.

Min och Nellies hurtiga livsstil fortsätter. Vi var uppe sju imorse på morgonpromenaden och sen åt vi frukost tillsammans framför tv:n. Jag har upptäckt att vi har väldigt få kanaler med väldigt många dåliga program, men så länge jag får min dagliga dos av Ellen Degeneres show, så är jag nöjd.

Nu ska jag och Nellie ta en långpromenad och senare ska jag till kvällskursen.

Igår var det inspark för ettorna i parken mittemot oss och idag ser parken ut som fan. Jag gick runt och kollade när jag fick syn på en cykel som var inlindad i grenar. Jag fick för mig att det var ett nytt konstverk, så jag gick fram till en tant som stod och studerade cykeln och frågade om hon visste vad det var för något. På cykeln låg en lapp som var fastklistrad på en ros. På lappen stod det "igår (9/9) blev min flicka våldtagen". Jag stod kvar med tanten ett tag och pratade med henne, sen sa hon åt mig att vara rädd om mig själv och så gick hon.

Min mätare med vuxenpoäng bara stiger. Jag har gått ner sju kilo, jag har lämnat in kläder på kemtvätt, jag ska lösa volontärsarbetet på något sätt, på måndag börjar jag en kvällskurs med konst och på något sätt ska jag ta mig in på Malmös högskola även om det ser mörkt ut just nu. Jag har hittat en kurs som fortfarande tar in studenter, men mina meriter syns fortfarande inte på studera.nu så jag kan inte söka. Jag har ringt runt och pratat med fem olika studieblabla som inte var sammarbetsvilliga. Dom hade inte koll på något och den sista jag pratade med lyssnade inte ens på vad jag sa.

- Jag kan inte söka eftersom mina meriter inte syns än.
- Sök kursen på studera.nu.
- Ja, men det kan jag inte eftersom mina meriter inte syns, men jag har skickat in dom.
- Du måste skicka in dina meriter för att dom ska kunna synas.
- Det har jag gjort.
- Då kan du söka kursen.
- Nej.
- Vi hör av oss om vi har plats för reserver.
- Kursen är inte full, så jag blir inte reserv.
- Jag ska kolla om dom har plats för reserver.
- WAAAAAHHH!!!!!

Så jag ringde mamma som förklarade vägen till skolan och så vandrade jag vidare. Min senaste promenad i Malmö svider fortfarande, så jag blev galen av lycka när jag gick rätt på första försöket. Jag gick in i byggnaden, sken som en sol och satte mig och väntade på mamma. Efter ett tag ringde hon och frågade vart jag var och jag förstod att jag gått fel. Jag pratade ett tag med en kille som förklarade hur jag skulle gå och ritade en karta åt mig. Jag fortsatte att vandra och gick fel igen. Tillslut fick mamma komma och hämta mig... Hon köpte en smoothie till mig och lämnade mig åt mitt öde. Jag letade mig fram till något personalliknande rum som hade stängt för en timme sen, men det hindrade inte mig utan jag stormade rummet och hittade två kvinnor som jobbade med antagningar. Dom var lika hjälpsamma som alla andra jag pratat med. Jag måste ringa studera.nu... Jag avslutade dagen med att gå runt i korridorerna med min lilla smoothie och kolla runt. Det påminner lite om PS, fast med mycket fler våningar.

Nu ligger vi alla tre i sängen och trängs medan jag ser om den trettonde säsongen av ANTM. Snart ska jag köra igång med matlagningen och senare ikväll kommer mamma hem igen.

När jag pratat klart med alla som var där tittade jag på klockan som var ett och kände att det räckte för mig. Jag sa hej då och började min jävla långa vandring. Någonstans gick det snett. Jag vandrade och vandrade, solen stekte och klockan tickade. Jag gick alltså prick klockan ett och vid halv fyra förstod jag att något var jääävligt fel. Jag ringde pappa flera gånger, men han svarade aldrig. Jag frågade efter vägen lite här och där och fortsatte att vandra, men det blev fan inte bättre för det. Kvart i fem satte jag mig på en gata och grät ut när en man kom fram till mig och berättade att jag satt på en gata som var känd för att vara full av prostituerade och när jag berättade att jag var vilse erbjöd han mig skjuts hem. Eh, nej tack. Men mannen gav sig inte. Han ville att jag skulle hoppa in i hans bil och jag vägrade. Det blev ett evigt tjatande, men tillslut sa han att Möllevångstorget låg i närheten att han iallafall kunde skjutsa mig dit. Nej igen. Tillslut fick jag honom att peka åt vilket håll torget låg och då stack jag. Kort efter det ringde pappa som fick komma och hämta mig. Han och mamma skrattade resten av kvällen och drog ovanligt dåliga skämt om motion och om "att se Malmö". Senare satt jag och pappa med en karta och letade upp min vandring. Jag har gått mot motsatt håll, gå tillbaka, gått till höger, gått till vänster, närmat mig hem för att sedan gå mot motsatt håll igen... Jag gick i fyra jävla timmar. Hur fan tänkte brödraskapet i Sagan om ringen? Om jag hamnar i en liknande situation som dom får världen fan gå under.